ylvas håla

Wee

2010-05-05T11:59:00.001-07:00

Lilllördag i tälje.

2010-05-05T11:57:00.001-07:00

Wah!

2009-12-17T09:44:00.001-08:00

Zombie på way out west. Eat brain!

Crazy

2009-12-08T06:28:00.001-08:00

Sthlm gör mig galen. Men imorrn kommer jag hem. Längtar.

Puss på min ängel.

2009-12-07T13:16:00.001-08:00

Lägg ner nu.

2009-11-30T14:04:00.001-08:00

För 10 år sedan mördades en kille i Salem. Han var Nazist enligt vissa, enligt andra så var han det inte. Vad och vem han var spelar inte längre någon roll. Nazisterna har tagit över hans dödsdag för att varje år marschera från Rönninge station upp till korsvägen i Salem, varje år får dem det. Varje år stänger polisen av den enda bilväg in till Rönninge. De stänger in 5000 människor som inte kan ta sig därifrån annat än på fot eller till cykel. Det är helt absurt.

Min far har hjärtproblem och tänk bara om.. tänk om han får en hjärtinfarkt under demonstrationen och ambulansen inte hinner fram i tid. Tänk om Sussi skall föda just då eller om gamle trädgårdsmästaren Bertil ramlar ner från stegen och bryter benet. Vad händer då? Man kan inte stänga in ett samhälle på det här viset år ut och år in. Och särskilt inte under luciahelgen, det är helt absurt. Rönninge torg är inte stort, det hörs säkert på namnet, men vi har vår lilla kiosk, konsum och vår lilla pizzeria, vi har tillochmed en ganska ny kolgrill där numera. Ingen av ägarna vågar ha öppet den här lördagen. En lördag varje år i december, vad blir det i förlorade intäkter?

Jag är för yttrandefrihet, demonstrationsfrihet. Men dessa människor använder en död kille för att starta bråk, uppmärksamhet. Det blir alltid uppmärksamhet, alltid bråk. OM dessa människor bryr sig om den döde killen, som jag inte ens tänker nämna vid namn, besök hans grav! Skicka blommor till hans föräldrar. Jag ser dem ibland, hans föräldrar och varje år i december, ser de förstörda ut. Låt dem vara, låt de få släppa sin son nu. Det räcker, det är över nu.

Nej jag tänker inte hålla tyst längre. I början var jag alltid med på motdemonstrationerna men med tanke på hur poliserna behandlade oss, (Tryckte ner oss på asfalten mitt i december och skjutsade iväg oss till olika platser där vi varken hade åkkort eller mobiltelefon enbart för att vi inte hunnit från torget innan klockan var 2) så slutade jag gå. Men det var inget bra sätt att säga att det här var fel på, det inser jag nu. Det hjälper inte heller att försöka ignorera det, det går inte. Inte när man sitter som en råtta i bur varje år. Jag tänker skriva brev, till Kalderén (som iofs visat att han inte gillar detta och skrivit till polisen med vädjan om att avslå demonstranternas tillstånd), till polisen och till regeringen om så krävs. Kanske till någon tidning också? Något måste göras, jag är redigt trött på det här.

Saknad!

2009-11-23T13:05:00.001-08:00

Det jobbigaste med att vara i Sthlm. Förutom att inte vara hemma. Det är att jag saknar pälsänglarna så mycket. Finaste pojken på bilden.

Tågjezz

2009-10-16T11:51:00.001-07:00

Tågtråkigt.

2009-10-16T11:28:00.001-07:00

Ölylva

2009-10-16T11:27:00.001-07:00

Jezz i London

2009-10-16T11:23:00.001-07:00

Öl

Bored

2009-06-12T08:50:00.001-07:00

Jag är på jobbet. Jag har tråkigt. Bleh

Naturen

2008-12-25T11:54:00.001-08:00

Naturen är det som betecknas med grön färg på alla plankartor. Den är också grön i verkligheten, vilket man kan se om man tittar ut genom ett fönster eller på färgfotografier. På vintern är naturen vit.
Naturen består av mark, vatten, luft och PLM-produkter. Den kan användas som underlag för parkeringshus, atomkraftverk och municipalsamhällen. Där naturen inte använts till något kallas den grönområde. Ur naturen får vi vissa råvaror, såsom mat, massaved och makadam. I de hål som därvid uppstår lägger vi till exempel gamla järnsängar, potatisskal och bildäck. Detta kallas kretsloppet i naturen. I naturen finns samer, campingturister och djur.
Djur är en sorts komplicerade kvicksilverföreninger som i vissa fall fortfarande har rörelseförmåga. En del djur kan flyga. Är de små behöver man inte bry sig om vad de heter, det är bara att spreja. Är de större kallas de fåglar, och mot dem har ännu inget effektivt spraymedel framställts, utan bara långsamt verkande medel. Fåglar förekommer främst i motorer till jetplan, i tjockoljebälten, samt i små drivor nedanför kraftledningar och fyrtorn.
I naturen finns också små gröna djur som inte rör på sig. Till växterna hör bland annat julgran, pelargon och hö. Stora växter kallas träd. Av dem får vi grillkol och plywood. Står det mer än fem träd på en liten yta kallas det skog. I skogen går man vilse. I skogen finns även varg och björn. Björnen är ett lömskt djur, som alltid överfaller försvarslösa jägare.
Vargen finns inte.
Marken kallas det som naturen står på. I marken finns olja och gas som kommit dit från läckande cisterner och ledningar.Oljan pumpar man ibland upp igen och häller tillbaka i cisternen. I marken sticker växterna ner ena änden och suger upp vatten som annars kunde komma till nytta. Det vatten som växterna inte kommer åt kallas grundvatten. Grundvattnet är en DDT-lösning. På marken går vidare motorvägar och rullstensåsar. Varför det senare kallas så är en gåta då det inte alls är några åsar utan tvärtom en rad gropar, så kallade grustag. Kring motorvägarna flockas blyhaltiga växter och hörselskadade bönder.
Vatten är en ofta löddrande, gråbrun vätska som förekommer i naturen i flera former. Vatten i form av regn består av salt och svavelsyra, vilket beror på att vattnet påverkas av luftens naturliga sammansättningar. Dessa ämnen underlättar genom sitt idoga arbete framtida rivning av kyrkor och andra stenbyggnader samt järnkonstruktioner. De håller även pH-värdet i sjöar på en tillräckligt låg nivå för att inte fiskarna skall bli aggressiva. Fiskar är ett slags ofta döda djur som lever i vattnet. Vattendrag som oturligt nog rinner fram just där avloppsledningar mynnar ut blir ofta berikade med flera sällsynta kemikalier. En av de populäraste kemikalierna heter fosfor. Det är en helt ofarlig kemikalie som möjliggör skumbad i det fria. Dessutom sätter den fart på den slöa naturen. Sjöar som annars skulle behövt tusen år för att växa igen, klarar det nu på tre år med hjälp av fosfor.
Okänd fältbiolog

Julemat.

2008-12-21T15:15:00.000-08:00

Helgen har tillbringats i Vällingby. I lördags var Jezz och jag och handlade, när vi väl kom hem, helt slut från att ha släpat alla varor hem från butiken så började vi med att henna håren. Sedan började julstöket.

Vi griljerade kålrötter, bakade seitanskinka, gjorde två olika sorters senaps'sill' och så var det rödbetssallad, från scratch.

Allting blev väldigt lyckat, särskilt skinkorna, helt underbara.

Idag kompleterade vi lite och fortsatte med matlagningen. Mer seitanskinka, Janssons frestelse, Sargassohav och så sojafärsbollar. Kylskåpet är nu fullproppat med god mat och vi är helt slut, orkar knappt lyfta oss ur stolarna.

Recept finns i receptbloggen. :)

I morgon är det tillbaka till verkligheten. Hej jobbet.

Riga

2008-12-07T10:16:00.000-08:00

I helgen var jag i Riga, Lettlands huvudstad. Den ligger vid floden Daugava och har en gång tillhört Sverige, då var det vår största stad. Riga är.. fantastisk, husen, utsmyckningarna. Blandningen mellan lägenheter på 500kvm med utsmyckningar i jugendstil, de gamla svenska kasernerna och sedan de förfallna husen.

Vi åkte en guidad tur inne i stan. Så att man fick se så mycket som möjligt. Tänk att Lettland inte blev självständigt förrän en bra bit in på 1900-talet. Frihetsstatyn står under ständig bevakning, jag ryser när jag tänker på det. De är så stolta över att vara sina egna, så har man aldrig känt för Sverige. Vi bara är, vi förtrycker inte andra länder längre, men annars bara är vi.

I Riga finns även Europas största marknad. Ett par timmar skulle man räkna med för att hinna se allt, vi orkade inte mer än någon timme. Men vad mycket saker det fanns, dock var det ungefär ganska likt utbud i de olika stånden.

Jag har så mycket att berätta egentligen, men jag får nog fylla på senare. Jag har haft en fantastisk helg åtminstone.

Sticka!

2008-11-27T13:00:00.000-08:00

Yeah, jag har börjat sticka. Först för att jag ville ha en Ravenclaw halsduk. Sedan insåg jag hur roligt det var. Jag har en hel del beställningar jag skall försöka sticka klart till julen, och givetvis vill jag visa det jag redan har gjort. :)

Black/Teal fingerless gloves

Red/Black fingerless gloves

Red fingerless gloves

Ravenclaw scarf

Red/Black Scarf

Red/Black Scarf

Black fingerless gloves

Blue garter stitch mitts

Red baby devils hat

Dark Mark Mitts.

TARDIS Day!

2008-11-23T05:01:00.000-08:00

Jupp, idag är det TARDIS Day, för alla er som sett Doctor Who vet ni vad jag pratar om. Kanske iaf.
Tydligen är TARDIS Day en dag där man fixar saker, får saker och ting gjort. Igår fick jag och Jezz en hel del gjort, och det blev klart precis efter midnatt, så well, det räknas tror jag.

Anywho, vi bakade bröd, vi har tvättat och vi har bakat lussekatter!

Sonic Lipstick, Heart of the TARDIS, TARDIS

TARDIS, Hand of the Doctor, Face of Boe
The Doctor's Fob watch, Adipose, Cyberman, Dalek

Sonic Screwdriver, K-9, TARDIS

Vi var förstås tvungna att göra lite kvinnosymboler också. :)

Leif.

2008-08-24T10:14:00.000-07:00

Leif Nordqvist.

För två veckor sedan lämnade du oss, i en väldig hast. Allting hände så snabbt och ingen hann reagera innan vi fick ditt dödsbud. Det kom som en blixt från klar himmel. Det blev plötsligt svårt att andas och tårarna ville inte sluta rinna. Det vill de fortfarande inte. Inga ord kan förklara hur ont det gör i mig, hur mycket jag saknar dig, hur lite jag förstår allting som hänt. Jag hoppas att du förstod hur älskad du var av alla dina arbetskamrater, hur mycket du stöttade oss, hur mycket du betydde för oss.

Jag vet att du inte mindes oss på slutet, jag vet att du var rädd. Älskade Leffe, hade jag vetat hade jag velat vara där hos dig, trots att du inte känt igen mig. Jag förstår också att du ingenting sade, jag förstår att du inte ville att vi skulle se annorlunda på dig.

Jag har haft mina arga perioder, perioder då jag känt mig helt apatisk. En del stunder har jag velat skrika tills luften tog slut, gråta tills inga tårar längre fanns, jag har velat skratta åt allt konstigt och underbart du gjort under åren, jag har velat tala om min sorg för alla.

Det hela känns fortfarande så overkligt, så orealistiskt. Jag väntar mig att du närsomhelst kommer tillbaka. Säger att det hela var ett skämt och så kramar du om oss allihopa. Eller att du kommer tillbaka, tillbakavisar alla rykten om att du är död. Det var en annan Leif som dog, du blev dödförklarad av misstag och du har precis kommit tillbaka från semestern.

Det finns inga ord, det går inte att sätta det på pränt.
Älskade Leffe, jag saknar dig.

Second hand.

2008-08-02T08:05:00.000-07:00

Idag skulle bli en väldigt trevlig dag. Prideparaden och därefter fest med god mat och eventuellt bad. Jag köpte mat för närmare 500kr eftersom jag ville bjuda mina vänner på någonting riktigt gott.

Det hela slutade med att jag åkte hem till Sarah, rätt så förstörd. Jag tycker inte om att komma i andra hand. Jag tycker det är taskigt och fräckt att avboka samma dag som man skall göra det man planerat. Det kändes som ett slag i ansiktet. Jag var inte viktig nog. Det fanns viktigare saker att göra än att tillbringa tid med mig.

Att sedan ändra sig, när man förmodligen insåg att jag blev upprörd och väldigt illa berörd, ändrade sina nyfunna planer och säga. Jo vi kommer!
Nej det är inte heller okej, jag vill inte tvinga någon att umgås med mig, och så skulle de ha känts. Som att de faktiskt inte ville vara i mitt sällskap men var där av en enda anledning, skuldkänslor. Nej tack, jag klarar mig nog bra själv, men tro fan inte att jag tänker bjuda på middag igen.

Jag sitter fortfarande hemma hos Sarah, det är bra. Jag behövde verkligen sällskapet, annars vet jag inte vad jag tagit mig till.
Jag känner mig fel, onödig och otillräcklig. Så ska inte vänner få en att känna.

Gud är pappa till alla munkar.

2008-07-13T07:50:00.000-07:00

Mystiken tätnar, tror jag.

Familjesaga.

2008-07-13T06:39:00.000-07:00

Jag började fundera över vad meningen med namn är. Alltså själva meningen av det. Ylva betyder varghona, så mycket vet jag. Men varför betyder det varghona? På vilket sätt betyder det så?

Förr i tiden, när man skulle säga ordet varghona, sa man Ylva då? "Se barn, där har vi en Ulf och en Ylva." "Akta er för Ulf och Ylva!"

Det låter knasigt.

"Samla Gunnar och Gunilla vid Arvid , ta med er Görel vi ska ut och döda Ylva och Ulf"

Gunnar = krigare
Gunilla = krigare
Arvid = örnskog
Görel = skyddande spjut
Ylva = varghona
Ulf = varg

abstinens.

2008-06-27T18:45:00.000-07:00

Akut bronkit för andra gången i år, det suger. Men cocillana har iaf fått mig att kunna sova, det värsta är bara att kroppen blir så beroende, det här är andra natten utan morfin och jag kan inte sova. Det spelar ingen roll hur trött jag är. I torsdags jobbade jag, jag var helt slut när jag kom hem. Ändå så kunde jag inte sova. Somnade runt 8 på fredag morgon. vaknade flera gånger och kravlade mig upp ur sängen runt 5-tiden. Orkade inte åka till jezz utan började städa istället. Badrummet är fint nu, mitt rum är.. finare än tidigare iaf. Anyway, har försökt att sova i snart fyra timmar nu, men det går inte. jag vet inte hur många filmer jag sett. Filmer som alltid gjort mig så sömnig?

Tvättmaskinen är kaputt också.
En säkerhetsnål som fastnade i nålstickan och sabbade hela skiten. Fick ur nålstickan åtminstone men den är alldeles förstörd för att jag skall kunna fixa ihop den. Damn. Nåja, garantin finns så jag ringde till OnOff, de bad mig ringa Whirlpool och de hade självklart stängt. Öppnar inte förrän måndag morgon 07:15. Fan också, det är lättare för mig att ringa när jag bara gör det, måste jag vänta till en viss dag och en viss tid så blir det hela så jävla svårt. Så jävla trött på det. På mig själv.

Jag tror jag ger upp och tar lite morfin nu, jag vill så gärna sova. I morgon är det Kent.

Ps I love you

2008-06-26T14:21:00.000-07:00

Jag är dålig på att blogga inser jag. Jag har så mycket att skriva om men så lite tid att formulera tankarna. Jag är iaf kär, i en film. Och en låt.
Tack Josefin. :)

Well I took a stroll on the old long walk
On a day -I-ay-I-ay
I met a little girl and we stopped to talk
On a grand soft day -I-ay-I-ay
And I ask you friend, what's a fella to do
Because her hair was black and her eyes were blue
And I knew right then I'd be takin' a whirl
Down the Salthill Prom with a Galway girl

We were halfway there when the rain came down
On a day -I-ay-I-ay
And she took me up to her flat downtown
On a grand soft day -I-ay
And I ask you friend, what's a fella to do
Because her hair was black and her eyes were blue
So I took her hand and I gave it a twirl
And then I lost my heart to a Galway girl

When I woke up I was all alone
With a broken heart and a ticket home
And I ask you now, what would you do
If her hair was black and her eyes were blue
See I've travelled around I've been all over this world
Boys I ain't never seen nothin' like a Galway girl

Robert Jordan. RIP

2007-09-18T13:52:00.000-07:00

Tidens hjul snurrar och tidsåldrarna kommer och går. Minnen blir legender, legender falnar till myter och även myterna är sedan länge glömda när tidsåldern som födde dem återkommer.

Draken tog sitt sista andetag 2:45 PM den 16:e september. Det är många som skojat över hur arga de skulle bli om Robert Jordan hann dö innan han skrev klart serien Wheel Of Time. Men nu har han gjort det och jag själv känner mig lite sorgsen. Han var inte en av de bästa författarna direkt. Men den världen han skapade i Wheel Of Time gör mig alldeles lycklig, jag tycker det är fascinerande att han hade en sådan enorm fantasi inom sig. Kreativitet nog att skriva allt detta som så många följt i flera års tid nu.

Jag minns när jag var liten och precis börjat läsa böckerna. Min far, min syster och äldre bror satt och diskuterade dem.
Olika teorier. Var hon verkligen död? Kommer han att komma tillbaka?
Osv, det var fascinerande att en man kunde fånga så många läsare.

Imorgon är det begravning, ja nu är draken borta.

Rawr

2007-08-10T02:14:00.000-07:00

Model: jag

Foto: jag

Manipulation och text: Freddy

mm I like this :)

Själsfrände

2007-06-27T05:51:00.000-07:00

När jag var liten fick jag höra en historia om att för länge länge sedan så satt man ihop, man och kvinna. Man var ett. Två halvor av samma människa, sedan hände någonting, jag minns inte vad men förmodligen blev Guden arg och särade på människorna och vi blev självständiga. Man.. och Kvinna. Sedan dess så letar vi ständigt efter vår andra hälft, det som saknas i livet.

Så fort vi träffar denna själsfrände så blir allting bra, du kan skratta, gråta, skrika, göra allt och ändå känna dig bekväm. Allt blir så naturligt och tryggt. Vad som än händer så finns de alltid där, de är trots allt din andra hälft. Men hur vet man att man träffar sin själsfrände? Är inte de här känslorna de som alltid infinner sig i början på ett förhållande? Är då själsfränden den man klarar av att stanna med? I hur många år? Saker och ting förändras, människor förändras. Är det meningen att vi skall vara med en människa? Jag vill gärna tro det, för jag vågar inte tänka på att risken annars finns att jag lever mitt liv ensam.

Jag trodde Björn var min själsfrände, allt kändes som det skulle med honom. Han var min bättre hälft, men kanske inte alla bitar av pusslet passade ihop där. Kanske skulle det göra det, kanske han faktiskt är min själsfrände, men jag träffade honom vid fel tidpunkt, hade allting varit annorlunda om vi träffats nu? eller för 6 år sedan?

Kanske David var min själsfrände? Hur skall man veta sånt? Finns det människor som måste leva ensamma resten av deras liv för att själsfränden dog av en olyckshändelse? David dog av en olyckshändelse, jag var bara 8 år. Om David var min själsfrände, betyder det att jag aldrig kommer hitta den riktiga kärleken, eller lyckan. Eller kanske min själsfrände är någon från ett annat land, där de tvångsgifter sina barn, så kanske min själsfrände redan är gift med någon annan?

Eller så kanske det bara inte finns själsfränder, kanske en del har tur och andra inte har det. Hur som helst så tror jag faktiskt att jag kommer få leva själv, kanske inte för alltid. Men oftast, jag kommer inte få ett lyckligt äktenskap med många barn. Kanske ett par med något barn från varje, om jag ens får barn. Jag kanske hinner dö innan dess, vem vet? Just nu vet jag bara inte vad det är meningen att jag skall göra. Gå till jobbet, jobba, komma hem, sova, gå till jobbet, jobba, komma hem, sova... osv.

Det är ett evighetsmönster som aldrig bryts. Jag önskar bara någon kunde glutta in i framtiden och tala om för mig att jag också en dag, kommer få känna på den där riktiga lyckan.

Jag vet inte, jag är bara så grymt rädd för att leva mitt liv ensam.

Keith Urban - You'll think of me

2007-05-06T14:24:00.000-07:00

I woke up early this morning around 4am
With the moon shining bright as headlights on the interstate
I pulled the covers over my head and tried to catch some sleep
But thoughts of us kept keeping me awake
Ever since you found yourself in someone else's arms
I've been tryin' my best to get along
But that's OK
There's nothing left to say, but

Take your records, take your freedom
Take your memories I don't need'em
Take your space and take your reasons
But you'll think of me
And take your cat and leave my sweater
'Cause we have nothing left to weather
In fact I'll feel a whole lot better
But you'll think of me, you'll think of me

I went out driving trying to clear my head
I tried to sweep out all the ruins that my emotions left
I guess I'm feeling just a little tired of this
And all the baggage that seems to still exist
It seems the only blessing I have left to my name
Is not knowing what we could have been
What we should have been
So

Take your records, take your freedom
Take your memories I don't need'em
Take your space and take your reasons
But you'll think of me
And take your cat and leave my sweater
'Cause we have nothing left to weather
In fact I'll feel a whole lot better
But you'll think of me

Someday I'm gonna run across your mind
Don't worry, I'll be fine
I'm gonna be alright
While you're sleeping with your pride
Wishing I could hold you tight
I'll be over you
And on with my life

So take your records, take your freedom
Take your memories I don't need'em
And take your cat and leave my sweater
'Cause we have nothing left to weather
In fact I'll feel a whole lot better
But you'll think of me

So take your records, take your freedom
Take your memories I don't need'em
Take your space and all your reasons
But you'll think of me
And take your cat and leave my sweater
'Cause we got nothing left to weather
In fact I'll feel a whole lot better
But you'll think of me, you'll think of me, yeah

And you're gonna think of me
Oh someday baby, someday

The end of an era

2007-05-04T16:19:00.000-07:00

Jag vet inte vad jag skall göra. Vad det är meningen att jag skall känna. De flesta förstår nog inte alls hur jag känner mig. De flesta förstår nog inte hur nära man kan komma ett djur. Men en del av er förstår, förstår hur man kan älska ett djur så besinningslöst som jag älskat alla mina kaniner.

I hela mitt liv har jag önskat mig en alldeles egen liten fluffig kanin. Min far brukar skämta om att det första ord jag sa var just 'kanin'. När jag var liten hade vi en katt, Jamis. Hon dog när jag var runt 6 år gammal och efter det ville mina föräldrar inte ha fler djur. Vi var alla så fästa vid henne, hon var som en storasyster för mig och mina syskon och som en dotter för mina föräldrar. Hon räddade mitt liv en gång och vi var alla helt förstörda den dagen hon behövde lämna oss.

Det stoppade dock inte mig, jag älskade kaniner, jag läste allt jag kunde komma åt, jag hade bilder på kaniner i mitt rum och porslinsfigurer av dem. Varje år skrev jag högst upp på min önskelista att jag ville ha en kanin, den skickades till farmor och farfar, mormor och min morbror. Julen 93, när jag var 7 år så fick jag en gosedjurskanin av farmor och farfar, visst tyckte jag om den men jag blev så besviken. Åren därpå så stod det alltid 'en levande kanin' högst upp på min lista. Jag visste att mina föräldrar inte ville ha fler djur men det stoppade mig inte från att tjata. När jag var 12 år gammal, 1998 så gav de äntligen med sig, jag skulle få en kanin. Vi läste på om kaniner allihopa och letade i Dagens Nyheter efter annonser om kaninungar. Det dröjde inte länge innan vi förstod att det kunde vara tufft att bara ha en kanin, de krävde så mycket omsorg och tid att det var bäst att vi skaffade två stycken. Sedan så var vi tvugna att ha de ute året om då lillebror var allergisk, och senare far visade det sig.

"Gotlandskaninungar 8 veckor, 100kr styck" Jag har fortfarande kvar annonens i en liten ram. Det var jag, far, min syster och en dåvarande kompis som åkte dit. De bodde på en stor gård, kaninpappan var helvit och hade en egen bur mitt på gräsmattan, ungarna som var redo att lämna mamman bodde tillsammans i en större bur en liten bit från pappan. Kaninmamman bodde även hon i en egen bur tillsammans med sina nyfödda. Jag fick inte välja kaniner dock, de plockade upp en av dem och sa att den här var helt säkert en hona, det var Vivan. Och så tog de upp ytterligare en, Tussan. De var båda vita med brun täckning på rygg och nos. Jag var helt överlycklig, i sjunde himlen och satt och gosade med de båda under hela vägen hem. 10 juli föddes mina älsklingar.

De hade en liten bur på tomten, under äppelträdet och varje gång jag haft pingisträning skyndade jag mig hem och öppnade dörren till buren. Vivan tvättade alltid mitt högerknä, jag var svettig efter träningen och hon ville ha saltet. Jag tog upp de precis i början hela tiden, även fast jag inte fick. De skulle vara ensamma i ett par dagar, så stod det i alla kaninböcker, men jag kunde inte slita mig. På vintrarna lyfte vi upp buren på altanen så att det inte skulle bli så kallt för dem och så att de inte skulle få in snö i buren.

Jag minns speciellt den där dagen då jag och min syster Görel skulle gå till skolan. Det såg ut som att Tussan parade sig med Vivan. Jag stirrade på dem och såg sedan på Görel. "Vad gör dem? De är juh flickor" Men vi hade inte tid att göra något åt saken, bussen skulle snart gå och vi hade bråttom. Den första nyårsaftonen var lite jobbig. De var inte ens ett halvår gamla mina små älsklingar. Jag minns att vi lade massa gamla trasmattor över buren så att de inte skulle bli rädda för alla fyrverkerier, men de verkade bli mer rädda för mattorna än för smällarna så det var ingen fara.

13 januari 1999, mor väcker mig, jag minns det så väl för jag var riktigt trött och hade gråtit. Kvällen innan hade Tussan och Vivan börjat bita varandra och vi fick låna ett litet hus av en familj här i området. Tussan fick den lilla buren och det märktes att hon inte mådde bra där, så jag hade sovit väldigt dåligt den natten. Men av det mor sa blev jag helt klarvaken.

"Ylva, det är kaninungar i buren." Det dröjde en stund innan jag verkligen förstod ordens innebörd, kaninungar? Men det var två flickor vi hade? Jag klädde på mig fort som tusan och sprang ut till buren, Vivan ville inte låta mig komma så nära utan att hon var med och inspekterade. Jag hade läst om sådant här också så jag visste att jag var tvungen att kolla så att alla levde, låg någon död så kunde de andra också dö av det. Dessutom ville jag se hur många de var. I en hörnet på huset hade Vivan gjort en liten grop som hon stoppat med massa päls och där låg de, små och pipande, som små råttor såg de ut. 5 är det, sa jag efter att ha petat på de en liten stund. Jag sprang in för att berätta för mor och far och sedan var jag tvungen att gå till skolan.

Samma dag när jag kom hem var jag tvungen att titta till dem igen och räkna dem. Men nu blev antalet 6 istället och jag fick räkna ännu en gång. Nu var det 7 och min far skrattade och sa att nu fick jag sluta räkna för de bara förökade sig. Skrattande sprang jag ut och räknade igen, jodå nu var de 8. Men fler än så blev de aldrig. 8 ungar hade min duktiga Vivan fött fram, och alla överlevde vilket är ytterst ovanligt, åtminstone för förstföderskor. Och är de stressade under dräktighetsmånaden kan de bita ihjäl sina ungar när de får dem. Men trots att hon upplevde sin första nyårsafton under den tiden så tog hon hand om de alla. Tussan, den nyblivna pappan fick byta namn. Tusse blev ett bättre namn på en sådan fin och vacker pappa.

Vi insåg snart att den där lilla buren inte kunde hålla 9 kaniner så vi beslöt oss för att göra om altanen till kaninbur istället. Vi delade upp den i två, där Vivan och ungarna fick den största delen och Tusse fick den mindre. De var inte helt glada åt att vara åtskiljda och Tusse bet alla av hankön han kunde komma åt, människor det vill säga. Jag och far tog med honom till Bagarmossens djursjukhus en dag, de skulle vara experter på kaniner men hade aldrig hört talas om gotlandskaniner tidigare. Där kastrerades han och han fick stanna där i flera timmar så jag och far åkte hem, försökte sysselsätta oss med tv:n medan vi nervöst väntade på samtal från kliniken om att Tusse mådde bra och vi kunde komma och hämta honom. Tillslut kom det och jag kunde inte andas ut förrän jag fick hålla honom i mina armar igen. Allt var bra, men han skulle vara lite groggy i ett par timmar till. Hemma var Vivan sur på mig för att jag lät ungarna springa på en sådan stor yta. Modig, det var den första som vågade sig ut från huset när han nästan lärt sig hoppa han var brun med några vita fläckar. Mini-Hopp, som hoppade så högt att han brukade slå huvudet i burtaket på lilla buren även han var brun med några små vita fläckar på sig.. Brun, ja han var helbrun och vi hade inte så många bra förslag kvar. Vitsvans, den enda ungen med helvit svans, för övrigt var han brun. Vittass var även han helbrun förutom ena framtassen som var helt vit. Tuffa, den enda flicka som såg ut som sina föräldrar, vit med brun täckning på ryggen, hennes bror Stjärnöga var även han vit med brun täckning.

Sedan hade vi Zen, vi tror att hon föddes sist, hon var åtminstone sjuk från födseln, hon var blind på ena ögat och halvblind på det andra, ja hennes hinnor ville inte riktigt lossna från ögonen som de andra ungarna. Hon hade en väldigt speciell färg. Vit och med ljusbrun täckning, samma färg som Tusse och Vivan hade bakom öronen. Zen tog vi in varje dag och badade hennes ögon med koksaltlösning, när hon var ungefär en månad gammal bestämde vi oss för att behålla henne, man kunde inte lämna bort en sjuk kanin. Det var många som blev besvikna på oss för det dock, hennes vackra färg gjorde henne väldigt åtråvärd bland de som ville ha en kaninunge. Det roliga var att från den dagen vi bestämde oss för att behålla henne så började hinnorna för ögonen att lossna och tillslut så såg hon som hon skulle. Men vi ändrade inte på oss för det. Zen var våran att behålla. Under tiden som ungarna var små stod vi nästan jämt i köksfönstret och tittade på dem, jag minns att min lillebror sa någonting om att vi lika gärna kunde sälja tv:n eftersom vi bara stod och tittade på kaninerna.

Jag minns att det var väldigt svårt att lämna ifrån mig alla kaninungar. Modig och Stjärnöga fick nya hem här i Nytorp hos olika familjer. Ett hem i Toredal tog två ungar och tre stycken ungar fick flytta till Dalarna där en av dem flyttade ihop med en häst. Den 12 juli ringde Katarina mig, det var hon som fått Modig. Hon grät och berättade att för två dagar sedan så hade Modig dött, de hade haft med honom till jämtland och han satt i en bur mitt på gräsmattan och en lös hund hade sprungit rakt emot honom, han blev ihjälskrämd stackaren. Och det det hände på Tusse och Vivans födelsedag, jag blev så ledsen att jag gick ut i kaninburen och satte mig på hustaket, då kom Vivan fram till mig, puffade till mig på handen först och när jag flyttade på den så kröp hon upp i knät. Jag lyfte upp henne och begravde ansiktet i hennes päls och grät. Hon buffade till mig i ansiktet med nosen och när hon kom åt så pussade hon bort alla mina tårar, en sann mamma det var hon verkligen.

Vi kom snart på att vi faktiskt ville ha tillbaka våran altan, det var trevligt att sitta där och äta på sommarkvällarna så när farfar var över så åkte vi och köpte brädor och cement och sådant. Vi bestämde oss för att plocka bort rabatten som fanns utanför mitt fönster och bygga buren längs med husväggen. Det tog någon vecka innan den blev klar, en del av den gick in under trappen där de kunde krypa in om de ville. Vi fyllde de 5x2 meter långa buren med plantjord och sådde gräs. Jag var tillochmed ute på tomten och grävde upp maskrosplantor som jag planterade därinne. Mina kaniner skulle få det bästa.

Vi släppte in de i nya buren lite för tidigt dock, vi var så stolta över den och ville att de skulle få flytta in med en gång, så varken gräsrötterna eller maskrosorna hann få rötter under nätet innan kaninerna satte igång att gräva upp allting. Men det gjorde ingenting, trots att jag suttit där i timmar och planterat så var det värt att se de alldeles toklyckliga i någon halvtimme tills allt var uppgrävet. Den gamla första buren ställdes in också, men i den domderade Vivan och Zen där de skenbäddade med jämna mellanrum, Tusse fick inte komma i närheten, då blev han bortjagad. Tre kaniner, mor, far och dotter. Men ack så olika. Vivan var min lilla surkärring, hon tyckte inte om någon annan än mig, Tusse var så korkad att han var det sötaste jag sett och Zen var så gosig och lugn och fin, men framförallt smart.

Det minns jag särskilt varje gång man skulle ge de mat, sådant som inte var torrfoder. då släppte man en bunt där de satt alla tre, för oftast låg de över varandra och gosade. Men så fort maten kom så började Tusse jaga bort de andra och började äta själv. Sen gav man de andra mat och Tusse började jaga bort de därifrån också, oftast sprang han runt och runt. Zen och Vivan tog varsin stor bit och hoppade upp på någon av plattformarna och Tusse sprang runt i en cirkel för sig själv ett tag tills han glömde bort vad det var han gjorde och satte sig sedan ner för att tvätta sig. Maten var helt bortglömd. Han gjorde ofta sådär Tusse, glömde bort saker titt som tätt, det var en del av hans charm helt klart.

Åren gick, mina älsklingar var så underbara. Aldrig kände jag mig ensam, inte helt. Hur illa livet än var mot mig så fanns ni alltid där och älskade mig villkorslöst.

Lördagen den 24 maj 2003 minns jag särskilt väl. Jag och Björn följde med hans föräldrar till gamla rönninge där de köpte en gammal ford, en svart bettan. Sedan åkte vi hem till mig och hans föräldrar hälsade på litegrann. Mor sade någonting om att Zen inte mådde alltför bra, jag brydde mig inte dock. Det var väl klart att Zen mådde bra hon hade fått medicin ett halvår innan mot vad det nu var som gjorde ont på henne. Björns föräldrar åkte hem och jag plockade upp min lilla flicka, hon hade verkligen ont. Hon kunde inte sitta upp, inte ligga ner och inte hoppa omkring. Hon hade fått mask också, det kryllade av maskar i underlivet på henne. Jag satte ner henne i buren igen och började gråta hejdlöst mot Björns axel, jag förstod vad vi behövde göra. Flickan led så pass att vi var tvugna att avliva henne. Vi ringde till Södra djurkliniken, där vi avlivat Jamis en gång för länge sedan. Mor var med minns jag, jag satt i framsätet och Björn körde. Zen blev orolig, det märktes, hon rörde oroligt på sig och försökte trösta mig. Men jag kunde inte annat än krampaktigt hålla om henne och gråta förtvivlat. Att de skulle dö en dag visste jag, men att själv behöva ta beslutet om att någon fick döda min älskling, det var för mycket. Men det kändes som det enda rätta.

När vi satt där i väntrummet och väntade på att få komma in med henne så funderade jag många gånger över att bara springa ut genom dörren och fly bort därifrån, men det var lönlöst det visste jag. Det var ingen som tvingade mig att göra det här, det var mitt beslut, det var jag som var tvungen att vara stark. Jag darrade när jag satte ner henne på bordet inne i rummet där hon skulle dö. Jag pussade henne, kramade henne och klappade henne. Om och om igen talade jag om för henne hur mycket jag älskade henne och bad om förlåtelse för att jag varit en sådan dålig matte. Veterinären tryckte in sprutan i Zen, efter min tillåtelse och jag höll om henne medan jag kände hur hjärtat blev allt svagare och tillslut slutade att slå. Hon slöt sina ögon och det sista andetaget var som en längtansfull suck. Klockan var 15:59. Nu skulle veterinären ge henne en spruta till och den i hjärtat, bara för att vara på den säkra sidan att hon verkligen var död. Jag vände mig om och begravde ansiktet i bröstet på Björn eftersom jag inte klarade av att se det, jag visste att det förmodligen skulle jaga mig igenom hela livet annars. Hon kändes så lätt när jag återigen tog henne i famnen, hon var fortfarande varm och formbar och jag tryckte henne hårt mot bröstet när jag gråtande gick ut till bilen.

Far och farfar hade varit på solvalla hela dagen och fick inte veta om att Zen var död förrän de kom hem till middagen ungefär, farfar förstod nog inte riktigt, men att far blev väldigt ledsen det kunde jag se. Vi bestämde oss tillslut för att begrava henne under fläderbusken på kortsidan av huset. De älskade alla tre att ligga därunder på somrarna så det var en självklar plats. Vivan verkade orolig och sprang omkring i flera dagar och letade efter sin försvunna dotter, men tillslut kom hon över det också. Det var bland det tuffaste jag varit med om, att behöva lägga ner Zen i hålet i marken, lägga över handduken och sedan skyffla igen med jord. Vi sade några fina ord om vår älskade lilla flicka, hängde en ljuslykta i fläderbusken och placerade den nymålade gravstenen på jordhögen. Allting var så overkligt och förflöt som i en dimma och jag var glad att jag hade Björn som stöd under den tiden.

Jag tillbringade nu mycket tid med mina två älsklingar som var kvar, Vivan och Tusse. De var som alltid helt underbara och någon av de brukade alltid få följa med till bussen när jag skulle följa med en kompis dit. Gymnasiet hade nog varit svårare än det var om jag inte haft de två att komma hem till varje dag, de hjälpte mig mer än de förstod själva och helt tokiga var de i mjuka päron och morötter med blast.

Tisdagen den 12 oktober 2004 så hade jag sovmorgon, men far kom in i mitt rum vid halv 8 på morgonen och satte sig vid min sängkant. Han hade tårar i ögonen och det syntes att han gråtit. "Ylva.. Vivan.. Vivan är död." Jag satte mig kaprak upp i sängen och stirrade på honom, tårarna började genast rinna nerför kinderna på mig och jag fick inte fram ett ljud. Vivan hade inte varit sjuk, hon hade varit pigg och alert senast dagen innan. Som i dvala klädde jag på mig och gick ut i buren. hon låg ihoprullad under trappen och Tusse låg bredvid och putsade på henne. Han ville inte låta mig plocka upp mig men tillslut fick jag upp henne, hon måste ha dött under natten för hon var alldeles stel. Men ögonen var lugna och hon såg så rofylld ut. Tusse kom och satte sig i mitt knä, ville åt Vivan, han ville putsa henne, ligga bredvid. Jag tror att han förstod, att hon var död och han var ensam kvar. Det var då jag kom att tänka på vad far sagt samma sommar. Att om en av de dog måste vi nog avliva den andra, de mådde inte bra av att vara ensamma och då grät jag ännu mer. Inte nog med att jag förlorat min älskade Vivan nu skulle jag förlora Tusse också. Jag svepte in Vivan i en handduk och lade henne i en gammal ölkartong och lade in den i skåpet på altanen, sedan gick jag mekaniskt iväg till skolan. Jag klarade inte av att vara hemma.

Björn kom över samma kväll och med tårar hejdlöst rinnande nerför kinderna så begravde vi henne bredvid Zen under fläderbusken. Fars röst stockade när han tog upp samma ämne vi pratat om på sommaren och han sa att visst hade de sagt att de skulle avliva den andra när en av de dog, men han klarade inte av det. Han ville inte, det ville inte jag heller och så fick det bli. Om nu inte Tusse började må riktigt dåligt, då fick vi nog tänka över det igen. Det var tufft att ta sig igenom sista året på gymnasiet utan Vivan, men jag använde min sorg till någonting kreativt och skrev en dikt om saknaden efter henne och Zen.

Med tiden stannade mina tankar.
De tvärnitade på livets motorväg.
De stannade upp och kom till insikt.

Borta.

Det fanns inget mera du.
Inget mera vi.
Bara jag, ensam.
Det var då jag förstod.

Borta.

Livsglädjen, skrattet och livet själv.
Det dog inom mig, tillsammans med dig.

Borta.

Kvar stod jag, efterlämnad i dikeskanten
ihålig, tom, halv.
ett skal av det som en gång var.

Jag förtstår nu innebörden av ordet borta.

Tusse blev den mest bortskämda kaninen någonsin sedan Vivan dog, det var alltid någon som pratad med honom och alla skämda bort honom med godsaker varje dag, när man gick hemifrån och sedan när man kom hem igen. Allt var bra tills jag våren 2006 upptäckte kala fläckar på hans hud och att han var alldeles mjällig i pälsen. Bara tanken på att förlora honom gjorde mig livrädd och jag och far åkte in till veterinären i Södertälje. Det var ingen fara dock, han hade fått mjällkvalster och kliade sig som en tok. Han fick Stomahol av veterinären och om inte allt var borta om en månad ungefär så skulle vi återkomma. Det fick vi göra för Tusse fortsatte att klia sig och mjället försvann inte. Då skulle vi istället köpa Frontline och smörja in honom två gånger med två veckors mellanrum. Första gången var han bara så ömklig och när han försökte tvätta sig och jag la armen för så tvättade han mig istället, det märktes att det kliade och att han hade ont. Den andra gången märktes det dock att han var mycket piggare och att han verkligen inte tyckte om Frontlinen. Han bet i allt han kom åt, mest handduken och frustade ljudligt när jag smörjde in hela honom i Frontline. Senare när han satt i mitt knä och skulle torka och jag inte lät honom tvätta mig så bet han mig i bröstvårtan, det gjorde ont vill jag lova. Men så var det enda gången han någonsin bitit mig medvetet så.

Han var ute mycket på sommaren och levde livet som ensam kanin. Svårt att tvätta sig hade han dock så det fick jag hjälpa till med ibland, för magen var ständigt jordig eftersom han älskade att rulla sig i jordhögen vi gjort i hans bur.

Våren 2007 var lite värre dock, Tusse började låta, han grymtade som en gris och började röra på läppen så fort vi pratade med honom. Han hade nog glömt att han var kanin och trodde att han var människa som kunde prata precis som vi. Då fick han ett till smeknamn, grisen. Jag och lillebror gjorde tillochmed en liten låt om lilla grisen. Senaste veckorna så började han dreggla när han åt maskrosblad. Han blev som alltid så ivrig när han fick mat att han skulle kasta i sig det och fick då stanna upp och hämta andan ibland. Det märktes att han var en gubbe på snart 9 år. Han ville komma upp allt oftare, det var inte någon han brukade vilja, eller inte visa på det sättet som han gjorde nu åtminstone.

Igår gick jag upp vid 10-tiden ungefär, jag skulle inte börja jobba förrän vid 3 så jag hade gott om tid på mig. Jag gjorde mig iordning och gick ut och hämtade posten vid 12. Ropade på Tusse men fick inget svar, han brukade gömma sig i halmen och låtsas att han inte syntes så jag brydde mig inte nämnvärt om det. När jag gick in så tittade jag in under trappen men kunde inte se honom heller. Det var lite konstigt tyckte jag och gick in. 13:50 gick jag ut för att gå till bussen som gick 14:08. Jag kan inte lämna huset utan att få syn på Tusse så jag tänkte att jag skulle ha tid på mig att leka hans kurragömmalek, tittade under trappen igen, prasslade i halmen och ropade på honom. Jag tittade bort mot huset och tänkte att nej där var han väl inte? Han gick inte in i huset, det hade varit Vivans och han hade inte satt sin tass där sedan hon dog. Jag gick bort för att titta iallafall och såg honom bakom huset, där Vivan brukade krypa ihop när hon ville vara för sig själv.

"Men där är du gubben." Säger jag lättat och ler, men han rör inte på sig. "Tusse?" Säger jag lite frågande och börjar bli lite orolig, jag flyttar på nätet och sträcker in handen i buren och prasslar med halmen. "Tussegubben det är matte." Fortfarande ingen respons, det är då jag får hjärtat i halsgropen och sliter bort nätet. Jag ropar hans namn om och om igen, med allt gällare röst, väl inne i buren börjar jag flytta på huset, försiktigt för jag vill inte göra honom illa. Jag lutar mig fram för att se på honom. "Tusse älskling?" Ingen respons och jag drar bort huset med förvånansvärd kraft. Han faller ner på marken på sidan och ligger alldeles stilla, det är då tårarna börjar rinna nerför kinderna. "Tusse Tusse Tusse!" Jag låter förmodligen fullkomligt panikslagen, jag minns inte så väl. Det enda jag kunde tänka på var att jag var tvungen att hämta en handduk och vira in honom i så att han inte skulle frysa. Hela jag skakar när jag lägger handduken om honom och lyfter upp honom. Han har inte blivit likstel än, så särskilt länge kan han inte ha varit död. Jag snyftar för mig själv tills jag kommer ut ur buren och upp på altanen, då gråter jag högt och kvider hans namn, om och om igen. Jag förstod det inte, jag förstår det fortfarande inte.

Hur kan han vara död? Hur kan han vara borta? Är han verkligen död eller är det här någon ond dröm som jag närsomhelst kommer att vakna ifrån? Varför är han död? Hurdå? Varför? jag förstår inte, jag behöver honom. Tusse behöver vara hos mig, jag vet inte vem jag är utan Tusse, jag förstår inte vad jag skall ta mig till. Jag gick till jobbet igår, och grät, kom hem.. och grät. far grät, mor grät, bror grät. jag går som i en gråtande dimma. Det hela känns fortfarande så overkligt att jag inte riktigt vet om det är sant. Jag har grävt hans grav, jag har gjort iordning hans kista jag har förstört kaninburen lite. Men det spelar ingen roll, för den är tom. Det finns ingen där. Hur kan det inte finnas någon där? Det skall vara någon där, Tusse måste finnas där, han skall trösta mig när jag är ledsen. Han skall bli sådär lyckligt glad varje gång någon ger honom mat, han skall matvägra när far ligger på sjukhus, han skall göra sina glädjeskutt bara för att han kan, han skall ligga i solen och dåsa, han skall gömma sig i halmen och tro att vi inte ser honom, trots att öronen sticker upp. Hur kan det vara slut nu? Jag har en bur som är 5 meter lång, 2 meter bred och 2 meter hög. och den är tom. Hur skall jag kunna gå förbi den varje dag?

Jag vet att han har det bättre där han är nu, med Vivan och Zen, jag vet det. Men jag är självisk just nu, för jag då? Jag har det inte bättre där jag är. Jag behöver honom hos mig. Det är när jag är såhär ledsen som jag alltid går ut i buren och får tröst, men den är tom. Och tom är precis vad jag är, ibland kan jag inte ens gråta för det känns som jag är alldeles ihålig inuti. Jag har inte ätit någon mat sedan igår morse, jag är inte hungrig och jag kan inte få ner någonting när jag försöker. Vad är det för mening? Det finns ingen mening utan honom. Alla säger att jag är så stark, och ja jag har varit stark. För jag har alltid haft dem att vända mig till när jag känt mig svag. Hur skall jag ta mig igenom det här ensam? utan honom?

Jag vill skrika, jag vill gråta, jag vill springa och jag vill slå. Jag vill känna någonting, någonting alls. jag skar mig idag på armen, eller ja, rev mig på kistan och det gjorde inte ens ont. Är jag oförmögen att känna någonting? Någonting förutom sorg?

Jag hade så många chanser idag att få en kram av min familj och mina syskon, och jag ville inget hellre än att krama någon ändå kunde jag inte förmå mig att göra det. Jag känner mig så fruktansvärt ensam och vill bara ha en kram och en axel att gråta ut hos. Trots det vill jag inte ha någon här, jag förstår inte vad som är fel..

Tusse, min älskling jag är så vilsen utan dig.

Zen - 13/1-99 - 24/5-03
Vivan - 10/7-98 - 12/10-04
Tusse - 10/7-98 - 3/5-07

Magnus Betnér

2007-04-19T05:11:00.001-07:00

Magnus Betnér är min nya idol :)

Avocado

2007-04-09T14:36:00.000-07:00

Jag tänkte att det var dags att tillägna ett inlägg åt min nya besatthet. Avocado. Det är en underbar grön frukt som har en alldeles sådär speciell smak.

Man kan göra så mycket med denna underbara frukt. Ät den som den är, nyttigt och gott. Eller så går det att mosa den och ha den på mackan. Fungerar bra det med. Ha den i sallad eller släng bara i några bitar när du äter pasta. Går lika bra till kött och potatis med.

Eller så kan man mosa ner den, blanda i lite salt och lime samt lite lite filmjölk. låt det inte bli för rinnigt för sedan skall den läggas på macka och lägg sedan över ett par ostskivor.. njut.

Eller varför inte göra en god avocadosoppa med smak av curry?

Det bästa av allt är väl att man kan göra glass av det? :)

Det blir juh många stora kärnor här hemma som jag aldrig orkar slänga så jag tänkte för mig själv, så svårt kan det väl inte vara att odla avocado hemma? Jag sökte lite på nätet och nejdå, det verkar inte vara alltför svårt. Jag måste bara hitta en bra jord åt den att växa i, men just nu bor den i köket i ett plastglas :)

Hel & Ultima Thule - Sista brevet hem

2007-04-08T13:22:00.000-07:00

Jag har aldrig varit så mycket för den här låten tidigare, det är mer andra låtar från samma artister som tilltalat mig mer, men just nu. Just idag främst har jag inte kunnat sluta lyssna på den, den har gått om och om igen på min mp3-spelare. Den är så sorgsen, men samtidigt vacker.

Ett sorgens brev jag skriver
med hand av ålder trött.
Min kära ändat färden
och åter hemåt vänt.
Hon var en rosig blomma
uti den gröna vår,
Men tårar henne följt alltsen vi for.
Jag minns den frukt hon gav mig
från en apel utanför;
Ett frö hon bar med sig hemifrån.
Det vårdträd som hon vaktat
nu växt och burit frukt.
Den skörden blev min sorg och hennes slut.

Svag och blek; en viskning:
Är jag kommen hem igen?
Så går hon bort min älskling och reser åter hem
Ett leende av lycka:
Jag är hemmavid igen.
Så far hon bort min älskling och får ro.

Över havet gick vår resa,
här i väster fanns vårt mål.
Jag kunde inte ana
hennes lidande och kval.
Jag trodde allt blir bättre,
tiden läker alla sår.
Säkert står hon leende en dag.
Jag sett hon stått vid stranden
med blick i fjärran fäst.
Hur tårar utav längtan
stal all kraft ur hennes bröst.
Men ej hjärtat hastigt brister
när så saknad sakta tär,
Ett hjärta blöder sakta, tynar bort.

Hel & Ultima Thule - Sista brevet hem

Förbannade jävla svenskar

2007-02-15T13:31:00.000-08:00

Jag sitter där, på min vanliga plats i träsoffan i köket på lördagkvällen. Vi äter tillsammans allihopa då, far, mor, lillebror och jag. Vi börjar med att prata om fars jobb, det är oftast så det börjar. Någon 87:a som sitter på kåken, någon gubbe som just blivit frisläppt, och så händer det. Vi leder omedvetet in samtalet på dödstraff, och Usa. och plötsligt blir det allvarligt. Vi diskuterar Saddam Husseins hängning, amerikanska soldater i Irak. Jag känner hur mitt hjärta bultar våldsamt och jag känner mig nästintill heroisk när jag stolt förklarar att jag håller med min far. Dödstraff är fel! Ner med USA! Ut ur Irak! Hah, om de bara visste hur mycket vi avskydde dem så.. så skulle.. ja vadå?

Det är alltid så, det är i köksoffan under en middag eller i mina föräldrars rökrum en fredag eller lördagkväll som vi får de där oerhört intensiva samtalen. Där man talar om vad man står för, hur stolt man är över det och att man då INTE tänker lägga sig. Sen går man och lägger sig, vaknar nästa dag, sätter sig på jobbet, tar sig till jobbet och låtsas som ingenting.

Jag vill vara tyst, anonym. Titta inte på mig är du snäll, om jag demonstrativt har min väska på sätet bredvid mig på bussen/pendeltåget/tunnelbanan, eller om jag låtsas sova, eller läsa intensivt i min bok, eller bara stirra planlöst ut genom fönstret, ja kanske slipper jag den mänskliga kontakt det innebär att sitta bredvid någon annan. Som man inte känner. Särskilt de där invandrarna, de är juh så konstiga, luktar konstigt gör de och underliga seder har de. Ni skall bara veta vilka underligheter de köper i matvarubutikerna. Fast det kan man inte säga högt, för då tror folk att man är rasist. Men jag är inte rasist, inte alls. Jag tycker bara inte om när saker inte är som de brukar. Jag vill känna mig heroisk och stolt när jag sitter ensam och trygg i mitt stora säkra hus, jag vill känna mig liten och anonym när jag är ute i samhället där andra människors blickar säkert kan smitta mig vid läskiga sjukdomar. Jag lider in i det tysta, det är bäst.

Gnäll vid köksbordet men säg för i helvete ingenting högt. Folk kan se underligt på dig då, du kan bli utittad, utelämnad. Jag är så blyg att jag inte ens vågar säga tack när någon håller upp dörren för mig, jag är så blyg att jag inte ens vågar se spärrvakten i ögonen. Det finns så mycket ilska inom mig som jag bara vågar släppa ut gentemot busschauförren eller kassörskan nere på konsum. Min kropp virvlar av känslor som bara får visa sig vid ytan efter att jag supit mig riktigt full, då kan jag tillochmed tycka att jag är snygg. Ja, jag kan tillochmed flörta med den där snygga killen, fan vilket självförtroende jag får. Men det är alkoholens förtjänst, utan den är jag inget, ingenting alls.

Det värsta är, det är att det i stort sett stämmer, på alla. Ta och väx upp alla förbannade jävla svenskar.

Det blir aldrig som man vill

2007-02-13T07:28:00.000-08:00

När jag inte ens själv kan ge folk stryka ett streck och börja om från början, hur kan jag tro att andra låter mig göra det då?

Välkommen ängel

2007-01-17T11:54:00.000-08:00

Cecilia Nora Maria

Det är lite konstigt, hur någonting så litet kan få det att pirra i magen på mig, att någonting som bara levt i några dagar kan få mig att fnittra som en liten skolflicka.

06:12 den 13 januari kom denna lilla ängel till världen och jag och Sarah som hennes adopterade mostrar kan inte vara lyckligare, aldrig förr har vi sett någonting så vackert.. något så.. fulländat. Jag får tårar i ögonen bara av att tänka att hon finns däruppe i Järvsö hos Karima och Kenneth, hennes föräldrar. Att Karima är mamma, jag kan knappt förstå det, men det är sant. efter 9 månaders väntan så är hon äntligen här, hon som fyller mitt liv med kärlek och mening.

Jag börjar undra.

2007-01-07T07:16:00.000-08:00

Jag vet inte om du vill.. jag vet inte om jag vill? Men jag tror att vi skulle klara av det. Det gör jag verkligen. Vad tror du?

I can see clearly now, the rain is gone,
I can see all obstacles in my way
Gone are the dark clouds that had me blind
It’s gonna be a bright (bright), bright (bright)
Sun-Shiny day.

I think I can make it now, the pain is gone
All of the bad feelings have disappeared
Here is the rainbow I’ve been prayin?for
It’s gonna be a bright (bright), bright (bright)
Sun-Shiny day.

Look all around, there’s nothin?but blue skies
Look straight ahead, nothin?but blue skies

I can see clearly now, the rain is gone,
I can see all obstacles in my way
Gone are the dark clouds that had me blind
It’s gonna be a bright (bright), bright (bright)
Sun-Shiny day.

Johnny Nash - I can see clearly now

Jadu Reinfeldt

2006-11-28T11:45:00.000-08:00

Hej Reinfeldt.

Jag undrar om du vet hur det är att vara arbetslös i dagens samhälle. Jag vet, jag har varit arbetslös och sjukskriven i snart 6 månader.

I början måste jag erkänna att det var skönt, jag kunde vakna vilken tid på dygnet jag ville, jag kunde vara ute sent, sitta framför datorn eller se på tv. Det var livet, jag var fri och lycklig... i två veckor. Sedan insåg jag att det behövdes pengar för att göra saker, pengar jag inte hade. Jag hade juh gått från studier till arbetslöshet och behövde såtillvida vara inskriven på arbetsförmedlingen i 90 dagar för att kunna erhålla alfa-kassa.

Under tiden fick jag gå på möte efter möte hos arbetsförmedlingen där man blev behandlad som ett barn. Jag minns så väl den misstrogna blick jag gav min handläggare när han visade upp en dagbok med moln på framsidan som jag skulle få. Där skulle jag skriva ner de jobb jag sökte, precis som om jag gick på lågstadiet igen där man skrev ner veckans läxor.

Kollektivtrafiken kostar och då jag stod utan inkomst fick jag pengar till resor av mina föräldrar som redan hade en sträng ekonomi. Jag sökte inte särskilt många jobb i början och när det kom till arbetsförmedlingens kännedom blev de inte så glada på mig, jag försökte förklara att det inte fanns några jobb att söka. Men då skrattade de bara, log och sade att det fanns tusentals jobb i deras platsbank. Det fattades bara att de skulle klappa mig på huvudet och kalla mig "lilla gumman". Visst finns det mängder med jobb, för de som har rätt utbildning, erfarenhet och körkort, men inte för mig. De flesta är inte ens någon idé att söka då jag skulle bli bortsållad med en gång då jag var för underkvalificerad.

Sedan skadade jag mitt vänsterknä, jag hoppade på kryckor i flera veckor och blev sjukskriven. Blir man sjukskriven när man är inskriven på arbetsförmedlingen så blir man avanmäld därifrån. De talade om för mig att det var försäkringskassans sak att ge ut pengar till mig. jag ringde försäkringskassan och förklarade min situation, men enligt dem var det bara onödigt att ens försöka, för jag skulle inte få någon sjukpenning iallafall. Inte då jag gått från arbetslöshet till sjukskriven. Fortfarande stod jag helt utan inkomst och var helt beroende av mina föräldrar.

Jag fick åka till olika sjukhus i stockholms län för undersökningar på diverse olika sätt. Återigen kostade kollektivtrafiken och så fick jag betala för varje läkarbesök jag gjorde, inte mycket visserligen men allt är mycket om man står utan inkomst.

Mitt knä blev bättre och jag blev påanmäld på arbetsförmedlingen, nu, tänkte jag. Nu måste jag väl få pengar från alfa-kassan, men nej nu hade jag varit inskriven i 90 dagar och skulle få ungdomspraktik. Jag höll på att bli tokig av tristessen, att vakna varje dag och inse att huset var städat, det fanns mat och bröd för flera veckor framåt i frysen. Alla vänner var på arbete eller skolan och kvar hemma fanns jag. Jag ville skrika av frustration så fort jag slog upp ögonen och mådde allt sämre. Jag höll verkligen gå in i en djup depression, särskilt efter att ni borgare vann valet och man fick höra att som arbetslös var man en börda för samhället, en last. Man var lat och oengagerad och levde bara på bidrag. Jag ville jobba, jag ville så gärna jobba, få min egen lön och kunna försörja mig själv, men det gick inte. Det fanns inga jobb och inte ens bidrag fick jag. utan jag fick förlita mig på att mina föräldrars ekonomi var tillräckligt stark så att jag kunde få lite pengar att röra mig med varje månad, trots att det mesta enbart gick till resor i kollektivtrafiken.

De tog en cirka tre veckor innan jag och handläggaren på arbetsmarknadsenheten i salem lyckades hitta en praktik åt mig. Sarah Foto i södertälje, det är en underbar arbetsplats och jag trivs så bra. i åtta veckor skulle jag få arbeta där, fram till 31 december. Jag skulle även få ersättning för praktiken, 3200kr i månaden. Lycka! jag skulle kunna köpa en ny väska, då den jag använder innehar så stora hål att allting ramlar ur den, jag skulle kunna köpa en dragkedja till min kappa så jag kunde stänga den när det blev kallt, jag skulle kunna tillåta mig själv att köpa mig en kaffe på pressbyrån någon gång ibland eller ta en cola tillsammans med mina vänner på ett café.

Idag var jag på arbetsförmedlingen igen, vi pratade om min praktik och handläggaren underströk att jag inte skulle få praktisera längre än till den 15 december, chockad frågar jag varför det var så. jag hade blivit lovad en åttaveckorspraktik, jag hade skrivit under papper på det. "Nej, den nya regeringen vill att alla praktiker skall vara avslutade i mitten av december." Varför visste han inte riktigt. Men jag vet iallafall vad det innebär för mig. Jag kommer få gå hemma igen, för jobb lär det knappast finnas åt mig. Jag kommer få gå hemma, förhoppningsvis få bidrag, ja hellre bidrag än inga pengar alls. Och som jag förstod det så ville nya moderaterna inte ha några bidragstagare. "Arbete framför bidrag" tycker jag mig dra till minnes.

Jag har nu cirka tre veckor kvar på min praktik, efter det kommer jag att känna mig lika värdelös som innan. Nu under praktiken har jag ändå känt att jag kämpar för något, jag kämpade för de där pengarna jag skulle få, mitt liv hade en mening. Men nu tar ni bort den och jag förstår inte varför. Arbete framför bidrag men bidrag framför arbetslivserfarenhet? Hur det nu än är så borde människors välbefinnande gå före allt annat och mitt kommer sänkas utan praktik eller arbete.

Vad skall jag göra Reinfeldt? Skall jag försörja mig på tiggeri på pendeltåget, panta burkar, eller städa svart åt grannarna? Vad gör jag, när det inte finns arbete åt mig och när ni tar ifrån mig det enda som fått upp min kämparglöd?

Jag vet inte, kanske det klär mig.

2006-11-14T13:06:00.000-08:00

Ja, nu återstår visst bara frågan... oval, rektangulär, rund, kantig, pilot. And I guess that's for me to know and you to find out.

Johari n Nohari

2006-11-11T06:44:00.000-08:00

tänkte jag skulle se vad folk tycker om mig. Egentligen inte, jag är bara en sucker för att göra sånna här saker. But please, contribute

Johari och Nohari.

With or without

2006-11-11T05:58:00.000-08:00

Jag känner mig så ledsen, hela tiden. Det är som att sitta på en av de där byggnadsställningarna av Bambu i Hong Kong och hela tiden vara säker på att falla ner. Vid minsta vindpust eller beröring så ramlar jag handlöst ner mot den hårda asfalten.

Jag försöker verkligen, så mycket. Och jag vill så gärna.
Var in på SH idag, försökte förmå mig till det, men det första som mötte mig var ett pm, skickat i söndags om att jag skulle bli avsatt som rektor för BB om en vecka om jag inte yttrade mig i diskussionerna om BB's lektionssystem. Jag blev arg, ledsen och upprörd, genast satte jag mig i en försvarsställning. Förstår inte hur personen ifråga kunde skicka ett pm på ett forum som den visste att jag inte var inne på, när personen lika gärna kunde sagt det via msn eller irc där jag är dagligen.

Jag får sådan ångest, inte av spelet utan oförståelsen från människorna i det. Det tär på mig, känns som att någon sitter med en sked och gröper ur mitt innanmäte sakta men säkert. Jag vill så gärna, jag älskar spelet och mina karaktärer. Jag vill ha kvar min rektor på BB, jag vill ha Vanessa till krönikör. Jag ville ha Temp till sjukvårdare (men nu såg jag att någon annan blivit det och jag har fortfarande inte fått svar på min bakgrund så jag antar att jag inte fick det).

Men det bara värker i mig, jag önskar att folk kunde visa mer förståelse, särskilt när jag berättat allt som hänt, hur jag mått och hur jag fortfarande mår. Men när man bara möter oförståelse och hårda ord och man nästan är nere på botten, då slåss man. Då slinker man bakom sin försvarsmur med en gång och kämpar för att överleva.

Jag kämpar så för att överleva, för att må bra igen, för att ordna upp mitt liv. Och just som allt verkar bra igen så går det ner. Alltid nedåt.

Jag hade planer på att spela rektorn så fort BB startades igen, det hade jag. Men jag kan inte förstå varför folk inte kan förstå att jag inte kan ta OFFsidan just nu. Utan istället hotar med att avsätta mig. och sedan blir jag kallad för taskig och orättvis. Men vem är det som är orättvis egentligen?

Det känns som att jag glider längre och längre ifrån allt, allt som är så välbekant och älskat. Så fort man lärde känna folk bättre så blev de bara värre och värre. Jag är medveten om att jag är en svår person att handskas med, det är jag verkligen. Jag har min stolthet som ofta blir sårad, jag är bossig och vill gärna vara med och bestämma överallt. och när jag för en gångs skull säger att "Nej, jag måste tänka på min egen mentala hälsa just nu. Jag kan verkligen vara med och bestämma här nu. Men fortsätt gärna utan mig. Snälla, jag vill inte stoppa upp något." Då blir även det fel. Jag har känslor jag med, och de har blivit så djupt sårade av så många människor jag brytt mig så mycket om.

och den gången för flera veckor sen då jag var inne i kanalen senast, det där bråket jag hade med en viss person. Jag vill ha en ursäkt. Men en del verkar inte förstå hur mycket ett förlåt betyder för mig. Jag må vara förjävlig ibland, men nu är jag så sårad att jag inte vet om jag kommer orka ta mig upp igen.

Jag har inte den orken att sitta och välja ut vissa personer jag vill ha kontakt med, och det är det här som skrämmer mig faktiskt. Jag vill ha allt eller inget. rollspel/irc-människorna, eller ingen av dem. Jag vet att det skulle bli tufft, jag vet att jag skulle må skit av att inte rollspela mer, eller sitta vid datorn, skratta åt mina karaktärer med andra rollspelare. Jag vet det. Men kanske skulle jag må bättre utan?

skulle jag kunna lägga de här fyra åren av mitt liv bakom mig och börja om från början. Can I?

Ibland vill man bara gråta

2006-11-07T13:13:00.000-08:00

fem månader av arbetslöshet och så får jag ungdomspraktik. Det är jättemysigt att ha någonting att göra om dagarna, trots att det är ansträngande och så kommer jag hem rätt så sent om kvällarna, men det är roligt, det är skönt. Jag har varit uppåt hela dagen, varit uppåt senaste veckan och kanske tänkte jag, kanske skulle jag orka ta mig tillbaka till SH nu?

Men så sitter man på irc, samtal leder in på finska och så fortsätter vi prata om det. Sade att mitt efternamn var Lehmusvirta på finska och lät folk gissa vad det var. Ngåon tyckte jag skulle säga det och ja sa nej. då blev jag kallad för fitta, på finska då såklart. och jag krävde en ursäkt. Men nej, det gick inte för sig. Ostabil och lättsårad som jag är i nuläget åker min hårda sida fram, säger några väl valda ord och går ut från kanalen. Sedan inser jag att det inte är JAG som bör försvinna från kanalen utan personen i fråga som kallat mig för fitta, så jag ber i pm en operator (ja inte bara en operator utan co-founder) att kicka den här personen. men det gick juh inte för jag hade gått från kanalen och då var det tydligen lönlöst att kicka den andra personen.

Detta trots att den gjort sig skyldig till två regelbrott på vår kanal och jag trodde verkligen det var sånt här våra operators var till för. Se till så att reglerna följs, se till att ingen blir kränkt eller blir ledsen eller så.

Men tydligen så är det för jobbigt. Eller var det bara för att co-foundern i fråga verkar ogilla mig sedan jag inte riktig vet när/om jag kommer tillbaka till SH? Jag vet faktiskt inte. Men jag blir så less på det. Folk verkar tro att jag är så hård och tuff och tål allt. men så är det inte, det är så jävla lätt att såra mig och jag tar illa upp när folk säger elaka saker till mig, ja jag gråter när folk är elaka. När de kränker min person, och när personer som skall se till att reglerna följs fullständigt skiter i det.

Är jag så hemsk att man inte bryr sig om vad folk säger till mig?

NaNoWriMo går inte så bra heller. hade 12000 ord i söndags och låg före i planeringen men sedan började praktiken och det går trögare. Orkar inte sitta vid datorn särskilt länge om kvällarna och dagtid så jobbar jag.

Wordcount: 13138

NaNoWriMo - And so it has begun

2006-11-01T12:10:00.000-08:00

National Novel Writing Month.
Man registrerar sig på sidan och mellan 1-30 november skall man då försöka skriva 50,000 ord.

Jag själv tänkte slå två flugor i en smäll och skriva ett gäng bakgrunder till SH.
Vanessa Morrison, var påbörjad innan Nanowrimo började, jag hade skrivit 3000 ord på den. idag har jag då fortsätt på den bakgrunden, som ett kapitel två. Det är meningen att hon tillslut skall bli krönikör på The Daily Prophet.

Jag är trött, jag har skrivit mycket idag. Hadi blev misshandlad av en rånare med en yxa imorse (han mår bra tack och lov), Axel är med i Gävle Dagblad (rösta på nummer 11 :P) och imorgon skall jag på arbetsintervju.

Wordcount: 1686

Tänk om jag..

2006-10-24T14:21:00.000-07:00

Jag klipper min legitimation. Jag bryter isär mitt bankkort. Mitt pass eldar jag upp. Jag drar mig tillbaka, jag vill inte vara vuxen längre. Jag skall tjata och tjata på mina föräldrar att ge mig ett par neongröna jeans och en rosa musse pigg tröja. Sedan skall jag söka till Rönninge skolas lågstadium för att få börja om i första klass. Min mobil skänker jag bort, jag kommer inte behöva den. Jag skall bli 7 år gammal, så min logik och vetskapen om världens hemska ting, om vår borgerliga regering, om svälten i Afrika och om Bush i USA det lägger jag på hyllan. Jag skall inte minnas någonting längre. Jag skall börja läsa Tom i vildmarken, fråga min far om varannat ord och be min mor om hjälp att stava det. Jag skall ta på mig ett par stövlar och gå ut för att leta jordgubbar, trots att jag egentligen vet att det inte finns några där, bara för äventyrets skull.

Eller så spar jag allt sånt, lånar ihop pengar och sticker till..... Nya zeeland kanske. och så klipper jag av alla band. SH, VVT, min familj, mina vänner, mitt svenska språk. Jag klipper allt, byter identitet och lämnar allt, börjar om från början. Nytt liv. Nytt äventyr.

Kanske...?

Var är nyheterna?

2006-10-24T05:17:00.000-07:00

Hon fastnade – i shoppingträsket

Unga britter gillar sex

”Män är rädda för att förlora makten”

Avslöjad: Pappan till Anna Nicoles baby – och det är inte stora kärleken...

"World of Warcraft"-fans får vänta "Burning crusade" kommer först 2007.

Såna rubriker möter mig när jag tittar i internettidningarna för att få läsa nyheterna. Vad är detta egentligen? Är det mer intressant att läsa om engelsmännens sexliv än vad som faktiskt är nyheter?

Vad hände med motorcykelolyckan där min fars arbetskamrat omkom? Vad hände med nyheterna om självmorden på Hallanstalten?

Jag är inte intresserad av att läsa om vem som fastnade i shoppingträsket eller att män är rädda för att förlora makten, jag är intresserad av att läsa nyheter.

Just nu är jag väldigt intresserad av att få reda på vad som hände vid Rönninge station. Min syster ringde och talade om att det var 6-7 olika polisbilar därnere (fler polisbilar än vad som finns i vår kommun kan tilläggas) Det flög ambulanshelikoptrar i luften, ambulansen var där, någon låg på bår inne i väntsalen. Det var fler människor där än vad nazisttåget varje år drar till sig. Vad hände? Kommer jag att få veta? Vem har gjort sig illa, är någon död? Är det någon jag känner? Har någonting hänt med Jonna eller Mimmi, mina gamla barnvaktsbarn. Är det Sarah som borde kommit hem från norrtälje nu som råkat illa ut. Har någonting hänt med Christoffer som igår var så trött på pluggandet att han tagit sig en promenad. Är det Karin som arbetar på Konsum? Kan det vara Richard, min systers sambo. Eller måhända min lillebror? Kommer min mor få möta en deprimerad klass som förlorat en klasskamrat när hon kommer tillbaka till jobbet?

Vad har hänt, kan jag inte för en gångs skull få läsa om sådant som betyder något?

Mitt namn är Ylva och jag är parfymallergiker

2006-10-23T14:13:00.000-07:00

"Hej Ylva" säger alla som på något jävla AA-möte. Men på ett sådant liksom i verkligheten bryr sig inte en enda människa om mitt problem, inte egentligen. Alla är fullt upptagna med att leva sitt eget liv och klaga på andra, precis som jag. "Usch och fy på alla rökare." Får man läsa i tidningarna nästan varje dag. "Det är äckligt när de sätter sig bredvid en på tunnelbanan" och "Rökare är själviska egoister som bara tänker på sig själva." Mhm, intressant. Säg mig en människa som inte innerst inne drivs av egoism? Just det, alla människor är egoister, mer eller mindre. Men de som man ofta glömmer bort i kollektivtrafiken är inte rökarna som av olika anledningar fastnat i ett beroende, det är faktiskt parfymanvändarna. Nu ser det säkert ut som att jag glorifierar rökarna och försöker minimera deras ansvar, det är inte min mening. De är lika illa som parfymisterna, men skillnaden är att alla bråkar om rökarna som röker på väg till skola/arbete och enbart koncentrerar sig på dem och verkar helt 'glömma bort' att det finns andra som försvårar resenärernas resväg. De parfymanvändare som överdriver sin konsumtion försvårar resandet för oss resenärer som drabbats av en sådan allergi, precis som en rökare försvårar resandet för resenärer som är allergiska mot röken. Man skall kanske ändå ta med i beräkningen att anledningen till att man röker är att man är beroende och på så sätt 'måste' ha en cigarett under sin väntan på bussen eller liknande. Parfymisterna har inte någon sådan anledning. Kanske är det av en gammal vana? Vem vet, men om det är så att det är för att ni luktar illa skall ni veta att mycket parfym enbart förhöjer kroppslukterna vilket naturligtvis innefattar svettlukterna. Mitt tips till er är att istället duscha oftare, använda deoderant och minska er konsumtion av parfymer som luktar så starkt. Kroppslukter är faktiskt inte så farligt, det är ganska naturligt. Tänk på mig och alla de andra som befinner sig i min situation när ni parfymister nästa gång skall på bussen, pendeltåget eller tunnelbanan. Tack.

(Tyckte bara att jag borde blogga ner min lilla artikel som efter mycket slaktande av Aftonbladet hamnade i tidningen för ett tag sedan.)

och här finns en länk till Aftonbladets version av min artikel.
http://i19.photobucket.com/albums/b152/Carrosak/ylvasinsndare2.jpg

Så var det blått i toppen

2006-10-19T12:22:00.000-07:00

Trängselskatterna gjorde det dyrare att åka i sthlm med bil. Enhetstaxan gjorde det billigare att åka i sthlm med kollektivtrafiken.

Det tidigare systemet som vi hade här kallades för Zonsystemet. Man betalade alltså för hur många zoner man skulle åka igenom. Från Rönninge till Stockholm Central kostade det då kontakt 75kr för vuxen. Med Enhetstaxan kan man åka samma sträcka för 20kr. Man kan åka hur långt som helst för dessa 20kr, så länge man påbörjar resan inom en timme.

Enhetstaxan var väl det som räddade min ekonomi då jag var sjukskriven. Då jag skulle till sjukhus på olika platser i stockholm, ibland här i salem, ibland i huddinge och ibland i sabbatsberg. Mina resekostnader hade legat på flera hundra kronor, vilket hade varit svårt för mig som hade noll inkomst. Jag fick 700kr av mina föräldrar varje månad. Så jag kunde ladda på mobilen och leva. De hade inte råd med mer än så och från försäkringskassan fick jag inga pengar då jag inte gått från ett jobb när jag blev sjukskriven. Från Alfa-kassan fick jag inga pengar, då jag inte varit inskriven på ams i 90 dagar.

Det är den här enhetstaxan borgarna vill ta bort. De vill återigen införa Zonsystemet, så att det återigen kostar 75kr för oss rönningebor att ta oss in till sthlm, såvida vi inte har råd att punga ut med 600kr till ett månadskort med en gång, men alla har faktiskt inte det.

Att åka från Stockholm till Gävle kostar idag 27 kr. Stockholm till Sala kostar 27kr. Stockholm - Norrköping kostar 29kr och Stockholm - Göteborg kan du hitta för 150kr.

Är det då rimligt att det kostar mer för mig att ta mig in till sthlm när jag bor i det länet än det kostar att åka till helt andra städer?

Alla är inte rika, vi är inte alla borgare.

Jag vet att jag generaliserar, men jag kan inte förstå en fattig människa som röstar blått faktiskt. Hela den politiken grundar sig på att ha en klassindelning, fattiga och rika. Det känns som att man inte riktigt är en del av samhället nu när vi har en borgerlig regering. Det känns som att jag glömms bort, som att jag inte får vara med.

Är jag inte lika mycket värd som de andra för att jag inte har råd att handla på NK?

Rosa Skolan

2006-10-19T11:05:00.000-07:00

1906 byggdes Rönninge Folkskola, den som numera går under namnet Rönninge Skola. Lärarinnan bodde högst upp i skolan, under de svarta takuporna. Den här bilden är tagen 1913 och Skolan har alltså stått där i 7 år på den här bilden. Skolan har tre våningsplan där lärarinnan bor på det översta och lektionssalarna finns på de övriga planen. Till höger i skolan finns det 4 lektionssalar och till höger finns 4 stycken lite mindre rum, om dessa användes till lektionssalar eller ej på den tiden vet jag ingenting om.

Idag är det 2006 och det är alltså 100 år sedan skolan byggdes. Tillhörande skollokaler har byggts till denna Rosa Skola som den fortfarande kallas i folkmun här i Salems kommun, trots att dess färg i nuläget faktiskt är gul, och har varit så de senaste åren. Dessa tillbyggnationer har byggts dit, byggts om, rivts och byggts om på nytt. När jag gick i den här skolan läsåren 93/94 och 94/95 så fanns det två separata byggnader förutom Rosa Skolan. I andra klass brukade vår lärare ta oss med till Rosa Skolan, ett flertal gånger. Det var där de stora stygga mellanstadieeleverna gick men vi behövde leta efter fossiler i stentrapporna. Vårt projekt om Dinosaurier och andra mystiska varelser gick före vår rädsla för 6:orna. Men sedan förflyttades jag och alla elever på skolan, som då var en 1-6 skola, till Söderby. Där gick vi läsåret 95/96.

När vi sedan kom tillbaka till Rönninge Skola var allting nytt och annorlunda. De hade sprängt bort berget utanför matsalen och där låg nu gymnastiksalen istället. Matsalen låg där korridorerna till gymnastiksalen, hade legat. Vår lågstadiebyggnad som stått för sig själv var nu ihopbyggd med matsalen och alltså resten av skolan. Allting var nytt och annorlunda, förutom Rosa Skolan. Den stod där den stod, man kunde inte ändra på den. Det var som en välbekant stomme i vår kommun som bara skall finnas där. Och kanske var det väl därför som alla elever reagerade så himla starkt emot när skolstyrelsen fick för sig att måla våran Rosa Skola gul. Gul? Det gick inte ihop. Rosa Skolan kunde inte vara gul, den var juh Rosa. Men det var ingen som lyssnade på oss. Det behövdes en förändring sades det, så så blev det. Rosa Skolan blev gul. Men aldrig någonsin kommer den kallas Gula Skolan, för i våra hjärtan är den fortfarande Rosa.

Nrä jag någon gång har vägarna förbi gamla Rönninge där Rosa Skolan finns så ler jag, bara av anblicken av den välbekanta strukturen på huset. Det bor dock ingen lärarinna på översta planet längre, men annars är väl allting sig likt. Det kan gå vilka elever som helst på skolan, det kan arbeta vilka lärare och rektorer som helst där, de kan bygga om, bygga till och riva träbyggnaderna. Men Rosa Skolan kan de inte röra, och det känns på något sätt tryggt.

Det går utför med blått styre.

2006-10-19T05:47:00.000-07:00

Den nya regeringen vill skrota Djurskyddsmyndigheten. I sin första budgetproposition meddelade regeringen att man vill att den ska vara avvecklad till den 1 juli 2007.

Idag är det Djurskyddsmyndighetens uppgift att se till att djurskyddslagen i Sverige genomförs. Jag anser att Djurskyddsmyndigheten ska finnas kvar! Omsorgen om djuren bör stärkas – inte försvagas!

Så skriv under namninsamlingen!

A little box of horror

2006-10-15T05:25:00.000-07:00

It's like a little box of horror, you always know what you get

Första året på gymnasiet under Bild-lektionerna så fick vi en uppgift att göra en liten låda av en känsla. Det blev skräck för min del :)

I need more...

2006-10-15T04:53:00.000-07:00

...than this.

Nostalgic much?

2006-10-14T12:47:00.000-07:00

1992 var jag 6 år. När jag var 6 år gick jag på lekis. På lekis fick man göra massa roliga saker, som att göra en namnskylt att hänga ovanför sin dörr.

Den här har legat på en hylla i mitt rum sedan.. ja sen jag flyttade in i det här rummet och det var ett antal år sedan. Innan det hängde den ovanför dörren till mitt förra rum, den syntes knappt. Det är ingenting jag kommer ha användning för och jag håller trots allt på att sortera ordentligt i mitt rum. fått ihop 7 skräppåsar hittills, men den här. Nej jag kan nog inte slänga den.

Det är lustigt egentligen, vad små saker betyder för en. En nalle som jag fick av Stefan en gång, snöbollsljus jag fick av Anna-Lisa, en gammal jordglob från någonstans runt sekelskiftet (1900 alltså), som jag fick av farfar, smycken jag aldrig använder men som har ett sentimentalvärde för mig. Det är som pusslet som låg på hyllan, det är ihopsatt och uppklistrat på en kartongbit. Det är ett sånt där WWF pussel som min mormor älskar, det kanske inte är någonting i sig, men just det där fick jag av min mormor och det var det första jag någonsin satte ihop alldeles själv. En tvål i form av ett hjärta jag fått av Leffe, ett rosljus i gelé jag fått av Sarah, en liten ängelfigur jag fått av Karima, fotoalbum, alla gosedjur.

Ja vi har juh kotte tillexempel, honom köpte jag på Gotland första året jag var där, och Älgen den köpte jag juh på leksaksmagasinet i Halmstad, Don't panic nallen jag fick av malin, Nallen Frans som jag fick av min morbror.

Sedan har vi saker som speldosan jag fick när jag föddes, halsbandet jag fick av björn och After eight asken i plåt som jag fick av min morbror

Det finns så mycket, småsaker som tillsammans blir så mycket. Men jag kan inte slänga det här? Jag kan inte göra mig av med det. Men att sitta och plocka med det, ta fram det, damma av det och få se det i ett annat ljus. Det gör mig så glad, det gör mig så rörd och jag gråter nästan.

Något som verkligen får mig att gråta är gamla vykort från farmor och farfar. Och när jag sedan hittade ett från Anna-Lisa där hon önskade mig grattis på min första tonårsdag insåg jag att farmor fick aldrig se mig som tonåring, hon får inte se mig som vuxen, hon får inte se mig alls mer. Det gör mig så ledsen att hon inte är kvar längre, det gör mig så ont och jag saknar henne så mycket.

so.. nostalgic much?

Dagens Asatro

2006-10-11T12:33:00.000-07:00

Jag och min far har suttit och diskuterat detta ett tag nu, vi fick väl idén efter att ha spelat Age of Mythology i ett par veckor. Men så tänkte vi att vi skulle försöka översätta asatrons gudar till dagens politiska partier.

Oden, var en man som törstade efter kunskap och makt, han betalade med ett öga för att få dricka ur mimers brunn, sedan dess var hean enögd. Precis som Socialdemokraterna blivit enögda genom åren, de har inte brytt sig, eller tänkt på vad som bör göras eller kan göras, eller försöka prova någonting nytt, de har bara sett en enda väg, och det är väl anledningen till att Borgarna vann senaste valet.

Oden har två bröder, Höner och Lodur, eller Vili och Ve som de ibland kallas. Vilka passar inte bättre till dessa två än Vänsterpartiet och kommunisterna?

Sedan har vi Tor. Tor med sin hammare, krigsguden. Jo jag och far enades väl ganska snabbt om att Moderaterna hör ihop med Tor och hans hammare. Moderaterna är juh krigiska av sig, iallafall bestämda. Lag och ordning. RÄTTNING I LEDET! :P

Centerpartiet då. Ja, jordbruk och de var trots allt från början ett miljöparti. Så vi bestämde oss här för att Idun med sina gyllene äpplen skulle passa bra.

Frej och Freja, tvillingarna, fruktbarhetsgudarna. Det tyckte vi stämde så klockrent in på Miljöpartiet så det var inget snack om saken. Kanske främst för att det är en man och en kvinna, precis som miljöpartiets språkrör. och så värnar även de om naturen.

Folkpartiet och Loke. Som ett, alla vet vi väl att Folkpartister är luriga jävlar och titta bara på Loke, lurigare än så kan man väl inte bli? :P

Sen har vi då Kristdemokraterna och ska jag vara ärlig så var de väldigt svåra faktiskt. Ett tag funderade jag på att låta de vara kyrkan bara som kom till sverige och såg till att folket blev kristna. Men efter mycket funderande så hittade vi Heimdall, som tydligen skall vara en himmelsgud. och visst är väl de där kristdemokraterna lite upp i de blå? heh, nej men det jag tänkte på var att de tror på gud, gud uppe i himlen. Så det var det närmaste jag kunde komma. Har ni något annat förslag? säg till.

Jo, far tyckte vi skulle skippa dem, men bara för skojs skull har jag med Sverigdemokraterna också. Jag tyckte det var lite klockrent att ha med Hel där nämligen.

Borta

2006-10-11T09:38:00.000-07:00

Med lite inspiration från axel's dikt så tänkte jag att jag skulle posta en dikt jag skrev för två år sedan när min älskade Vivan lämnade den här jorden.

Med tiden stannade mina tankar.
De tvärnitade på livets motorväg.
De stannade upp och kom till insikt.

Borta.

Det fanns inget mera du.
Inget mera vi.
Bara jag, ensam.
Det var då jag förstod.

Borta.

Livsglädjen, skrattet och livet själv.
Det dog inom mig, tillsammans med dig.

Borta.

Kvar stod jag, efterlämnad i dikeskanten.
Ihålig, tom, halv.
Ett skal av det som en gång var.

Jag förstår nu innebörden av ordet borta.

Hudiksvall

2006-10-07T08:12:00.000-07:00

Bättre bild än så får man nog inte om man fotar från bilen.

I tisdags gick jag upp 10.00 och så när Sarah hämtade mig i torsdags vid 05:30 så hade jag sovit i 6 timmar. Roadtripskivorna var ingen hit, men jag fick ingen tid på mig. Skall göra så mycket bättre till nästa gång. Vi poppade dock riktigt bra en del stunder, speciellt till Luftens hjältar och piff och puff :). Det var kärlek och mys och ömhet och gos. och så spelade vi spel. fast Smulan, en av katterna tyckte inte om det. :P Den lilla söta älsklingen som vi alla bara sitter och väntar på att h*n skall ploppa ut kommer förmodligen bli en kickboxare, rejäla sparkar var det, heela tiden :)

Jag saknar Hudiksvall så himla mycket. Speciellt nu när det gnälls och tjatas i SH. Jag saknar att vara omgiven av kärlek. Herregud tillochmed Karimas föräldrar älskar mig, det märks. Och det är en sån underbar känsla. Verkligen.

På vägen hem så stannade vi i Gävle och träffade Axel också. Helt underbar människa det med. och nu fick hon The Killers nya skiva Sam's Town av mig :)

Värdeord från resan:

"Man fångar fler blomflugor med vin än med honung"

"Man ska inte kasta spjut i radhus"

"Det är som öga vid första kärlekskastet"

"Man kan inte göra köttfärs förrän kossan är slaktad"

Shuffle game

2006-10-06T12:08:00.000-07:00

Jag skriver om Hudiksvall sen. Här kommer lite stuff bara :P

Rules
1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!

1. How are you feeling today?
Gösta Linderholm - Snuttefilten
(Mått dåligt då kanske, men insett att piller gör mig inte lycklig och skall ta tag i mitt liv.)

2. Will you get far in life?
The Killers - For reasons unknown
(kärlekslivet tydligen eller ja.. typ.)

3. How do your friends see you?
Blues - En vän
(tydligen som en väldigt bra vän :))

4. Will you get married?
Ultima Thule - Samling vid pumpen
(Urr.. ett våldsamt sådant då? oO)

5. What is your life’s theme song?
Lars Winnerbäck - Hugger i sten
(humm.. okej?)

6. What is the story of your life?
Kent - Hur jag fick dig att älska mig
(uhm jo alltså ja.. vad säger man om den då. hm)

7. What was high school like?
Evanescence - Taking over me
(Jag antar att well jag var madly in love då kanske :P)

8. How can you get ahead in life?
Tiziano Ferro - Perdona (spanish version)
(Genom att säga förlåt, på uh spanska?)

9. What is tomorrow going to be like?
Enya - Indian Music
(ehm, obegriplig?)

10. What is the best thing about your friends?
Live - Simple creed
(att jag behöver dem tydligen.)

11. What is in store for the next weekend?
Kent - Chans
(Får tydligen en chans att tala om för en person vad den betyder för mig, men jag missar den chansen eftersom jag är för feg.)

12. What song best describes you?
Kalle Baah - Vargarna väntar
(HM. Antingen är det jag som är vargarna (ylva = varghona) och då gör jag någon väldigt illa. Eller så görs jag väldigt illa.)

13. How is your life going?
Ben E King - Stand by me
(Jorå, så länge jag har någon vid min sida så verkar det gå bra :P)

14. What song will play at your funeral?
Tommy Nilsson - Öppna din dörr
(Okej, ja alltså. Jo men visst. Öppna dörren så att min ande kan komma tillbaka till mina älskade. Det verkar bli en apsentimental begravning. That sucks.)

15. How does the world see you?
Kent 474
(en tyst människa som är värd att dö för? :D)

16. Will you have a happy life?
3 doors down - Kryptonite
(Ja alltså, jag vet inte?)

17. What do your friends really think of you?
Kalle Baah - Små svarta änglar
(Slösare, lite korkad och deppig. hm?)

18. What song describes the person you’re attracted to?
The Corrs - What can I do
(Hah, he loves me?)

19. What message would you like to tell the next generation?
Scorpions - New generation
(hehe passande låttitel va. Att det är de som kan göra en förändring)

20. Do you have a deep dark secret?
Lars Winnerbäck - Håll ut
(Humm, tydligen så har jag det och det kommer fram snart?)

21. Do people secretly lust after me?
Scooter - Nessaja
(haha eh va?)

22. How can I make myself happy?
Era - Sempire D'amor
(Amor är juh kärlek. så.. kärlek dårå?)

23. Will I ever have children?
Dia Psalma - Alla älskar dig
(Alla mina barn kommer bli så deprimerade att de tar livet av sig? Jävlar vilken bra morsa jag ska bli då.)

24. What’s some good advice for me?
Folk och rackare - En ung sjöman förlustar
(Öh, akta mig för sjömän? oO)

25. How will I be remembered?
James & Karin - Ebert
(HAHA, som en väldigt störd människa? :P)

26. What is my signature dance song?
Herkules - Zero till Hero
(:P)

Susan Enan

2006-10-03T19:35:00.000-07:00

Låg och tittade på Bones, säsong 2, episod 3. The boy in the shroud. Som för övrigt är en väldigt bra serie. och istället av detta avsnitt börjar någon sjunga, och jag blir helt tokförälskad i låten.

Bring on the wonder. Bring on the song. I pushed you down deep in my soul for too long.

Så jag var juh vara tvungen att leta upp vem det var som sjöng, och det ledde mig såklart till Susan Enan, aldrig hört talas om henne tidigare men hon är bra, riktigt bra. och det går att lyssna på några av hennes låtar här.

Bring on the wonder är den jag fastnade vid först, men både Moonlight och On your side är riktigt bra.

I can't see the stars anymore living here
Lets go to the hills where the outlines are clear

Bring on the wonder
Bring on the song
I pushed you down deep in my soul for too long

I fell through the cracks at the end of our street
Lets go to the beach, get the sand through our feet

Bring on the wonder
Bring on the song
I pushed you down deep in my soul for too long

Bring on the wonder
We got it all wrong
We pushed you down deep in our souls for too long

I dont have the time for a drink from the cup
Let's rest for a while 'til our souls catch us up

Bring on the wonder
Bring on the song
I pushed you down deep in my soul for too long

Bring on the wonder
We got it all wrong
We pushed you down deep in our souls, so hang on

Bring on the wonder
Bring on the song
I pushed you down deep in my soul for too long.

Susan Enan - Bring on the wonder

The Killers

2006-10-03T13:40:00.000-07:00

Det hela började med att axel skickade en låt till mig. The Killers - Mr Brightside. Och jag blev helt förälskad. Låten gick direkt in och jag kunde inte sluta lyssna på den, det slutade med att jag fixade hem hela skivan Hot Fuss och den senaste tiden är det nästan bara den musiken som fyllt mina högtalare.

De har nu släppt en ny skiva. Sam's town coh självklart var jag tvungen att lyssna på den också.

Lika bra den. Favoriterna Sam's town, For reasons unknown och Exitlude.

Jag rekommenderar de båda. tack axel :)

Hann gedde den til mej

2006-10-03T12:47:00.000-07:00

Svenska Akademins Ordlista (SAOL), det är enligt mig en av de heligaste böcker i har i vårt land. Finns orden inte där, ja då finns de inte i vårt svenska språk. Inte officiellt. Nya ord läggs till hela tiden och gamla ord plockas bort, allteftersom tiden går och samhället och språket utvecklas. Det är jag helt på det klara med.

Jag minns när jag var liten, jag gick omkring och sa ett apelsin och en äpple, bara för att det enligt SAOL var korrekt. Och så var det juh. Det var korrekt och jag har i hela mitt liv haft lätt för att stava, många har blivit irriterade och sura när jag påpekat stavfel, kalla mig språkpolis om ni vill :)

Det blev ett himla ramaskri för ett par år sedan när SAOL införde ordet Gedde i ordlistan. Idag är det alltså helt okej att skriva Gedde istället för Gav. Det var nog här som jag tappade förtroendet för SAOL helt. Deras argument var att nästan alla barn och ungdomar ändå skrev och sade Gedde, så då kunde de lika gärna införa det så att det blev korrekt. Det är ett väldigt dåligt sätt att lösa problem enligt mig. Istället för att sätta in resurser, som givetvis kostar och lära dessa barn vårt svenska språk från grunden, så går man ner på deras nivå och ser till så att de inte behöver lära sig alls.

Vad behöver vi då svensklärare till, och grammatik? Om man bara ger med sig när folk inte kan stava ordentligt. Det här börjar bli ett stort problem i vårt samhälle och för mig som haft lätt med stavningen så gör det nästan ont att se alla stavfel i tidningar och böcker. Vuxna reportrar som inte kan se till att rätta sina stavfel när de skriver en artikel. Är det så vi skall ha det, om vi tillåter det var kommer det att sluta?

Jag började läsa en bok för ett tag sedan,Varulvarna av Whitley Strieber, den svenska översättningen. Det jag började störa mig på där är att översättaren skrivit 'mej' och 'dej'. och enligt SAOL så är även detta korrekt. Under hela min skolgång så har jag fått lära mig att det är fel att skriva så, man skriver mig och dig. 'Mej' och 'dej' är talspråk och bör inte användas i skrift.

En annan sak som jag tillochmed fått rätta en blivande svensklärare om ett flertal gånger är felanvändadet av ordet 'spendera'.

I gammal tid i Sverige så kunde man använda ordet spendera på så sätt som många unga använder det idag. I en text från 1748 står det.

"Som iag kommer så sent fram, så har iag ei mycken tid, at spendera på brefs skrifvande."

Men utveckligen har gått framåt och det är idag inte korrekt att använda ordet spendera för att tala om att man vistas någonstans. Spendera är idag ett ord som talar om att man gjort av med pengar som i uttrycket 'Han har spenderbyxorna på'. Alltså, han gör av med väldigt mycket pengar.

Om man ser på engelska så säger man både Spend time och Spend money. Men Engelskan är ett språk som skiljer sig väldigt mycket från svenskan. Men om vi vill bevara vårt svenska språk så varför inte lära barnen från början hur man skriver och stavar och läser och talar, varför inte sluta ta in låneord från andra språk. För om vi inte sätter stopp här, när skall vi göra det? Är det ens nödvändigt att ha svenskan kvar om vi tillslut har hela språket fullt med ord från andra språk, kommer vi tillslut att prata bebisspråk i Sverige?

Sluta spendera tid och sluta säg att du gedde den till mej.

Samtal med Zen

2006-10-02T09:21:00.000-07:00

och så var kommunikationen med Zen avslutad. min lilla älskling som inte finns i livet längre. (och ja det är Tusse som är med på bilden, och nej han är inte svart, han har mörkbruna fläckar vet inte varför han ser svart ut på den här bilden :P)

TraXy: "Första intryck när jag såg på bilden var att hon är kvicktänkt, "skarp" liksom (mentalt), men även försiktig... misstänksam, typ."

ylva: "oO tycker det är så läskigt att det stämmer in på pricken"

TraXy: "Det jag fick fram var att hon tycker om att ligga i skuggan, och att hon tyckte om att bli klappad på öronen. Sedan var det något om att hon skadat tassen nån gång och att hon bitit dig ganska ordentligt. Och något om att hon åt morötter men inte blasten, eller tvärtom. Något om att bara vilja äta hälften av något."

ylva: "mhm, tusse och vivan låg alltid i solen och zen i skuggen *le lite* och hon var den som bet folk oftast, mest mig :| hihi ja blasten. menar alla kaniner älskar blast, och tusse och vivan älskade den. kastade sig över det medans zen kastade sig över morötterna bara :)"

TraXy: "ballt. och jag som trodde jag inte fått nån bra kontakt o_O"

ylva: "det där med skadat tassen vet jag inte, det kan hon iofs ha gjort men ingenting som jag märkt av. så förutom det stämmer det :)"

TraXy: "då vill du fortsätta? *gissa*"

ylva: "yes :D"

TraXy: "då kan vi jobba ihop igen. :) hur kan jag stå till tjänst idag?"

ylva: "vill veta hur det är med henne. hur hon mår och så."

TraXy: "fysiskt mår hon bra, hon har inte ont."

ylva: "känner hon sig ensam?"

TraXy: "känslomässigt tycker hon att det är lite långsamt, men annars bra"

ylva: "är hon arg på mig?"

TraXy: "spirituellt har hon "precis avslutat en resa och vilar medan väntar på nästa avgång""

TraXy: ""man är aldrig riktigt ensam om man är omsluten av kärlek""

ylva: "aaw.."

TraXy: "hon verkar mer undra VARFÖR hon skulle vara arg på dig"

ylva: "well för att jag avlivade henne istället för att verkligen se efter om jag gjort allt för att hon skulle må bra igen :|"

TraXy: "även om du hade gjort något annat så skulle det ändå bara ha varit tillfälligt. det var hennes tid att gå, och att göra något annat skulle bara tillfälligt skjutit upp det oundvikliga"

ylva: "men hon var så ung.."

TraXy: ""bland är vi inte menade att vara här så länge""

TraXy: ""vi gör det vi kommit för att göra""

ylva: "hon gjorde verkligen mycket den korta stund hon var här. utan henne skulle tusse och vivan säkert haft ihjäl varandra vissa stunder. heh"

TraXy: ""även små insatser, hur obetydliga de än kan verka, är viktiga""

TraXy: "hon säger också att nästa gång så kanske hon är här längre"

TraXy: "hon hälsar till dig med kärlek :)"

ylva: "hälsa tillbaka, om du kan"

Samtalet med Zen, genom TraXy dårå, har löst upp en knut jag haft om hjärtat ända sedan den dagen som Zen avlivades. Jag har drömt mardrömmar om dig min älskling, trott att du hatat mig, avskytt mig, velat mig illa. Och hela tiden så har du älskat mig, all this time. Älsklar dig gumman, av hela mitt hjärta det vet du.

Samtal med Tusse

2006-09-29T12:10:00.001-07:00

Nu har Traxy försökt sig på att kommunicera med min älskling, och tjah. ni får la läsa själva hur det gick :)
TraXy: "Okej, då berättar jag lite om hur det är jag arbetar. Att vara en djurkommunikatör är lite som att vara en översättare, fast istället för att det är mellan två språk, så är det ena "språket" känslor. Som när ens husdjur vet precis när man kommer hem och står och väntar på en, eller att man tänker "kanske ska jag ta Fido ut på promenad" och vips så står han och väntar vid dörren... Tanken du har är egentligen en känsla, och den känslan fångas upp av djuren. Det jag gör är att jag koncentrerar mig på bilden av Tusse och känner av en känsla ifrån honom, som jag översätter till ord så att vi människor kan förstå det lite bättre."

TraXy: "Jag har börjat med att ta kontakt med Tusse, för att det är ett bra sätt att lära känna honom utan mänskligt inflytande som påverkar. Jag säger vad jag fick fram och så kan du avgöra om det låter som honom."

TraXy: "Första intrycket jag fick när jag tittade på bilden var att han är tillfreds med tillvaron, att han är ganska lugn och stillsam och att han tycker om närhet. Han påminner lite om min pappa, faktiskt. Lugn och ganska fåordig, som hummar lite till svar och så."

TraXy: "Han berättade att han smitit iväg någon gång, med kopplet efter sig. Sedan att han legat på din mage och blivit klappad (något han tyckte mycket om), och att det är något han tuggat sönder, men fick itne riktigt klarhet i vad det skulle ha varit. Lite blandade budskap, typ tidning eller sladd eller korg eller något."

TraXy: "Låter det som Tusse?"

ylva: "det låter verkligen som tusse :D och han har tuggat sönder mycket, som selen, koppel. (då när han smet iväg med det hängande efter sig. gosh, det här är bara.. så sant)

TraXy: "(Det är bara en första kontakt, för att se om jag fått någon kontakt eller inte. Om inte en siffra varit rätt, så hade vi inte gått vidare.)"

TraXy: "Jag kommer ställa en enkel fråga till dig, och medan jag ställer den, så kommer jag att rikta min koncentration mot Tusse och tolka de känslor jag får utav honom."

TraXy: "det kan vara något enkelt, som "hur mår du?" eller djupare, som "vad är ditt syfte?" eller liknande. eller om han har något beteende du undrar över. Frågan är kort och gott: Hur kan jag hjälpa till?"

ylva: "jag vill veta hur han mår, och om han har ont"

TraXy: "Han är lite trött, men det kommer väl med åldern, kan jag tänka mig. När jag frågade honom förut, så verkade det som att han har ont i höger ben/tass fram."
"Jag frågade om det var något han behövde hjälp med, vad gällde benet, men han sade att redan fick hjälp. (?)"

ylva: "kan du fråga vem han får hjälp av?"

TraXy: "Jag vet faktiskt inte, antingen vill han inte säga det, eller så är det för att personen i fråga inte själv vet att h*n hjälper. Han verkar tycka att det vore trevligt om han fick lite massage på det benet. Lite försiktigt bara, typ mellan tummen och pekfingret. Känns som att han mest av allt tycker om att bli kelad med, och att det får honom att må bättre."

ylva: "hm kanske jag som hjälper honom då.. jag har juh tagit upp honom allt oftare för att kela med honom och borsta honom och så"

TraXy: "Men det skulle förklara lite bättre känslan jag fick. Att du inte vet att du hjälper honom, men att du gör det genom att kela med honom"

ylva: "känner han sig ensam?"

TraXy: "Det verkar inte som att han känner sig ensam, utan tycker att det är ganska lugnt och skönt som han har det."

ylva: "vill veta om han är sjuk.. om han har cancer"

TraXy: "Jag kan fråga, men det är inget substitut för en veterinärdiagnos... för jag kan ha fel."

ylva: "mm neh det är klart. grejen är att veterinärena tror att han har cancer, men de vet inte. så mer.. om han mår dåligt av det eller ja.. så"

TraXy: "Han verkar inte riktigt svara på det, men jag hör mig för om han mår dåligt på något sätt. Har han problem med mat eller med att äta? Magproblem?"

ylva: "naeh.. fast han har diarré och han fick gå på diet ett par dagar förut.. det verkade han inte tycka om"

TraXy: "Det var något med magen nämligen. Jag ska pröva en metod som på engelska kallas för "Compassion Release", ungefär att man frigör upplagrade känslor i kroppen. Att jag delar djurets känslor och släpper taget om dem hos mig, vilket hjälper djuret att släppa dem. Som att jag känner djurets fysiska förnimmelser på min egen kropp, och så liksom... löser upp dem. Jag blir tyst i nån minut eller så. Håll ett öga på honom under tiden och se om han reagerar på något sätt. Ibland kan de bli trötta eller nervösa, eller så märker man ingenting."

TraXy: "Har han haft en kompis, som inte finns längre?"

ylva: "japp.. Förresten så blev han väldigt irriterad och stressad efter du skrivit det där. började bita i handduken och ville ner"

TraXy: "Har han lugnat ner sig nu?"

ylva: "jo det har han"

TraXy: "Ibland kan man få upp känslor medan man håller på, sådant som de försökt tränga undan eller liknande, som lagras inuti dem, precis som människor också kan göra. Det var då jag fick fram något om en vän som han saknade eller sörjde. Men inte på så sätt att någon skulle kunna ersätta henne. För, som sagt, han känner sig egentligen inte ensam."

TraXy: "Jag frågade förut hur han mår spirituellt sett. Svaret var att han befinner sig vid ett vägskäl, som han ser det, vilket också återspeglas i hur han mår känslomässigt. Usch, det här är jobbigt att säga. :( Han är gammal och han känner det som att det snart är hans tid att ta farväl, men samtidigt så vill han inte det, utan han vill vara kvar hos dig. Jag tror inte att han känner sig redo att gå än."

ylva: "jo... :| jag har väl förstått det jag med.. även fast jag inte vill inse det riktigt... för ärligt talat vet jag inte om jag kommer klara av att han försvinner han med.. eftersom han är det sista jag har"

TraXy: "Djur är inte sällan sådana att de inte lämnar oss förrän de vet att vi kommer att klara oss utan dem. De inväntar så att säga rätt tillfälle. Det är ju kanske inte "rätt" tillfälle ändå när det väl händer, för man blir ju helt förkrossad, men det är ändå vid en punkt då man troligtvis är som starkast. Fastän man kanske inte är medveten om det."

TraXy: "Jag tror som sagt inte att han är redo än, men samtidigt känner han att han inte är ung och kvick som förr, så han vet att det så småningom måste ske, men inte riktigt än."

ylva: "*nickar* okej"

Åh min älskade tussegubbe, du är det finaste som finns för mig och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Hur länge du nu stannar fysiskt hos mig spelar egentligen ingen roll, för jag vet att du alltid, alltid, kommer finnas här hos mig.

Nostalgilåt

2006-09-29T10:01:00.000-07:00

Ja, jag måste vara lite nostalgisk. Minnen, å dessa minnen.

E' iniziato tutto per un tuo capriccio
Io non mi fidavo..era solo sesso
Ma il sesso e un'attitudine
Come l'arte in genere
E forse l'ho capito e sono qui
Scusa sai se provo a insistere
Divento insopportabile
Ma ti amo..ti amo..ti amo
Ci risiamo..vabe, e antico, ma ti amo..

E scusa se ti amo e se ci conosciamo
Da due mesi o poco piu
E scusa se non parlo piano
Ma se non urlo muoio
Non so se sai che ti amo..
E scusami se rido, dall'imbarazzo cedo
Ti guardo fisso e tremo
All'idea di averti accanto
E sentirmi tuo soltanto
E sono qui che parlo emozionato..
e sono un imbranato!

Ciao..come stai?
Domanda inutile!
Ma a me l'amore mi rende prevedibile
Parlo poco, lo so..e strano, guido piano
Sara il vento, sara il tempo, sara......fuoco!

Tiziano Ferro - Imbranato

Something found something lost

2006-09-29T08:44:00.000-07:00

Det var länge sedan som jag trott att en hel del bilder och sådant var förlorat, i samband med en datorkrasch jag hade för ett par år sedan. Och så idag började jag kolla igenom alla omärkta skivor jag har, och så hittade jag den. En DvD, full med bilder, låtar, filmer. Jag blev så lycklig så det inte är sant. Fast sedan finns det saker där som jag egentligen bara vill glömma, första festen där jag drack alkohol, och där jag träffade min andra pojkvän. En låt som min första pojkvän spelade in finns också med. och tjah, det är blandade känslor, det känns som att jag verkligen är där igen, där och då. Jag är glad, och ledsen och tjah.. jag vet inte, det är en sådan underlig känsla. Nostalgi, tror jag man brukar kalla det.

Smilan, det var jag det. Lady Smilan tillochmed. och med det namnet kommer minnena om folk som Stefan, Antonio, Peter, Jessika, Richard, Ray, Christopher, Kalle, Mats, Kicki och Linus. Jag vill glömma, jag vill ha tillbaka. Jag vet inte alls vad jag vill. Eller hur det känns eller hur det borde vara eller hur jag skall vara. Det var inte lika komplicerat då som det är nu, även fast det hade sina brister, men vill jag verkligen vara jag då eller jag nu? Ingetdera tror jag. Men jag vet inte alls vad jag vill.

10 poäng till den som kan lista ut vem jag är på klassfotot :)

Önskelista

2006-09-25T13:32:00.000-07:00

Hej tomten, jag vet att det är tidigt. Men jag tänkte att du säkert har så mycket att göra inför julen så skickar jag min önskelista redan nu.

Jag skulla hemskt gärna vilja ha en laptop med lång batteritid så jag kan spela och titta på film när jag reser långt, till gbg eller hudiksvall eller skåne eller så.
Sedan så vill jag åh så gärna ha en hushållsassistent så att jag kan fortsätta baka bröd när jag flyttar hemifrån. Bunken måste vara i metall och inte plast dock, för då håller den bäst.
Jag vill gärna ha en mp3-spelare också, så att jag kan ta med mig den ut på mina nattliga promenader och gå och le för mig själv och sjunga med i musiken därute i mörkret.
Ett jobb vore inte helt fel heller, vilket som helst egentligen fast jag vill gärna ha det i göteborg, så får det vara välbetalt och inte alltför jobbigt. Inget telefonjobb för jag har juh telefonfobi. Och jag vill ha en fast månadslön så inga provisionsjobb heller är du snäll.
En lägenhet är juh ett måste såklart, i göteborg då med, billig och tjah. allra helst en 3:a.
Kan du inte vara så snäll att ge mig en pojkvän också? En perfekt en som jag slipper gråta av och må dåligt och sedan bli dumpad av och bli helt deprimerad. Du vet nog vem jag tänker på, men kan du göra honom lite mer.. flyttbar tro?
En ny stationär dator vore bra också, den som jag har mår inte så värst bra faktiskt. Och den bråkar bara med mig. Jag behöver mer hårddiskutrymme tills jag flyttar hemifrån också.
Angel, Buffy, Charmed, Dead like me, Vänner på DVD-boxar. Det känns som att jag aldrig kommer att ha råd att köpa dem själv och jag vill så gärna ha dem.
Böcker av Gaiman, Gabaldon, RR Martin, Furey, Jordan, Rowling, Hobb och säkert några andra också.
Jag behöver verkligen en ny mobiltelefon, faktiskt. Den jag har nu håller på att falla samman, så dålig är den. och ett abbonemang också, det vore fint.
Resecheckar behöver jag, tåg helst, men buss går juh också bra. Så jag har råd att hälsa på mina vänner när jag vill.
Lite mer självförtroende, jag behöver det verkligen, och kan du kanske ta bort en del av min feghet? eller ge mig lite mod kanske.
Kan du fixa till min käke också tro? Överbett är jobbigt och käken knakar hela tiden.
Mitt knä bråkar fortfarande med mig, så ett nytt sånt vore inte helt fel faktiskt.
De där svarta tallrikarna, stora och små, från Ikea. De är så fina och de vill jag verkligen ha.
Kan man önska sig smalhet? Jamen, du kanske bara kan ta ett par kilo från mig och ge de till någon annan? Då blir två människor lyckliga, och det är juh bra.
Jag behöver nya kläder också. Från gröna moln, indiska och knappnytt
Jag vill så gärna ha ett gosedjur från knappnytt, du vet. Knatten! Måste ha.
Jag vill ha en bra kamera också. En Canon eller en Nikon kanske, och ett bra stativ absolut. och så ett minneskort, med ja. mer utrymme.

Nej du tomten, nu kommer jag inte på något mer faktiskt. Men jag återkommer om det är något mer jag skulle vilja ha. Du kan lämna säcken utanför min dörr på julafton så tar jag hand om den så fort jag vaknar.

/ylva

Jo tomten, jag kom juh på att jag vill ha axel också, men jag fick henne nu så du behöver inte hjälpa mig med det.

vi hörs!

Älvor och photoshop

2006-09-24T12:02:00.000-07:00

Hittade trevliga brushes på deviantart som jag laddade ner till photoshop. änglavingar, älvavingar, spindlar och blod.

Det var roligt :)

och nu har jag tråkigt igen, vet inte alls vad jag skall göra. Förresten så ringde karima idag och undrade om jag och sarah var väldigt fulla igår. Jag förstår inte aalls vad hon pratar om.

Jag är inte stor för jag är tjock!
Det klafsar när jag går
Det knakar när jag sitter
åh det knarrar när jag står.

Jag är inte stor för jag är tjock!
Det klafsar när jag går
Det knakar när jag sitter
åh det knarrar när jag står.

åh det låter när jag ligger

ylva och Sarah - bittra singlar

Är det min tur att bli kär nu?

2006-09-23T16:18:00.000-07:00

jag är väl inte ful
har inga större fel
jag har hållit mig ren
orkar spela med
jag köpte nytt i går
klarar av att stå ut
det gör mig ingenting
för jag har gjort slut

med det som var förr
det har jag lämnat kvar
det får vara glömt
det var något som var
jag har börjat tro
att det finns nåt mer
att en sån som jag
har nått mer att ge

så du kan ha ditt liv
göra vad du vill
jag vill dig inget ont
du kan lycka till
men nu är det jag
jag ska bli en av dom
som jag svurit åt
som man sjunger om

och det här är en dag att bli kär på
att jag äntligen står först i kön
det har varit några år sen jag känt så
som om någon besvarat en bön
och det här är en dag att bli kär på
det här är en dag att bli kär på
att bli kär på

för det här är en dag att bli kär på
det här är en dag att bli kär på
att bli kär på x 8

Bo Kaspers Orkester - En dag att bli kär på

Jag vill inte att du är död längre

2006-09-22T15:53:00.000-07:00

Farmor varför pussar du alltid på plåstret innan du sätter dit det?
Jo för då hjälper kärleken till att läka såret.

Hej Farmor.

Det har hänt mycket sen sist, jag gick i mellanstadiet tillexempel. Det gick helt okej, fastän våran mattelärare inte var särskilt bra. Marika hette hon förresten. Vi gjorde en cabaré då med, med Astrid lindgren låtar. Det var väldigt roligt, synd att du inte kunde vara där och titta på det. Jorden runt på 80-dagar gjorde vi också, hela skolan var med gjorde teatrar, bakade, spelade musik, byggde båtar, ja allt. hela skolan var engagerade, gunnar var med då också.

Högstadiet gick rätt så bra det med, fastän jag inte hade så många kompisar, sen så gick jag gymnasiet med. Men det gick inte bra alls. Karima och Sarah träffade jag där, åh farmor du skulle träffa dem. De är helt underbara och jag är övertygad om att du skulle älska dem lika mycket som jag gör.

Sen så gick jag på Folkhögskola med. På Långholmen, ja det är juh inte ett fängelse längre som du vet, men det var lite roligt att gå där faktiskt, längst ner fanns ett rum som kallades 'cellen', med soffa och fåtöljer och sånt. och så en celldörr från fängelsetiden med.

Jan har träffat en helt underbar man också, du skulle se dem tillsammans, de är jättesöta. och när Mats, hans sambo, fyllde år så hade jag faktiskt på mig en fängelseväst, du tog med den från Singeshult när de skulle slutas användas, kommer du ihåg det?

På Långholmen träffade jag många bra människor, Pia tillexempel, hon är 45 och har en dotter som är ett år äldre än mig, hon är jättemysig. Du skulle säkert tycka om henne du med.

Jag och Görel rollspelar tillsammans också, på internet. Det är jätteroligt och man träffar jättemånga människor som är helt underbara, jo jag är en datornörd, boknörd också. Tyvärr har jag inte riktigt hållt uppe ritandet, jag blev aldrig särskilt bra. Men jag syr och lagar mat fortfarande, farfar har lärt mig göra palt också.

I somras så träffades vi rollspelare i Norrköping och jag gjorde illa mitt knä, det är inte så jättefarligt fast jag är sjukskriven nu. Men det ordnar sig, väntar på att få komma till magnetröntgen också, så får vi se.

Jag har ingen pojkvän just nu, men jag har haft ett par. Björn hade du säkert tyckt om, vi var tillsammans i nästan två år. Vet du förresten om att Görel är tillsammans med Richard och de har köpt radhus och allt. Gunnar är tillsammans med Josefin och de bor i Tumba, helt övertygad om att du skulle tycka om Richard och Josefin. De är jättemysiga.

Jag har inget jobb än, men så är jag sjukskriven också, så det fixar jag säkert snart. Jag skall försöka komma in på Göteborgs universitet nästa år, på en fotolinje, jag älskar att fota. Önskar du kunde se mina bilder.

Karima, som jag berättade om tidigare är med barn, så det kommer en unge till januari. Det skall bli spännande. Jag vet, jag har växt jättemycket, är faktiskt 20 år nu så jag får dricka alkohol och rösta och allt sånt. På tal om det, hörde du om att de blå vann valet i år? Typiskt tycker jag, som är miljöpartist och allt. Du var Socialdemokrat, eller hur? Jag har för mig det iallafall. De är rätt bra de med, den rödgröna röran.

Jag vill att du kommer till mitt bröllop sen när jag skall gifta mig, och till BB när jag får barn. Jag vill att du är där och tröstar mig när de jag älskar dör eller om jag skrubbar knät på gatan. Jag vill att du skall se mina bilder farmor, de jag tagit för dig. Vi bor kvar där vi alltid bott farmor, men farfar har flyttat till Örebro, med Hjördis.

Det finns en låt som jag älskar, det är Savage Garden - You can still be free. Jag tänker alltid på dig när jag hör den. Jag hoppas du har det bra där du är.

Jag saknar dig, jag älskar dig och jag vill inte att du är död längre. Och farmor.. Du tar väl hand om farfar när det är hans tur?

Cool breeze and autumn leaves
Slow motion daylight
A lone pair of watchful eyes
Oversee the living
Feel the presence all around
A tortured soul
A wound unhealing
No regrets or promises
The past is gone
But you can still be free
If time will set you free

Time now to spread your wings
To take to flight
The life endeavour
Aim for the burning sun
You'll be trapped inside
But you can still be free
If time will set you free
But it's a long long way to go

Keep moving way up high
You see the light
It shines forever
Sail through the crimson skies
The purest light
The light that sets you free
If time will set you free
Sail through the wind and rain tonight
You're free to fly tonight
And you can still be free
And going higher than mountain tops
And go high the wind don't stop
And go high
Free to fly tonight
Free to fly tonight

Savage Garden - You can still be free

Smile like you mean it.

2006-09-22T12:26:00.000-07:00

Satt och pratade med axel tidigare och tjah på något sätt kom vi in på The Killers, och jag blev lite nyfiken, undrade vad det var för grupp. så hon skickade över en låt, närmare bestämt Mr Brightside. och ärligt talat blev jag förälskad, nu har jag ett av deras album, Hott Fuss. och de är apbra indeed.

Save some face, you know you've only got one
Change your ways while you're young
Boy, one day you'll be a man
Oh girl, he'll help you understand
Smile like you mean it
Smile like you mean it

Looking back at sunsets on the Eastside
We lost track of the time
Dreams aren't what they used to be
Some things sat by so carelessly

Smile like you mean it
Smile like you mean it

And someone is calling my name
From the back of the restaurant
And someone is playing a game
In the house that I grew up in
And someone will drive her around
Down the same streets that I did
On the same streets that I did

Smile like you mean it
Smile like you mean it
Smile like you mean it
Smile like you mean it

Oh no, oh no no no
Oh no, oh no no no

The Killers - Smile like you mean it

Hejdå Morr

2006-09-21T07:28:00.000-07:00

Robins systrar hittade henne för ett tag sedan utomhus, vi försökte hitta ett hem till henne men det gick inge bra, tillslut kom hon in på Sthlms katthem och idag när Robin frågade dem hur det gick med henne så sade de att: Tyvärr har den lilla katten fått somna in, hon hade elakartade tumörer.

Jag vet inte riktigt varför det berör mig så mycket egentligen, hon var inte min och jag träffade henne bara en gång, men jag hade kontakt med henne och det är väl det som gör mig så pass ledsen. Hon var så himla vacker och mysig, nåja. Lilla Morr, jag hoppas att du hade ett bra liv innan du hittades i Tumba.

R.I.P

Jo alltså.

2006-09-18T16:19:00.000-07:00

Axel är en bra människa. Bara så att ni vet.

*slickar på henne*

Dra åt helvete gymnasiet

2006-09-13T10:29:00.000-07:00

I slutet av första året på gymnasiet fick jag körtelfeber, jag blev sjukskriven och missade nationella proven i Engelska A.

När jag sedan kom tillbaka talade min lärare om för mig att hon inte kunde ge mig annat än underkänt eftersom jag inte gjor tnationella proven. Men vi skulle ta det till hösten sa hon. Så jag börjar hösten, tvåan. och läser Engelska A tillsammans med Vux-eleverna, samtidigt som jag läser Engelska B med mina klasskamrater.

Jag gör nationella proven i A-kursen, och när de blivit rättade så säge rmin lärare att jag fått godkänt i Engelska A och kan fortsätta med B-kursen. Nu när jag började söka jobb såg jag att Engelska A inte ens står med på betygspapprerna, och jag mailade gymnasiet och frågade vart mitt betyg tagit vägen. Där talar de om för mig att Zoia, min gamla lärare, satt underkänt på mig. Och jag förklarar hela historien, om hur jag fick underkänt och när jag även fick godkänt. Men de vägrar ge mig godkänt i kursen och vill att jag betalar 500kr för en prövning, så att jag kan få betyget i A-kursen.
Vilket jag vägrar göra, för
1) jag har inte 500kr.
2) Jag har redan klarat kursen och tänker då inte göra några extra prov bara för att klara den en gång till, bara för att den tjockskallade aphjärnan till lärare som varken kan prata engelska eller svenska rent har klantat sig.

Jag är arg, besviken, ledsen och ganska så förtvivlad. Hur skall jag få jobb eller vidare utbildning utan Engelska A? Hur kan de göra såhär mot mig? Kan man verkligen läsa B-kursen utan att få betyg i A-kursen?

Fick tips om att jag bör kontakta skolverket om det inte löser sig med skolan, men jag tvivlar på att det gör det.

Så idag åkte jag och Sarah iväg till Heron City, vi lunchade och drack snickerskaffe. Sedan bar det av till Skärholmen, vi skulle shoppa lite. Eller hon skulle iaf, men jag kom hem med en nyinköpt kepsmössa iallafall.

The perfect man

2006-09-11T13:29:00.000-07:00

Du är inte djurallergiker:
Nej, inte det minsta 10 p
Lite allergisk 5 p
jo :| 0 p

Du tycker om böcker:
Jag älskar böcker 10 p
tjah, läser ibland 5 p
Nej böcker är jobbiga 0 p

Du tycker om datorer:
Jag är en datornörd och kan allt som finns att kunna om datorer 5 p
Jorå, jag gillar datorer 10 p
Avskyr datorer 0 p

Du tycker om rollspel:
Jag älskar rollspel 10 p
Jorå, rollspel är helt okej 5 p
Rollspel? 0 p

Du tror på spöken och övernaturliga saker:
Jag är ett med universum, andarna är runt oss hela tiden. jag kan tala med dem, jag blandar trolldrycker i badrummet och torkar mina örter i förrådet 0 p
Jorå, visst finns dem. 10 p
Haha, nej sånt finns inte. Aldrig 5 p

Du tycker om katter:
Åh jag älskar katter och skulle gärna ha ett par hemma 10 p
Jo, de är fina. Kanske, kaaanske jag skulle ha en katt någon dag. Kanske 5 p
Njah, jag är mer av en hundmänniska 0 p

Du vill ha barn:
Ja kom igen, jag vill ha barn nuu 5 p
Jodå, jag vill ha barn någon gång i framtiden, inte just nu bara 10 p
Nej, jag vill aldrig bli far, aldrig någonsin 0 p

När det gäller förhållanden så:
Jag är jätteseriös, den människa jag blir tillsammans med tänker jag gifta mig med 5 p
Jag är seriös, och kan se ett giftermål någon gång i framtiden, om båda är överrens om det 10 p
jo, jag gillar förhållanden, med många flickor, samtidigt 0 p

Otrohet:
Är hemskt, jag skulle aldrig mer kunna vara med någon som varit otrogen mot mig 5 p
Är hemskt, jag skulle aldrig kunna vara otrogen mot någon, men jag skulle förmodligen kunna ge någon jag älskar en andra chans 10 p
Alltså, jag är mer för.. öppna förhållanden 0 p

Du är social:
Jodå, jag har lätt för att träffa nya människor och har inga problem med att skaffa nya vänner 10 p
Naeh, jag är rätt blyg av mig 5 p
Jag älskar att träffa nya människor, och ibland blir jag så kompis med främlinger att jag glömmer bort mitt sällskap 0 p

Du är Påhittig:
Jag gillar att hitta på saker att göra på helgerna och så, men stannar gärna hemma ibland också 10 p
Jag måste göra saker hela tiden, annars kan jag inte slappna av. Jag behöver träffa människor varje helg eller ha någonting att göra, annars blir jag tokig. 0 p
Jag är inte särskilt påhittig av mig, ledsen :| 5 p

Romantiker?
Jag är en äkta romantiker, köper gärna blommor lite då och då bara för att visa min uppskattning, någon liten genomtänkt och betydelse present är inte helt fel att ge då och då heller. 10 p
Jag kan vara romantisk på alla hjärtans dag? 5 p
är det inte romantiskt att följa med på en bilmässa? 0 p

Tvätt/disk/städning?
Skall båda hjälpas åt med i ett förhållande, jämnställdhet! 10 p
Jo, jag kan hjälpa till ibland 5 p
Det är väl sånt kvinnan är skapt för? 0 p

Fotografering?
Är jätteroligt, tar gärna kvällspromenader med någon och tar lite kort. 10 p
Jorå, ta kort på mig :) 5 p
ehm, måste du? 0 p

Vad tycker du om att bada utomhus på sommaren?
Åh jag älskar att bada, jag lever nästan i vattnet 10 p
mjoh, kan väl bada någon gång ibland 5 p
mjah, helst inte. kanske badar i badkaret någon gång ibland. 0 p

Buffy/Charmed/Angel ?
åh! Lovely, jag skulle kunna diskutera serierna i timtal :) 10 p
Jorå, de är helt okej att titta på 5 p
Say what? är det en ny glass? 0 p

Harry Potter?
oh älska böckerna och filmerna, oh! finns det rollspel också? I'm on it 10 p
tjah, läst dem, och sett filmerna. De är väl okej 5 p
uhm.. tror du jag läser barnböcker? 0 p

170 du är perfekt. När ska vi ses? ring mig.. NU

150+ Jorå visst duger du. call me

130+ Hm, vi kan väl se. Kanske då. hm

0 go away loser.

När är det okej att döda sin bästa vän?

2006-09-04T06:31:00.000-07:00

Tusse har kanske cancer, juvercancer fick jag reda på i våras. Det skulle kosta alldeles för mycket att röntga honom, ta reda på vad som är fel. Ännu mer skulle det kosta att utföra en operation. Som det är ungefär 20% chans att han överlever med tanke på att han är så gammal. Nu så tappar han hår, han har inte riktigt fått tillbaka pälsen helt där han kliade bort den i våras. Han har diarré som kan bero på för mycket grönfoder, därav får han gå på diet i ett par dagar nu. Ingen annan mat än hö och ris, och mycket vatten. Det kan också bero på mask, eller annat skit.

Tusse är gammal, han är 8 år. Jag minns när jag precis fick honom, alldeles för tidigt. Han var bara 6 veckor. Men han och Vivan mådde bra trots det. De fick ungar och mådde bra. I 8 år av mitt liv har han funnits där. 8 år.

Men nu kommer vi till det jag går och grunnar på. När är det okej att döda sin bästa vän? När är det okej att leka gud och bestämma om någon skall leva eller dö? Han är 8 år min lilla älskling och han mår inte bra. Men kan jag verkligen ta det beslutet att han levt färdigt, eller kommer jag hata mig själv resten av livet om jag gör det.

Jag kan fortfarande inte förlåta mig själv för Zens avlivning, jag drömmer fortfarande mardrömmar om henne ibland. Jag önskar att jag gjort mer, försökt mer.

Jag vill vara liten igen, jag vill inte ha det här ansvaret för det är så tungt att det drar ner mig i botten. Jag vill att mor och far skall bestämma åt mig. Men det går inte, för det är jag som har ansvaret, det är jag som måste leka Gud :|

Extreme bloggmakeover

2006-09-03T14:36:00.000-07:00

Ja jag lessnade, vitt och tråkigt. Stilrent förvisso men å så tråkigt.

Så nu har jag suttit i ett par timmar, det var lite trixigt, inte van vid att hantera koder jag inte kodat alldeles själv. så lite piller blev det. Men nu är den här ylva's blogg v.2.0. Den är lite höstinspirerad, för vi är ändå i september, vare sig jag vill det eller inte så är hösten påväg.

Sedan så skall jag vara egotrippad ikväll, för jag blev faktiskt väldigt överraskad när jag laddade in bilderna jag tog igår på datorn. Jag tycker ärligt talat att jag är snygg. scary :P

Eftersökes: mellanläge

2006-08-30T17:08:00.000-07:00

Intensivitet är bra, i rätt mängder, jag klarar inte av människor som antingen är på eller av. Jag klarar inte av den intensiva uppmärksamheten man kan få av vissa och sedan bli helt ignorerad längre perioder. Jag vill inte ha en on och en offknapp, jag vill ha ett mellanläge. Jag vill inte hinna tröttna på dem bara efter någon dag, men jag har inte heller lust att bli ignorerad. Varför kan inte vissa människor finna ett mellanläge för?

Det är juh faktiskt så att det är människor jag faktiskt bryr mig om men som jag tröttnar, ledsnar och stör mig på så himla fort. För när ON-knappen väl är igång finns inget slut, inte förrän det är försent och man blir arg. då är vi på off-sidan oerhört länge.

Förresten, visst är det jobbigt med efterhängsna killar, som gör allt för en och som nästan är sådär dumma som lamm? Det är jobbigt, och lite gulligt.. och ganska mysigt. Ärligt talat så mår jag jävligt bra av det, låter säkert elakt, eller egoistiskt, dunno. Men jag suger åt mig det, varenda lilla droppe så fort jag kan. Och jag gillar att ha det så, jag har makten. Jag antar att jag är lite maktgalen. Dyrkan, ja det är nog nästan så man kan kalla det, ren och skär dyrkan. Det blir tråkigt i längden, det blir irriterande, men.. I like it :|

Sen har jag funderat på en till sak. Det slog mig för någon vecka sedan när jag talade med en, gammal vän som jag återupptagit bekantskapen med. Tänk, tänk om jag inte varit så feg just den gången för 5 och ett halvt år sen. Tänk om jag faktiskt vågat som den lilla 15åring jag var, tagit chansen, struntat i riskerna. Ja tänk ylva, tänk. För hade jag gjort det, ja då hade inte de efterföljande två samma år hänt, och här hade vi inte haft någon som satt och mådde så dåligt över sitt liv. Man kan ångra mycket i sitt liv, och som martin sa till mig för någon dag sedan. Tänk inte på hur det kunde varit, ångra inte. Det går ändå inte att göra någonting åt. Så det är egentligen bäst, glöm det. Radera ut det ur hjärndisken. Fast det går egentligen inte, jag sitter bara och funderar på hur det kunde varit. Han och jag kanske inte hade varit bäst tillsammans men det skulle besparat mig så mycket annat.

Fast om jag blivit besparad det, hade jag verkligen suttit här idag då? Hade jag kanske inte tagit en annan väg i livet, andra vänner, andra vägskäl. Kanske skulle jag inte sitta här idag med min ölmage, hängtuttarna, min underbara bekantskapskrets och en hel del fina minnen. Kanske skulle jag vara smal och snygg men fortfarande tillsammans med det där iqbefriade gänget som jag tyckte så mycket om. Jag tänker naturligtvis, skulle jag ha haft karima, sarah, vvt, sh, bf och f-maffian?

Jag tror inte jag skulle det faktiskt, och trots motvind så kommer man framåt tillslut. Det blev mer sentimentalt än jag tänkt mig det här, så jag kanske bara skall sluta. ja jo det är nog bäst.

Mellanläge FTW I say.

Jauvet

2006-08-28T10:43:00.000-07:00

Lördagen tillbringades i Rissne. Robin och jag åkte dit och mötte upp Adian och Jezz. Det var de såkallade Rissnespelen. Medeltidsmarknad, tornerspel. Men det bästa och viktigaste av allt: Jauvet.

Det är faktiskt den underbaraste gycklargrupp jag sett och de är ett måste varje medeltidsvecka.
I år körde de Robin med Hooden från Wooden. Kalle, Palle, Putte, Mats och Niki. Fast Putte fick inte vara med den här gången, de röstade ut honom :P

Det var väldigt roligt, precis som alltid faktiskt.
och här får till och med publiken vara med och spela teater!

efter detta så åt vi köttätare galtaspett med bröd, yum. Men det hade satt fint med Mjöd. Sagt och gjort, vi åkte till Sjätte tunnan och jag och Jezz drack Mjöd. Robin och Adina drack alkoholfritt :P

Sedan åkte de andra hem men jag och Jezz ville ha mer. Vi försökte komma in på Hirschenkeller. Men se det gick inte, jag fick en kommentar om "Här måste man ha byxor på sig för att komma in" pff vadå byxor, jag hade faktiskt byxor på mig. Hmpf. Jag har iaf skickat iväg en fråga till JO om vart jag skall gå för att få det prövat. Jag känner mig diskriminerad och det köper jag bara inte.

Vi gick iaf till Kicki's istället, tog en till öl där och sen åkte vi hem till Jezz och tittade på wire in the blood.

Min syster

2006-08-24T14:00:00.000-07:00

Jag vill tillägna det här inlägget min syster.

Min syster är den äldsta bland oss syskon, hon är 25 nu och jobbar som kriminalvårdare. Jag har många gånger skämtat med henne, om henne och så vidare. många gånger har jag tyckt att hon varit elak som pesten. Men när jag faktiskt tänker efter, vem det är som faktiskt hjälpt mig genom åren, så är det hon. Smink, kläder, allt sånt. desvärre har vi faktiskt inte riktigt haft en djupare relation, som jag haft med min äldre bror tillexempel.

Min syster är juh bortbytingen som vi alla brukar säga, hon är den som tycker om pop och går klädd i rosa, hon hör inte hemma bland oss brukar vi skämta om. Faktum är att jag inte skulle vara där jag är idag om det inte vore för min storasyster, bara att ha haft henne att se upp till genom åren har hjälpt mig någonting så enormt mycket. Bara tanken på att hon inte skulle finnas i mitt liv gör att jag gråter så mycket som jag aldrig gjort förr. Jag älskar min syster, något så enormt mycket och jag insåg ikväll att jag klarar inte av att höra att hon inte mår bra. Det får mig att gråta, det får mig att bli orolig, det får mig att vilja springa bort till henne, trots mitt skadade knä. Jag insåg att jag skulle göra allt för henne.

Älskade syster, jag undrar om du vet vad du verkligen betyder för mig.

En andra chans?

2006-08-21T13:10:00.000-07:00

Vanligtvis så brukar man få en andra chans, eller det sägs det iallafall. I filmer så får man alltid en andra chans, vad som än hänt och vad man än gjort. Men i riktiga livet fungerar det inte riktigt på det sättet. Det är i själva verket väldigt sällan man får en chans till, det är nog meningen att man skall ta tag i saker och ting med en gång, när tillfället ges.

Jag vet egentligen att jag skulle tagit min chans då, precis just då. Men just just då, ja då tänkte jag inte så, utan jag tänkte att men nästa gång så, nästa gång. Jag trodde fortfarande på en andra chans, trots att jag egentligen vet att man sällan får det. Chansen gick mig förbi och det gröpte ett hål i mitt bröst, det känns vissa stunder tungt att andas, just för att jag faktiskt vet att jag borde följt mitt hjärta. Men så gjorde jag inte och det får jag sota för nu. Avstånd är jobbiga, det har jag alltid vetat, men det märks nu mer än någonsin, och det ger mig nog inga fler chanser, inte på ett bra tag. Inte förrän det säkert redan är försent iallafall, för alla parter.

Jag babblar, det är jag medveten om. Jag vågar dock inte tala om exakt vad det handlar om eftersom jag inte sagt något tidigare om det. Jag ville inte ge för höga förhoppningar, jag ville inte få för höga förhoppningar, men det fick jag och det gick åt skogen istället.

Sluta hoppas ylva, det kommer aldrig bli lätt för dig.

Everywhere I turn, I hurt someone
But there's nothing I can say
to change the things I've done
I'd do anything within my power
I'd give everything I've got
But the path I seek is hidden
from me now

Brother Bear, I let you down
You trusted me, believed in me
and I let you down
Of all the things I hid from you
I cannot hide the shame
And I pray someone, something will
come, to take away the pain

There's no way out of this dark place
No hope, no future
I know I can't be free
But I can't see another way
I can't face another day

Phil Collins - No way out

Vem är du?

2006-08-15T17:04:00.000-07:00

Ja vem fan är jag egentligen?

Look at the time, it is perfect

2006-08-13T12:45:00.000-07:00

Det är alldeles perfekt egentligen. Det är mörkt ute, det duggregnar, musiken. Det är alldeles perfekt för en deppig promenad i lilla rönninge, med kameran i högsta hugg. Så man kan drömma sig bort, försvinna en stund, vara någon annan, åtminstone någon annanstans. Om jag bara kunde gå ordentligt utan kryckorna vill säga.

I'm sitting here in the boring room
It's just another rainy Sunday afternoon
I'm wasting my time
I got nothing to do
I'm hanging around
I'm waiting for you
But nothing ever happens and I wonder

I'm driving around in my car
I'm driving too fast
I'm driving too far
I'd like to change my point of view
I feel so lonely
I'm waiting for you
But nothing ever happens and I wonder

I wonder how
I wonder why
Yesterday you told me 'bout the blue blue sky
And all that I can see is just a yellow lemon-tree
I'm turning my head up and down
I'm turning turning turning turning turning around
And all that I can see is just another lemon-tree

I'm sitting here
I miss the power
I'd like to go out taking a shower
But there's a heavy cloud inside my head
I feel so tired
Put myself into bed
Well, nothing ever happens and I wonder

Isolation is not good for me
Isolation I don't want to sit on the lemon-tree

I'm steppin' around in the desert of joy
Baby anyhow I'll get another toy
And everything will happen and you wonder

I wonder how
I wonder why
Yesterday you told me 'bout the blue blue sky
And all that I can see is just another lemon-tree
I'm turning my head up and down
I'm turning turning turning turning turning around
And all that I can see is just a yellow lemon-tree
And I wonder, wonder

I wonder how
I wonder why
Yesterday you told me 'bout the blue blue sky
And all that I can see, and all that I can see, and all that I can see
Is just a yellow lemon-tree

Fool's Garden - Lemon Tree

Nothing you can do

2006-08-13T11:16:00.000-07:00

Det försvinner inte, den här dumma jobbiga olustkänslan försvinner inte. Nervositeten och magontet är kvar, fortfarande. Jag är rastlös och jag har så mycket att göra.

Det enda jag vill är att krypa upp i någons famn, jag vill lägga mig ner på golvet och skrika.. eller ännu hellre vill jag springa ut helt näck och vråla allt jag kan, jag vill krossa de här sabla glasflaskorna som står i mitt rum, jag vill knäcka varenda cd-skiva och slita sönder alla gosedjur. Jag vill slita av mig håret slå in garderobsdörren med knytnäven, bara för att se om det fortfarande känns.

Det gör ont, fast ändå inte. Såren är ärr och ärr gör inte ont. Men det känns som att det rispar längs hela kroppen, snart snart så blir det ett sår, någonstans och det orkar jag inte. Det gör så satans ont.

Jag orkar inte med det här.

No one shall see me cry

2006-08-12T14:20:00.000-07:00

Det är nästan så jag vill gråta, det känns på det sättet ikväll.

Det är så mycket man borde ha gjort i sitt liv, så mycket man borde göra, så mycket som man måste göra. men vad händer egentligen med allt det där som man så gärna vill göra? Antingen så passar det inte, eller så skjuter man upp det, eller så är man för feg.

Det där sista är väl det som ställt till det mest för mig. Just nu vet jag att jag borde ha vågat, men det kan väl ändå inte vara försent nu? Jag menar, borde man inte få en chans till?

Det är ensamt här, väldigt ensamt. allting rör sig, fram och tillbaka, upp och ner. Men jag, jag sitter bara stilla. Jag finns här, det är ingen fara. Jag rör mig aldrig. Det är ni som rör er och jag som sitter still.

Jag har ont i magen av nervositet, jag tassar omkring på tå i mitt eget hus, jag ser både urskuldande och dömande åt min spegelbild, på samma gång.

Jag hör inte hemma här, inte nu, men ingenstans annars heller. Det känns så konstigt och främmande. Vilket då frågar du? Jo allt, allt är främmande för mig.

Jag har mat i frysen, jag har kläder på kroppen, jag har det hur bra som helst... i jämförelse med barnen i Afrika.

Wasure taku nai koto nara
Oboeyou to shinaku temo
Wasureru koto nante nai
Sou shizuka ni kanjiru

Are wa aru samui hi de
Tsuyoi ame no naka
Boku wa tada kimi dake o
Machi tsuzukete ita

Moshi ima ga boku no owari
Datta to shitara sore demo
Kamawanai to omoeru hodo
Nani mo kowaku nakatta

Shiawase ni warai au
Hitobito ga boku no
Sugu soba o nando demo
Toori nuketa kedo

Hitori kiri kasa mo naku
Tachi tsukusu boku wa
Dare yori mo odayaka ni
Hohoende ita

Kogoeru te o kazashite
Arawareta kimi o mite
Nakidashi sou ni natta no wa
Kanashimi no sei ja nai

Bokutachi o isshun no
Hikari ga terashita
Korekara no yuku michi o
Iwau kano you ni

Ayumi Hamasaki - Rainy Day

SHIRL 2006

2006-08-06T10:44:00.000-07:00

Jag vet egentligen inte riktigt vart jag skall börja, och först hade jag tänkt skriva förrän jag sovit i något dygn eller så. Men kanske är det lika bra att skriva ner det medan minnena är färska.

05:00 i torsdags klev vi upp. 06:00 åkte vi från salem, 06:18 åkte vi från rönninge och slutligen 07:30 åkte vi från stockholms Centralstation. runt 10-tiden anlände vi till Norrköping och efter ett par timmars väntande var vi ett gäng som inväntade de sista vid Norrköpings Centralstation. Fotleken, är en sådan lek som man alltid leker i samband med IRL-träffar, och självklart skulle vi leka den. På något sätt, jag vet inte riktigt hur, för mitt ben vreds aldrig. Men det knäckte, ja knäckte. Man hörde det tydligt, och vi fångade det tillochmed på film, mitt ben knäcktes. Knät.

Det gjorde ont. Men men, vi tog oss till lokalen, jag haltade omkring och vi hade tokmysigt.

På fredagen kändes det dock bäst att uppsöka en läkare för att se vad som felades med mitt knä, hade det hoppat ur och tillbaka i led och hamnat snett, hade en flisa gått av och åkt in helt fel, var någonting brutet eller var det en spricka?

Ingetdera faktiskt, 250kr fattigare, 6 värktabletter, ett par kryckor rikare hoppade jag från sjukhuset med vetskapen om att det förmodligen var ett uttöjt ledband.

Vi hade kvastflygningslektioner utomhus, vi spelade quidditch, vi hade lagträningar, samarbetsövningar och tränade på våra quidditchstats, både i vatten och på land. Vi gav lektioner, vi fick lektioner, vi dansade, vi gjorde om Joti och ragzter till flickor, vi spelade minigolf, vi lagade mat, vi diskade, vi sov, vi spelade tv-spel, vi hade te-knytkalas, vi startade Sverokföreningen kvastskaft, vi kramades, vi pussades, vi skrattades och vi grät lite grann med. Några av oss iallafall. Vi ringde vänner, vi sms:ade, vi talade med föräldrar, vi åt mat, vi åt godis, vi drack te, gick på promenader, tipsrundor, vi lekte maffia, djungeltelegrafen, fotleken, vi firade Shetani, den lilla vita kaninen, badankeleken, vi tävlade i elevhemslagen. Jag, Admanta, Crrfn och Joti var Gryffindor, vi vann. Ett fint block, ett fint diplom och söta små tatueringar. soo sweet.

Elyene, Leffe (Bobo), Sweet, TraXy, Shetani, Taura-Tierno, ragzter, Arienne, Korpa, Crrfn, Zamora, Leiya, Admanta, Adian, Joti, rävöra, Jaylin, Gaya, sparrow, Elin, Gilthas och Adler

TACK, det här är en oförglömlig helg, jag har haft så tokigt roligt (trots att jag fortfarande är halt, inte sovit på över ett dygn, så är det helt enkelt tokbäst :D)

Rörd till tårar

2006-07-24T11:14:00.000-07:00

Jag fick ett pm idag, av Foxy på SH

Du är en av de snällaste människor jag mött.
Visste du att du var som min förebild när jag gick med i sh? Du verkade vara så perfekt, snäll, bra, rolig, hjälpsam, underbar.
Ville bara säga det.
Ha det bra.
*gosa*

Sitter och torkar tårarna, länge sedan jag blev så rörd av något någon sade.

Now get this writing started

2006-07-24T08:00:00.000-07:00

Jag vet, jag skriver så sällan. Förlåt Elin :D

Något som jag inte trodde skulle hända, hände. Jag fick pengar, jag kunde betala shirl-avgiften, jag kunde betala resor tur och retur till norrköping. så den 3.e är jag påväg.

Någonting som jag tror varken jag eller resten av Sveriges befolkning har kunnat missa är väl denna outhärdliga värme. Jag har gått omkring i bikini och handduk nästan varje dag och duschat så fort jag blivit torr igen.

På jobbfronten har det inte gått så bra faktiskt, men det är mestadels mitt fel. Jag skall sätta mig och skriva om mitt cv igen, snart väldigt snart.

Men idag måste det städas och tvättas och imorrn kommer Karima, sedan bär det förmodligen av till Pias land och sedan kommer jag nog bosätta mig i Alby ett par dagar för att passa ett antal djur, under den tiden kommer Malin ner hit och sedan åker vi tillsammans med Robin och min syster till Norrköping för ett par störtsköna dagar i en pingislokal i norrköping. Mitt pingisrack har jag hittat och mina gamla pingiskläder, nostalgin är på hög nivå.

I helgen har jag lyckats bli sjuk, nätet låg nere och jag bosatte mig hos Sarah sen i fredags. Vi har druckit vin, grillat, larvat oss. dansat som galningar till gamla 80- och 90-talshits och jag har bara mått såå bra.

Någonting som öste på hela den här nostalgitrippen som jag levt på i ett par dagar var när mor i torsdags hittade mina och min systers gamla barbiedockor, my little ponnies, magic diaper babies. Men det bästa av allt var att hon hittade vårt gamla Commodore 64. Vår allra första dator :D det gjorde mig glad.

Behind bars

2006-07-07T15:09:00.000-07:00

Åh jag vet inte riktigt vad jag skall säga.
Vi kan väl börja med SH då.

Jag har planerat att ta mig till IRL-träffen, ja sedan den började planeras. och nu så skall man betala in 300 kr innan 26 juli. Lunch och kanske middag betalas själv. sedan är det resa till norrköping, det kan jag visserligen få tur och retur för 60 kr. Men allra minst behövs det 500kr för att kunna vara på IRL:et och hänga med människorna, I don't have that kind of money. Arbetslös som jag är står jag utan inkomst och låna mer kan jag inte, tusan också. Jag förstår inte varför det skall vara så dyrt :|

Med John är det nu officiellt slut, och det känns på något konstigt sätt bra. Jag pratade faktiskt med honom ikväll, men han var full, hans ex fyllde 18 så han firade henne. Imorgon åker han till landet och är borta i fyra veckor, tråkigt. För jag tycker fortfarande om honom, kanske inte på samma sätt som förut, but still.

Förra veckan skrevs jag in på arbetsförmedlingen och idag var jag på ett basinformations-möte. Det mest meningslösa möte jag någonsin varit på kan jag tala om, fy bubblars. Skall dit nästa vecka igen och träffa en handläggare. Det värsta är att jag inte får tag på min förra arbetsgivare, Kajsa. Kansliet har semesterstängt. It sucks, för jag behöver ett arbetsgivarintyg där som jag skall skicka till alfakassan, för har jag tur kan jag då få ersättning med en gång från dem. Men, not likely.

Karima ringde idag, gosh jag saknar verkligen den människan. Jag saknar att kunna åka över, sitta och snacka skit en hel kväll och sova över för att man är för trött för att ta sig hem igen. Det är lite svårt att göra sådana spontana grejer nu när hon bor 36 mil härifrån. Igår var jag och Sarah i kalleviken och badade, 6 timmar var vi där och det var urmysigt, pricken över i:et hade varit karimas sällskap dock. Men hon jobbar, Sarah jobbar och jag är pank. Det är inte så lätt att träffas då. Jag är lite nere idag faktiskt, alla är upptagna med sitt, jag har inte råd att göra någonting och jag känner mig så inlåst, inspärrad på något sätt. Men men, jag kanske skall sluta babbla nu, det kommer ingenting gott ur detta iallafall.

ylva is back on track

2006-06-26T08:09:00.000-07:00

I fredags var det midsommar. Jag skall inte berätta allt för mycket om min irritation den kvällen. Men det var en oerhört bra kväll samtidigt. Jezzica hade jag inte träffat på länge, förutom fikan vi hade för ett par veckor sedan. Så det var väldigt trevligt. Men det bästa, det var nog att jag pratade med arvid, min lillebror.

Jag satt och grät, samtidigt som vi pratade, mest för att jag blev rörd av allt han sade. Mest för att ag kände hur mycket närmare varandra vi kom, han och jag. Han var stolt över mig, för att jag klarat av att ta hand om det här hushållet så pass länge, men det som rörde mig mest av allt var att han sa, att görel försökt leka mamma åt honom, försökt uppfostra honom, precis som mor och far, men han sade att det var jag, hans yngsta storasyster var den som uppfostrat honom. Som lärt honom tvätta, laga mat, diska, ta egna initiativ. Och jag bara grät, jag grät för att jag var så glad att trots alla våra bråk, som inträffat nästan varje dag, så var han stolt över mig, glad över mig.

Min lillebror och jag, är de två i syskonskaran som aldrig kommit överens, som alltid bråkat om kaffekoppar på bordet, plast i diskhon, damm på toaletten, grus i hallen, skor som står fel. You name it, och vi har bråkat om det. Jag insåg att det var inte arvid jag varit arg på alla de där gångerna, det var min mor och far som jag varit besviken på. För att de, genom att inte ta sitt ansvar som föräldrar tvingat in mig i en roll där jag inte hör hemma, där jag inte skall vara. Inte än åtminstone, den rollen kommer jag ha om jag en dag skaffar man och barn. Men jag skall inte ha den rollen för min lillebror, och han förstod, och jag förstod honom. Jag kramade honom och talade om för honom hur mycket jag älskar honom. Det har jag inte gjort.. på så länge jag kan minnas, för jag har aldrig kunnat göra det. Det har aldrig varit rätt. Men det kändes så rätt då, trots att jag var full.

Sedan i fredags, så har det varit frid och fröjd mellan oss. Mor och far kom hem i lördags och åkte i söndags igen, och jag och arvid har kommit bra överrens. Vi har hjälpts åt med allt, tvättat, hängt tvätt, vikt tvätt, diskat, lagat mat, städat. Allt, och det känns så bra. Jag är inte ensam längre, jag har någon som förstår, och det är min lillebror som är en av de människor jag älskar över allt annat på jorden.

Om vi skall gå över till någonting annat och lämna kärleksförklaringarna så kan vi gå över till min pojkvän. 11 juni så ville han ha en paus. vi har inte träffats sen dess. vi har knappt pratat sen dess, han kände sig jagad, jag kände mig förtvivlad.

Idag kände jag att fan, det här får vara nog. Jag vill inte gå omkring och undra över ifall jag har en pojkvän eller inte, ifall jag gjort någonting fel, ifall jag är fel, ifall jag är så ful som folk sagt i flera år, som jag själv tyckt.

Men nej, jag har inte gjort något fel, jag har varit ärlig, jag har varit mig själv, och damn you, jag är snygg. Jag känner mig så förbannat mycket snyggare än vad jag gjort på flera år. Vill han inte ha mig så är det hans förlust, det är han som förlorar på det. För jag kan hitta någon så mycket bättre, så mycket snyggare och som vill ha mig, just som jag är. Jag ändrar mig inte på någon, det kommer jag aldrig att göra, om jag så hittar en kille som är precis så som jag drömt om. I will not change. För jag duger som jag är.

Jag skickade honom ett sms med texten:
john, jag har förstått att du inte riktigt vill ha med mig att göra längre. men jag vill gärna träffa dig och prata om det, det är ingenting jag vill ta via telefon eller msn. och jag vill gärna ha tillbaka min tröja. så snälla... hör av dig, och ta dig tid för att träffa mig, en liten stund åtminstone.
Han ringde och sade att vi kanske kunde träffas idag, kanske. Vi får se. Den här veckan skall han komma hit, annars traskar jag över till honom, knackar på dörren och kräver att få prata med honom. that's that. Nu skall jag göra mig iordning så att jag blir så jävla snygg jag kan bli, så att han inser vad han missar.

Konichiwa, Watakushi-wa Ylva, desu

2006-06-20T15:25:00.000-07:00

Så, jag har börjat lyssna på japanska lektioner, helt gratis. Kanske man snappar upp någonting, vi får väl se. Det är väl sådana här underliga saker man hittar på när man är arbetslös antar jag.

På fredag är det midsommar och då kommer folk hit, det skall bli väldigt trevligt med grillande och partee. Jag hoppas att en viss pojke orkar ta sig hit då. Det vore faktiskt väldigt trevligt.

Jag har börjat bli väldigt insyltat i vvt igen, det har faktiskt blivit väldigt roligt med Thyra Milliaw, Riliana Laewyn och Eleana Celararil. De andra får ligga pausade ett tag till.

Igår var det stora flyttlass som körde mellan Solna och Salem. Min kära syster som köpt radhus. Jag förstår ärligt talat inte hur två människor kan samla på sig så himla många saker, och dessutom ha fått plats med det i en 3:a. det var runt 50 kartonger och säkert 40 sopsäckar med saker, stora möbler, småkassar med prylar och växter. Det gick bra. Vi höll på från 11:00 och jag kom hem någongång runt 20.00-21.00. Idag har jag träningsvärk i överarmarna och i korsryggen, men det har lagt sig något nu.

Igårkväll, eller om det var kvällen före det så var det dåligt. Det är detta saknande igen, vad har jag för liv egentligen? Jag är 20, jag bor hemma, jag är arbetslös och kan inte hålla kvar en karl? Jag har ett par vänner, men de är få. och det är tro det eller ej jobbigt. Det känns som att jag knappt kan ringa någon, bara för att snacka skit. Och det, mina vänner, känns svårt. Jag är ensam i en skara med människor.
Not Alone but oh so Lonely.

jag vill säga något nytt men det känns inte lönt

2006-06-16T06:20:00.000-07:00

Lite Winnerbäck har det blivit idag och lite städning. John började faktiskt prata med mig på msn igår, men vi sade ingenting om paus eller förhållanden eller singlar eller upptagenhet eller så överhuvudtaget. Den mesta energin gick åt att tala om hans bilkrock, tack och lov att han är i livet.

Jag ringde honom för en liten stund sedan, men han jobbade. Kanske kommer han över ikväll och lämnar min tröja, vi får se vad som händer då.

Nej jag har inte skickat iväg några ansökningar ännu, jag har inte varit på arbetsförmedlingen, jag är en dålig arbetslös. Men jag har letat faktiskt, samlat på mig ett par mailadresser och sådant. Så det blir nog till att skriva brev till dem när rummet är färdigstädat, för det är vad jag håller på med just nu.

Det blir visst bara babbel idag, men ibland behöver vi sånt också.
Jag är lite nere, samtidigt som jag är lite glad. does it make sense? no of course not.
Träffade martin i tisdags och jezz igår, det var trevligt. jag har verkligen saknat dem. Speciellt jezz för henne hade jag inte träffat sedan Hagaparken.

Min far är lite rolig ibland faktiskt. Han jobbar inom kriminalvården och har jobbat på Kumla, Asptuna, Hall och nu på Håga.
Jag trivs bäst på öppen anstalt har juh alltid varit favoriten men sedan när han började på Hall började han sjunga på Highway to Hall. och när jag undrade vad han skulle ha för låt till Håga började han helt plötsligt sjunga på Mina fångar syns på Håga.
Melodierna är då kända låtar som ni kanske förstår.

Ulf Lundell - Jag trivs bäst i öppna landskap
Harry - Jag trivs bäst på öppen anstalt
ACDC - Highway to Hell
Harry - Highway to Hall
Carl Michael Bellman - Fjäril vingad syns på Haga
Harry - Mina fångar syns på Håga

Det kanske blir en skiva någon gång i framtiden?

Min första dag som arbetslös.

2006-06-12T15:35:00.000-07:00

Det är en underlig tid just nu. Jag har inte riktigt koll på vad som händer, med någonting alls.
Jag tog studenten för andra gången i fredags, och är alltså nu arbetslös. Vad kan denna människa gjort på sin första dag som arbetslös då? Tjah, letat jobbannonser spelat Soul Blazer på datorn, degat bara. En ganska meningslös dag faktiskt.

I onsdags var vi till Animalen igen, hon kände och klämde på min lilla gubbe, vi fick ny medicin, frontline som han skall smörjas in med två gånger under en sex veckors period. Började i torsdags och han var knappast glad. Men det som fick mig att bryta ihop totalt, var att veterinären kände knölar och trodde att det kanske var cancer. Cancer? Jag smakar på ordet, jag säger det högt, jag skrattar, jag gråter, jag tror inte att det är sant. Det får inte vara sant. Min söta lilla älskling får inte lämna mig än, det klarar jag inte, det är bara han jag har kvar.

I onsdags åkte jag även över till min brors lägenhet i Tumba. De hade åkt till Sweden rock och jag skulle få bo där under tiden. Ledsen som jag var bad jag pojk komma över, men det hade han inte tid med, irriterad lät han också. så vi lade på.

I fredags tog jag studenten, för andra gången, som jag redan nämnt. Men pojkvännen kunde inte komma, han hade inte tid. Men jag hade roligt iallafall, väldigt roligt faktiskt. Det var förvånansvärt många som följde med ut.
det här är jag och Stina.
Vi hade roligt.

I lördags ringde jag min pojkvän, och han lät så väldigt irriterad igen, jag tänker inte återberätta vårt samtal, men summan av kardemumman var någonting om en paus. Jag har oerhört lätt för att förtränga saker jag inte vill höra, så ärligt talat vet jag inte hur läget är längre, jag vågar inte ringa. Det får han göra när han känner att han vill prata med mig. Jag hoppas dock det är snart, gropen i magen är stor och hotar att äta upp mig inifrån. Jag saknar dig, jag hoppas du förstår det.

Jag åkte sedan hem till Pia, egentligen bara för att hämta min väska, men så hade de maten färdig så då blev jag bjuden på det och sen så började vi dricka vin. Ingen stopp på oss nej, Pia jag och hennes yngsta dotter. Det blev lite sent men hem kom jag, sedan kom brorsan och det gänget 04:00 det var lite träligt men det gick.

Goldfinger - Don't say goodbye
I know the way that I have picked apart at you
And i know the way that I've had less importance too.
Lets try to find a way that we can work it out.
Don't say what I cant bear to hear.

Don't say goodbye yeah yeah
Just one more try yeah yeah

I know the way my insecurities get great.
I'd hate to judge myself against my perfect fate.
So when I'm actin' strange dont give up on our hope.
Don't say what I cant bear to hear.

Don't say goodbye yeah yeah
Just one more try yeah yeah

Well after all I'm telling you.
Don't waste your time, I will be home soon.

Don't say goodbye yeah yeah
Just one more try yeah yeah

Don't say goodbye yeah yeah
Just one more try yeah yeah

After all I'm telling you. dont waste your time
I will be home
After all I'm telling you. dont waste your time
I will be home soon.

Nu är det klippt?

2006-06-05T08:39:00.001-07:00

Inte riktigt än men imorgon, och jag har lekt med Snowdrops lilla studio. Tänk så rolig en människa kan se ut bara man ändrar frisyer!

sådärja, skratta på nu :D

Möte med vildsvinen

2006-06-05T03:00:00.000-07:00

Runt 9-tiden igår kväll bestämde jag mig för att gå ut en stund. Tog med mig kameran, mobilen och överfallslarmet, utifall att och begav mig ut i skogen.

Det var mysigt att gå där i skogen, har inte varit där på flera år. Kom ihåg när vi sprang Myrornas marathon, det var just på den här vägen faktiskt. och så med skogsmulle satt vi alltid upp på kullen och åt mat, 'giraffen' var mycket populär att sitta på och leka vid.

Man kan ta kort på sig själv också, när man sitter bland de gamla barnaminnena.

Jag fortsatte gå omkring, det var så mysigt väder ute, lite för myggigt dock, men det var okej så länge man fortsatte att gå. Jag är mycket väl medveten om att pojk bor på andra sidan skogen, men jag hade det inte i tankarna just då, utan jag gick bara omkring, hoppades på att hitta fina saker att ta kort på. Efter ett tag kom jag till en tunnel. Tunneln under motorvägen, det var nu jag kom på att jag förmodligen var rätt nära pojk.

Efter en stund kom jag till en vägbom och en bro, bron gick över vatten. Man kan ta kort på vatten.
och ibland blir det faktiskt lite fint också.

Nu var jag inte mer än 300 meter från pojkes hus, jag stannade och tittade ut över skogarna, så fint och vackert det var. Jag stod vid en liten skogsdunge, den här..

Det var då de började bröla! Skrika, ropa och bröla! Fyfan, livrädd blir jag och ut på vägen, 10 meter ifrån mig kliver en gigantisk sådan här ut.

Just det, ett vildsvin, ett stort jävla vildsvin. Fram med kameran, ställer in inställningarna och skall knäppa ett kort, då börjar den läskiga jäveln att gå MOT mig, nej springa gjorde han. så jag sätter igång överfallslarmet och han blir skitskraj och springer rätt ut på ängen. Fifan, läskiga är de jävlarna.

Bara någon minut senare så kommer två småknoddar till!, precis intill vägkanten och börjar grymta, bröla och slutligen springa skrikande därifrån när jag tänder min tändare.

Galna är vad de är, de där vildsvinen

High Jumping Jack

2006-05-30T16:27:00.000-07:00

Så var jag hemma igen efter en kvälls äventyr i stora staden stockholm.
jag mötte upp Richard och vi mötte upp bandet på KGB, de satt och ölade innan deras show skulle börja, och det var inte förrän 22:15
jag och richard gick iaf tillbaka till Nalen, tittade på de andra banden.
Det första hade jag inte mycket till övers för, Synten lät alldeles för mycket och för likt kyrkomusik.

Det andra bandet dock, Trucker Cleavage, var riktigt bra. trallvänliga låtar och sånt.
Efter dem kom Karavan, vilka lät som en rockigare och sämre variant av Patrick Wolf.

Sedan kom kvällens höjdpunkt, något rund under fötterna och glad i hågen, det var faktiskt bandet också, så kom High Jumping Jack ut på scenen. Toknervösa då skivbolagen var där och allt.
Sångaren Magnus, hade feber men gav allt iallafall.

Gitarristen Jocke gav allt han med, stötte i gitarren så många gånger med underarmen att han fick stora sår där, och så började han blöda på fingret, använde det istället för plektrumet, kanske han behöver ett större?

Nalen

2006-05-30T01:39:00.000-07:00

Ikväll blir det Nalen med bandet High Jumping Jack.
Hört de förr och de är riktigt bra faktiskt.
Syrrans sambos bror spelar gitarr.
Lovelight och You invade my dreams är väldigt bra, jag hoppas de spelar dem ikväll.

Det blir nog en update ikväll när jag kommer hem igen.

over and out från en pensionerad hatt

Avslutat kapitel

2006-05-29T13:29:00.000-07:00

Jag är trött i kropp, själ och hjärta.
SH har ännu en gång gjort mig så besviken, så ledsen så.. illa.
Jag känner mig överkörd ännu en gång, hade de frågat så hade de fått reda på att jag ändrat mig angående pausen, att jag inte skulle ha någon eftersom det gick bra. Det var bara Trolldrycksläran som Adam skulle vara lite frånvarande från, men det har sina ON-orsaker.
Jag vet inte riktigt, kanske borde jag inte bli så upprörd? egentligen. det är bara ett spel
Men, jag har suttit som hatt längst, jag har suttit på dagar, kvällar, nätter, på min lediga tid när jag egentligen skulle suttit med läxor eller gjort annat och tagit hand om saker som hatten skall göra, TT tog jag in då jag inte hann med allting själv. och så loggar jag in på forumet och ser att TT blivit överhatt. Han och inte jag, ja jag känner mig då bortglömd, förbisedd. Eftersom jag suttit längst, och äh vafan, det här blir bara gnäll.
som såkallad 'småhatt' har man inte ett jävla skit att säga till om, och det stör mig. Det känns som att för att jag tänkte ta paus, att det är en undanflykt från deras sida. Jag om någon är väldigt medveten om hur olika åsikter vi haft om det mesta. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om TT nu blir SL i egenskap av överhatt.
Köra över någon? Jotack.

Trots att det smärtar mig så, SH är ett avslutat kapitel. Jag kan inte ta mer skit, jag kan inte köras med längre.

Vilse ute i Håsta | Nästa Hållplats: Tjock-Anders | Det var dans bort i Lillhärdal | Ångestfyllda Stockholm

2006-05-28T03:39:00.000-07:00

Vilse ute i Håsta
Det var i onsdags kväll som jag åkte upp till Hudik igen. Att återigen få lämna stockholm var en befrielse, och jag kände mig lättare till mods, trots smärtan i axeln, så fort bussen började rulla ut från cityterminalen. 24 maj var det 3 år sedan Zen dog och jag skrev mig en liten dikt på bussen.

Förlusten av dig
Det blodiga hjärtat värkte av längtan
tårar av syra rann ner från kinderna,
bildade blodröda streck i det utmärglade ansiktet
rostiga nålar trycktes in i ögonen
benen kapades vid knähöjd, med en gammal yxa
de kvarvarande blodiga stumparna,
sökte ta sig genom en trögflytande gyttja
rosslande andetag försökte förgäves hämta luft
från de tjärfyllda lungorna
en slö kniv skar upp magen
och med en tesked gröptes innanmätet ur
variga spruckna läppar formade ljudlösa ord
det enda tanken var inställd på var dig

mo duinne

Var upp till Halv 10 tiden, och möttes av Karima. Vi satt uppe och pratade mycket länge innan vi slutligen gick och lade oss.

På Torsdagen gick vi ner till Möljen, köpte var sin macka från Jambo och satt där på bryggan, åt och pratade. Det märks att vi inte ses alltför ofta för vi satt i timmar och bara pratade och pratade och pratade.Om allt möjligt som vi kunde komma på. Vi lade oss sent även den dagen. och på fredagen blev det lite annat än vad det skulle blivit, hon var tvungen att jobba ett par timmar. Men jag gick ut på äventyr i Håsta istället. Det gick en lång backe ner i en skog, jag följde den, gick över vägen och hamnade i ett villaområde, efter att ha gått omkring där och hälsats av vänliga människor så hittade jag till Håstakyrkan. Där sökte jag skydd från regnet och när det avtagit lite gav jag mig ut igen, jag kom till en skog, gick där, hittade en korvtjorre och fortsatte på vad som tycktes vara 'stora vägen'

Jag var vilse ute i Håsta.

Men, efter mycket om och men så hittade jag tillbaka till de rödgrönblågul-färgade husen och hittade dörren som nyckeln passade till. Jag var blöt, hade varit ute i två timmar och gått och med katterna i famnen tittade jag på film tills karima kom hem. Det var faktiskt helt underbart, och smärtan i axeln hade avtagit ganska duktigt.

Nästa hållplats: Tjock-Anders
Igår, söndag så åkte jag från Hudik till Ljusdal. Jag skulle där ta en anslutande buss till Sveg.
Busschauffören var trevlig och likväl de andra passagerarna, jag undrar om jag hade en post-it lapp i pannen med texten jag är från sthlm var snäll mot mig, eller liknande. eller så är det bara så de är helt enkelt. Vi hade väl åkt i ungefär 45 minuter och det skulle inte dröja alltför länge innan jag kom fram till Ljusdal. Jag tittade upp från min bok och såg på den elektroniska skylten som talade om vad nästa hållplats var
Nästa hållplats: Tjock-Anders
Jag fnissade till, men försökte hålla mig. Fanns det verkligen busshållplatser med namnet Tjock-Anders? Det hade jag väl aldrig trott, men det var då jag började fundera över varifrån alla namn på hållplatser egentligen kommer ifrån. Sådana saker som Rönninge station, är väl inte alltför konstigt då det är stationen i rönninge. Men Tjock-Anders, kanske var det så att på den gården som låg där inärheten, bodde en husbonde vid namn Anders, och kanske var han tjock och fick smeknamnet Tjock-Anders. Kanske som ett skällsord eller för att kunna skilja honom åt från andra Anders-människor. För visst var väl namnet Anders rätt så vanligt förr?

Jag läste inte mer den bussresan och när jag kom till Ljusdal var det ungefär 45 minuters väntetid på bussen till Sveg. När den väl kom fram och jag lagt in väskan i bussen och gått för att betala får jag reda på att 100kr räckte inte alls för en vuxen till Sveg, för gränsen gick visst vid 20 år. Jag som inte hade mer pengar än så fick lite panik. Hur skulle jag göra? Efter lite dividerande så bestämde sig iallafall den snälla busschauffören att låta mig gå som ungdom, 67kr istället för 134kr.

Lättad satte jag mig på bussen, ringde pojke och talade om att jag var påväg.

Det var dans bort i Lillhärdal
Jag anlände till Sveg, blev där upplockad utav hela familjen Carlqvist och så åkte vi till Lillhärdal, tre mil utanför. Det var förvisso inte dans i Lillhärdal, men det var god mat och det var tjutande hundar, jamande katter och knasiga kaniner. vi åkte till vattnet och jag tog kort, vi hälsade på en gubbe i hans stuga och en Rolle i en verkstad.

Ångestfyllda Stockholm
Jag vill inte hem, jag ville det inte. men vi gick upp 03:30 och åkte runt 04:30
och jag kom hit vid 11-tiden.
*suckar*
Flera dagar utan dator, det var helt fullkomligt underbart och jag trivdes så bra. En liten stund med datorhelvetet och allt brakar lös. Jag förstår det inte?
Barnungar med samma intelligensnivå som en femåring borde inte få sitta som Spelledare btw.
Juh mer jag reser bort, är utan dator och kommer tillbaka till stockholm, så vill jag bara ännu mer försvinna från dator och mitt liv här. Kommer jag verkligen sakna SH sådär värst mycket? Jag kan trots allt träffa folk ändå. Och bara tanken på att kunna få bo däruppe i norr, kanske med pojk kanske inte. Det känns underbart.
Den här dumburken gör mig bara ledsen, ångestfylld och arg.
Jag funderar på att säga upp all kontakt med den överhuvudtaget faktiskt.

ynk?

2006-05-23T14:11:00.000-07:00

Det är lite ynkligt och det är lite påverkat just nu.
Febrilt försöker jag packa ner allt jag skall ha imorgon. 07:08 går min buss till skolan. sedan ska jag vidare mot glada hudiks.

Jag har ont i axeln, men hittade någon gel att ha på så nu känner jag inte av den alls.
Alvedon och öl, kanske inte en alltför bra kombination. Men jag tyckte jag behövde en öl. ynklig som jag är.

Min kära pojkvän orkade inte ta sig hit ikväll, och han sticker till landet och jag till hudiks imorrn, jag kommer få tokabstinens ty vi kommer inte ses på en vecka.

Lite ledsen är jag över att jag inte hinner till Linköping på lördag och kan gratulera Leffe på födelsedagen, men å andra sidan hinner jag med både Hudiks och farfar. Så det blir nog elitloppet för mig på söndag, som syster sade tidigare. Kanske är det sista året gubben orkar.

Men, imorgon bär det som sagt återigen av från detta förpestade sthlm upp till glada hudiks, där det är mysigt, trevligt, där människorna är trevliga på riktigt.

Nu tror jag att jag skall packa det sista, se till så att allt är klart och sedan sova, så att jag orkar upp imorgon bitti.

ät inte fisk från Marocko

2006-05-23T07:29:00.000-07:00

Så har man skaffat sig en blog också, får se hur detta går.
hade halvdag i skolan idag, Clowner utan gränser var där och berättade om deras arbete i krigsdrabbade länder. Det lämnade stort intryck på mig, jag grät, skrattade och spärrade upp ögonen av fasa, om vartannat. och dryga en timme med dem kändes lite väl kort.

Men att få skratta, måste nästan vara det viktigaste som finns.
Att se dessa små barn, som sett föräldrar, syskon och vänner dö, bli våldtagna, svälta, såras. Dessa barn, som bodde i små tält för att deras hem blivit förstörda, eller för att en flock idioter till människor ansett att det varit deras land och förskjutit flera hundra tusan människor från landet. Det var en plats, väst-sarah, som två av clownerna kom hem ifrån i söndags. De bodde i öknen, de hade inget vatten, ingen mark att odla på. och levde i små lerstugor. Det gjorde ont i mig, det skar i mig. Dessutom så fiskar EU på marockanskt vatten. det vatten som egentligen tillhör människorna i väst-sahara. så vi västlänningar, vi i sverige, jag i lilla rönninge, kanske sitter och äter upp de svältande människornas fisk. Nej, ingen mer fisk från marocko, det är en sak som är klar.

Då satt jag och grät, sedan uppträdde clownerna på filmen, barnen skrattade. De skrattade så de inte kunde sitta stilla, skakade av skratt, grät av skratt. och jag tror inte det fanns en enda torr kind i hela aulan.

Skratta för allt du är värd, det behöver man få göra, alltid.