Jag fick ett pm idag, av Foxy på SH
Du är en av de snällaste människor jag mött.
Visste du att du var som min förebild när jag gick med i sh? Du verkade vara så perfekt, snäll, bra, rolig, hjälpsam, underbar.
Ville bara säga det.
Ha det bra.
*gosa*
Jag vet, jag skriver så sällan. Förlåt Elin :D
Något som jag inte trodde skulle hända, hände. Jag fick pengar, jag kunde betala shirl-avgiften, jag kunde betala resor tur och retur till norrköping. så den 3.e är jag påväg.
Någonting som jag tror varken jag eller resten av Sveriges befolkning har kunnat missa är väl denna outhärdliga värme. Jag har gått omkring i bikini och handduk nästan varje dag och duschat så fort jag blivit torr igen.
På jobbfronten har det inte gått så bra faktiskt, men det är mestadels mitt fel. Jag skall sätta mig och skriva om mitt cv igen, snart väldigt snart.
Men idag måste det städas och tvättas och imorrn kommer Karima, sedan bär det förmodligen av till Pias land och sedan kommer jag nog bosätta mig i Alby ett par dagar för att passa ett antal djur, under den tiden kommer Malin ner hit och sedan åker vi tillsammans med Robin och min syster till Norrköping för ett par störtsköna dagar i en pingislokal i norrköping. Mitt pingisrack har jag hittat och mina gamla pingiskläder, nostalgin är på hög nivå.
I helgen har jag lyckats bli sjuk, nätet låg nere och jag bosatte mig hos Sarah sen i fredags. Vi har druckit vin, grillat, larvat oss. dansat som galningar till gamla 80- och 90-talshits och jag har bara mått såå bra.
Någonting som öste på hela den här nostalgitrippen som jag levt på i ett par dagar var när mor i torsdags hittade mina och min systers gamla barbiedockor, my little ponnies, magic diaper babies. Men det bästa av allt var att hon hittade vårt gamla Commodore 64. Vår allra första dator :D det gjorde mig glad.
Åh jag vet inte riktigt vad jag skall säga.
Vi kan väl börja med SH då.
Jag har planerat att ta mig till IRL-träffen, ja sedan den började planeras. och nu så skall man betala in 300 kr innan 26 juli. Lunch och kanske middag betalas själv. sedan är det resa till norrköping, det kan jag visserligen få tur och retur för 60 kr. Men allra minst behövs det 500kr för att kunna vara på IRL:et och hänga med människorna, I don't have that kind of money. Arbetslös som jag är står jag utan inkomst och låna mer kan jag inte, tusan också. Jag förstår inte varför det skall vara så dyrt :|
Med John är det nu officiellt slut, och det känns på något konstigt sätt bra. Jag pratade faktiskt med honom ikväll, men han var full, hans ex fyllde 18 så han firade henne. Imorgon åker han till landet och är borta i fyra veckor, tråkigt. För jag tycker fortfarande om honom, kanske inte på samma sätt som förut, but still.
Förra veckan skrevs jag in på arbetsförmedlingen och idag var jag på ett basinformations-möte. Det mest meningslösa möte jag någonsin varit på kan jag tala om, fy bubblars. Skall dit nästa vecka igen och träffa en handläggare. Det värsta är att jag inte får tag på min förra arbetsgivare, Kajsa. Kansliet har semesterstängt. It sucks, för jag behöver ett arbetsgivarintyg där som jag skall skicka till alfakassan, för har jag tur kan jag då få ersättning med en gång från dem. Men, not likely.
Karima ringde idag, gosh jag saknar verkligen den människan. Jag saknar att kunna åka över, sitta och snacka skit en hel kväll och sova över för att man är för trött för att ta sig hem igen. Det är lite svårt att göra sådana spontana grejer nu när hon bor 36 mil härifrån. Igår var jag och Sarah i kalleviken och badade, 6 timmar var vi där och det var urmysigt, pricken över i:et hade varit karimas sällskap dock. Men hon jobbar, Sarah jobbar och jag är pank. Det är inte så lätt att träffas då. Jag är lite nere idag faktiskt, alla är upptagna med sitt, jag har inte råd att göra någonting och jag känner mig så inlåst, inspärrad på något sätt. Men men, jag kanske skall sluta babbla nu, det kommer ingenting gott ur detta iallafall.
I fredags var det midsommar. Jag skall inte berätta allt för mycket om min irritation den kvällen. Men det var en oerhört bra kväll samtidigt. Jezzica hade jag inte träffat på länge, förutom fikan vi hade för ett par veckor sedan. Så det var väldigt trevligt. Men det bästa, det var nog att jag pratade med arvid, min lillebror.
Jag satt och grät, samtidigt som vi pratade, mest för att jag blev rörd av allt han sade. Mest för att ag kände hur mycket närmare varandra vi kom, han och jag. Han var stolt över mig, för att jag klarat av att ta hand om det här hushållet så pass länge, men det som rörde mig mest av allt var att han sa, att görel försökt leka mamma åt honom, försökt uppfostra honom, precis som mor och far, men han sade att det var jag, hans yngsta storasyster var den som uppfostrat honom. Som lärt honom tvätta, laga mat, diska, ta egna initiativ. Och jag bara grät, jag grät för att jag var så glad att trots alla våra bråk, som inträffat nästan varje dag, så var han stolt över mig, glad över mig.
Min lillebror och jag, är de två i syskonskaran som aldrig kommit överens, som alltid bråkat om kaffekoppar på bordet, plast i diskhon, damm på toaletten, grus i hallen, skor som står fel. You name it, och vi har bråkat om det. Jag insåg att det var inte arvid jag varit arg på alla de där gångerna, det var min mor och far som jag varit besviken på. För att de, genom att inte ta sitt ansvar som föräldrar tvingat in mig i en roll där jag inte hör hemma, där jag inte skall vara. Inte än åtminstone, den rollen kommer jag ha om jag en dag skaffar man och barn. Men jag skall inte ha den rollen för min lillebror, och han förstod, och jag förstod honom. Jag kramade honom och talade om för honom hur mycket jag älskar honom. Det har jag inte gjort.. på så länge jag kan minnas, för jag har aldrig kunnat göra det. Det har aldrig varit rätt. Men det kändes så rätt då, trots att jag var full.
Sedan i fredags, så har det varit frid och fröjd mellan oss. Mor och far kom hem i lördags och åkte i söndags igen, och jag och arvid har kommit bra överrens. Vi har hjälpts åt med allt, tvättat, hängt tvätt, vikt tvätt, diskat, lagat mat, städat. Allt, och det känns så bra. Jag är inte ensam längre, jag har någon som förstår, och det är min lillebror som är en av de människor jag älskar över allt annat på jorden.
Om vi skall gå över till någonting annat och lämna kärleksförklaringarna så kan vi gå över till min pojkvän. 11 juni så ville han ha en paus. vi har inte träffats sen dess. vi har knappt pratat sen dess, han kände sig jagad, jag kände mig förtvivlad.
Idag kände jag att fan, det här får vara nog. Jag vill inte gå omkring och undra över ifall jag har en pojkvän eller inte, ifall jag gjort någonting fel, ifall jag är fel, ifall jag är så ful som folk sagt i flera år, som jag själv tyckt.
Men nej, jag har inte gjort något fel, jag har varit ärlig, jag har varit mig själv, och damn you, jag är snygg. Jag känner mig så förbannat mycket snyggare än vad jag gjort på flera år. Vill han inte ha mig så är det hans förlust, det är han som förlorar på det. För jag kan hitta någon så mycket bättre, så mycket snyggare och som vill ha mig, just som jag är. Jag ändrar mig inte på någon, det kommer jag aldrig att göra, om jag så hittar en kille som är precis så som jag drömt om. I will not change. För jag duger som jag är.
Jag skickade honom ett sms med texten:
john, jag har förstått att du inte riktigt vill ha med mig att göra längre. men jag vill gärna träffa dig och prata om det, det är ingenting jag vill ta via telefon eller msn. och jag vill gärna ha tillbaka min tröja. så snälla... hör av dig, och ta dig tid för att träffa mig, en liten stund åtminstone.
Han ringde och sade att vi kanske kunde träffas idag, kanske. Vi får se. Den här veckan skall han komma hit, annars traskar jag över till honom, knackar på dörren och kräver att få prata med honom. that's that. Nu skall jag göra mig iordning så att jag blir så jävla snygg jag kan bli, så att han inser vad han missar.
Så, jag har börjat lyssna på japanska lektioner, helt gratis. Kanske man snappar upp någonting, vi får väl se. Det är väl sådana här underliga saker man hittar på när man är arbetslös antar jag.
På fredag är det midsommar och då kommer folk hit, det skall bli väldigt trevligt med grillande och partee. Jag hoppas att en viss pojke orkar ta sig hit då. Det vore faktiskt väldigt trevligt.
Jag har börjat bli väldigt insyltat i vvt igen, det har faktiskt blivit väldigt roligt med Thyra Milliaw, Riliana Laewyn och Eleana Celararil. De andra får ligga pausade ett tag till.
Igår var det stora flyttlass som körde mellan Solna och Salem. Min kära syster som köpt radhus. Jag förstår ärligt talat inte hur två människor kan samla på sig så himla många saker, och dessutom ha fått plats med det i en 3:a. det var runt 50 kartonger och säkert 40 sopsäckar med saker, stora möbler, småkassar med prylar och växter. Det gick bra. Vi höll på från 11:00 och jag kom hem någongång runt 20.00-21.00. Idag har jag träningsvärk i överarmarna och i korsryggen, men det har lagt sig något nu.
Igårkväll, eller om det var kvällen före det så var det dåligt. Det är detta saknande igen, vad har jag för liv egentligen? Jag är 20, jag bor hemma, jag är arbetslös och kan inte hålla kvar en karl? Jag har ett par vänner, men de är få. och det är tro det eller ej jobbigt. Det känns som att jag knappt kan ringa någon, bara för att snacka skit. Och det, mina vänner, känns svårt. Jag är ensam i en skara med människor.
Not Alone but oh so Lonely.
Lite Winnerbäck har det blivit idag och lite städning. John började faktiskt prata med mig på msn igår, men vi sade ingenting om paus eller förhållanden eller singlar eller upptagenhet eller så överhuvudtaget. Den mesta energin gick åt att tala om hans bilkrock, tack och lov att han är i livet.
Jag ringde honom för en liten stund sedan, men han jobbade. Kanske kommer han över ikväll och lämnar min tröja, vi får se vad som händer då.
Nej jag har inte skickat iväg några ansökningar ännu, jag har inte varit på arbetsförmedlingen, jag är en dålig arbetslös. Men jag har letat faktiskt, samlat på mig ett par mailadresser och sådant. Så det blir nog till att skriva brev till dem när rummet är färdigstädat, för det är vad jag håller på med just nu.
Det blir visst bara babbel idag, men ibland behöver vi sånt också.
Jag är lite nere, samtidigt som jag är lite glad. does it make sense? no of course not.
Träffade martin i tisdags och jezz igår, det var trevligt. jag har verkligen saknat dem. Speciellt jezz för henne hade jag inte träffat sedan Hagaparken.
Min far är lite rolig ibland faktiskt. Han jobbar inom kriminalvården och har jobbat på Kumla, Asptuna, Hall och nu på Håga.
Jag trivs bäst på öppen anstalt har juh alltid varit favoriten men sedan när han började på Hall började han sjunga på Highway to Hall. och när jag undrade vad han skulle ha för låt till Håga började han helt plötsligt sjunga på Mina fångar syns på Håga.
Melodierna är då kända låtar som ni kanske förstår.
Ulf Lundell - Jag trivs bäst i öppna landskap
Harry - Jag trivs bäst på öppen anstalt
ACDC - Highway to Hell
Harry - Highway to Hall
Carl Michael Bellman - Fjäril vingad syns på Haga
Harry - Mina fångar syns på Håga
Det kanske blir en skiva någon gång i framtiden?
Det är en underlig tid just nu. Jag har inte riktigt koll på vad som händer, med någonting alls.
Jag tog studenten för andra gången i fredags, och är alltså nu arbetslös. Vad kan denna människa gjort på sin första dag som arbetslös då? Tjah, letat jobbannonser spelat Soul Blazer på datorn, degat bara. En ganska meningslös dag faktiskt.
I onsdags var vi till Animalen igen, hon kände och klämde på min lilla gubbe, vi fick ny medicin, frontline som han skall smörjas in med två gånger under en sex veckors period. Började i torsdags och han var knappast glad. Men det som fick mig att bryta ihop totalt, var att veterinären kände knölar och trodde att det kanske var cancer. Cancer? Jag smakar på ordet, jag säger det högt, jag skrattar, jag gråter, jag tror inte att det är sant. Det får inte vara sant. Min söta lilla älskling får inte lämna mig än, det klarar jag inte, det är bara han jag har kvar.
I onsdags åkte jag även över till min brors lägenhet i Tumba. De hade åkt till Sweden rock och jag skulle få bo där under tiden. Ledsen som jag var bad jag pojk komma över, men det hade han inte tid med, irriterad lät han också. så vi lade på.
I fredags tog jag studenten, för andra gången, som jag redan nämnt. Men pojkvännen kunde inte komma, han hade inte tid. Men jag hade roligt iallafall, väldigt roligt faktiskt. Det var förvånansvärt många som följde med ut.
det här är jag och Stina.
Vi hade roligt.
I lördags ringde jag min pojkvän, och han lät så väldigt irriterad igen, jag tänker inte återberätta vårt samtal, men summan av kardemumman var någonting om en paus. Jag har oerhört lätt för att förtränga saker jag inte vill höra, så ärligt talat vet jag inte hur läget är längre, jag vågar inte ringa. Det får han göra när han känner att han vill prata med mig. Jag hoppas dock det är snart, gropen i magen är stor och hotar att äta upp mig inifrån. Jag saknar dig, jag hoppas du förstår det.
Jag åkte sedan hem till Pia, egentligen bara för att hämta min väska, men så hade de maten färdig så då blev jag bjuden på det och sen så började vi dricka vin. Ingen stopp på oss nej, Pia jag och hennes yngsta dotter. Det blev lite sent men hem kom jag, sedan kom brorsan och det gänget 04:00 det var lite träligt men det gick.
Goldfinger - Don't say goodbye
I know the way that I have picked apart at you
And i know the way that I've had less importance too.
Lets try to find a way that we can work it out.
Don't say what I cant bear to hear.
Don't say goodbye yeah yeah
Just one more try yeah yeah
I know the way my insecurities get great.
I'd hate to judge myself against my perfect fate.
So when I'm actin' strange dont give up on our hope.
Don't say what I cant bear to hear.
Don't say goodbye yeah yeah
Just one more try yeah yeah
Well after all I'm telling you.
Don't waste your time, I will be home soon.
Don't say goodbye yeah yeah
Just one more try yeah yeah
Don't say goodbye yeah yeah
Just one more try yeah yeah
After all I'm telling you. dont waste your time
I will be home
After all I'm telling you. dont waste your time
I will be home soon.
Inte riktigt än men imorgon, och jag har lekt med Snowdrops lilla studio. Tänk så rolig en människa kan se ut bara man ändrar frisyer!
sådärja, skratta på nu :D
Runt 9-tiden igår kväll bestämde jag mig för att gå ut en stund. Tog med mig kameran, mobilen och överfallslarmet, utifall att och begav mig ut i skogen.
Det var mysigt att gå där i skogen, har inte varit där på flera år. Kom ihåg när vi sprang Myrornas marathon, det var just på den här vägen faktiskt. och så med skogsmulle satt vi alltid upp på kullen och åt mat, 'giraffen' var mycket populär att sitta på och leka vid.
Man kan ta kort på sig själv också, när man sitter bland de gamla barnaminnena.
Jag fortsatte gå omkring, det var så mysigt väder ute, lite för myggigt dock, men det var okej så länge man fortsatte att gå. Jag är mycket väl medveten om att pojk bor på andra sidan skogen, men jag hade det inte i tankarna just då, utan jag gick bara omkring, hoppades på att hitta fina saker att ta kort på. Efter ett tag kom jag till en tunnel. Tunneln under motorvägen, det var nu jag kom på att jag förmodligen var rätt nära pojk.
Efter en stund kom jag till en vägbom och en bro, bron gick över vatten. Man kan ta kort på 
vatten.
och ibland blir det faktiskt lite fint också.
Nu var jag inte mer än 300 meter från pojkes hus, jag stannade och tittade ut över skogarna, så fint och vackert det var. Jag stod vid en liten skogsdunge, den här..
Så var jag hemma igen efter en kvälls äventyr i stora staden stockholm.
jag mötte upp Richard och vi mötte upp bandet på KGB, de satt och ölade innan deras show skulle börja, och det var inte förrän 22:15
jag och richard gick iaf tillbaka till Nalen, tittade på de andra banden.
Det första hade jag inte mycket till övers för, Synten lät alldeles för mycket och för likt kyrkomusik.
Det andra bandet dock, Trucker Cleavage, var riktigt bra. trallvänliga låtar och sånt.
Efter dem kom Karavan, vilka lät som en rockigare och sämre variant av Patrick Wolf.
Sedan kom kvällens höjdpunkt, något rund under fötterna och glad i hågen, det var faktiskt bandet också, så kom High Jumping Jack ut på scenen. Toknervösa då skivbolagen var där och allt.
Sångaren Magnus, hade feber men gav allt iallafall.
Gitarristen Jocke gav allt han med, stötte i gitarren så många gånger med underarmen att han fick stora sår där, och så började han blöda på fingret, använde det istället för plektrumet, kanske han behöver ett större?
Ikväll blir det Nalen med bandet High Jumping Jack.
Hört de förr och de är riktigt bra faktiskt.
Syrrans sambos bror spelar gitarr.
Lovelight och You invade my dreams är väldigt bra, jag hoppas de spelar dem ikväll.
Det blir nog en update ikväll när jag kommer hem igen.
over and out från en pensionerad hatt
Jag är trött i kropp, själ och hjärta.
SH har ännu en gång gjort mig så besviken, så ledsen så.. illa.
Jag känner mig överkörd ännu en gång, hade de frågat så hade de fått reda på att jag ändrat mig angående pausen, att jag inte skulle ha någon eftersom det gick bra. Det var bara Trolldrycksläran som Adam skulle vara lite frånvarande från, men det har sina ON-orsaker.
Jag vet inte riktigt, kanske borde jag inte bli så upprörd? egentligen. det är bara ett spel
Men, jag har suttit som hatt längst, jag har suttit på dagar, kvällar, nätter, på min lediga tid när jag egentligen skulle suttit med läxor eller gjort annat och tagit hand om saker som hatten skall göra, TT tog jag in då jag inte hann med allting själv. och så loggar jag in på forumet och ser att TT blivit överhatt. Han och inte jag, ja jag känner mig då bortglömd, förbisedd. Eftersom jag suttit längst, och äh vafan, det här blir bara gnäll.
som såkallad 'småhatt' har man inte ett jävla skit att säga till om, och det stör mig. Det känns som att för att jag tänkte ta paus, att det är en undanflykt från deras sida. Jag om någon är väldigt medveten om hur olika åsikter vi haft om det mesta. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om TT nu blir SL i egenskap av överhatt.
Köra över någon? Jotack.
Trots att det smärtar mig så, SH är ett avslutat kapitel. Jag kan inte ta mer skit, jag kan inte köras med längre.
Vilse ute i Håsta
Det var i onsdags kväll som jag åkte upp till Hudik igen. Att återigen få lämna stockholm var en befrielse, och jag kände mig lättare till mods, trots smärtan i axeln, så fort bussen började rulla ut från cityterminalen. 24 maj var det 3 år sedan Zen dog och jag skrev mig en liten dikt på bussen.
Förlusten av dig
Det blodiga hjärtat värkte av längtan
tårar av syra rann ner från kinderna,
bildade blodröda streck i det utmärglade ansiktet
rostiga nålar trycktes in i ögonen
benen kapades vid knähöjd, med en gammal yxa
de kvarvarande blodiga stumparna,
sökte ta sig genom en trögflytande gyttja
rosslande andetag försökte förgäves hämta luft
från de tjärfyllda lungorna
en slö kniv skar upp magen
och med en tesked gröptes innanmätet ur
variga spruckna läppar formade ljudlösa ord
det enda tanken var inställd på var dig
mo duinne
Var upp till Halv 10 tiden, och möttes av Karima. Vi satt uppe och pratade mycket länge innan vi slutligen gick och lade oss.
På Torsdagen gick vi ner till Möljen, köpte var sin macka från Jambo och satt där på bryggan, åt och pratade. Det märks att vi inte ses alltför ofta för vi satt i timmar och bara pratade och pratade och pratade.Om allt möjligt som vi kunde komma på. Vi lade oss sent även den dagen. och på fredagen blev det lite annat än vad det skulle blivit, hon var tvungen att jobba ett par timmar. Men jag gick ut på äventyr i Håsta istället. Det gick en lång backe ner i en skog, jag följde den, gick över vägen och hamnade i ett villaområde, efter att ha gått omkring där och hälsats av vänliga människor så hittade jag till Håstakyrkan. Där sökte jag skydd från regnet och när det avtagit lite gav jag mig ut igen, jag kom till en skog, gick där, hittade en korvtjorre och fortsatte på vad som tycktes vara 'stora vägen'
Jag var vilse ute i Håsta.
Men, efter mycket om och men så hittade jag tillbaka till de rödgrönblågul-färgade husen och hittade dörren som nyckeln passade till. Jag var blöt, hade varit ute i två timmar och gått och med katterna i famnen tittade jag på film tills karima kom hem. Det var faktiskt helt underbart, och smärtan i axeln hade avtagit ganska duktigt.
Nästa hållplats: Tjock-Anders
Igår, söndag så åkte jag från Hudik till Ljusdal. Jag skulle där ta en anslutande buss till Sveg.
Busschauffören var trevlig och likväl de andra passagerarna, jag undrar om jag hade en post-it lapp i pannen med texten jag är från sthlm var snäll mot mig, eller liknande. eller så är det bara så de är helt enkelt. Vi hade väl åkt i ungefär 45 minuter och det skulle inte dröja alltför länge innan jag kom fram till Ljusdal. Jag tittade upp från min bok och såg på den elektroniska skylten som talade om vad nästa hållplats var
Nästa hållplats: Tjock-Anders
Jag fnissade till, men försökte hålla mig. Fanns det verkligen busshållplatser med namnet Tjock-Anders? Det hade jag väl aldrig trott, men det var då jag började fundera över varifrån alla namn på hållplatser egentligen kommer ifrån. Sådana saker som Rönninge station, är väl inte alltför konstigt då det är stationen i rönninge. Men Tjock-Anders, kanske var det så att på den gården som låg där inärheten, bodde en husbonde vid namn Anders, och kanske var han tjock och fick smeknamnet Tjock-Anders. Kanske som ett skällsord eller för att kunna skilja honom åt från andra Anders-människor. För visst var väl namnet Anders rätt så vanligt förr?
Jag läste inte mer den bussresan och när jag kom till Ljusdal var det ungefär 45 minuters väntetid på bussen till Sveg. När den väl kom fram och jag lagt in väskan i bussen och gått för att betala får jag reda på att 100kr räckte inte alls för en vuxen till Sveg, för gränsen gick visst vid 20 år. Jag som inte hade mer pengar än så fick lite panik. Hur skulle jag göra? Efter lite dividerande så bestämde sig iallafall den snälla busschauffören att låta mig gå som ungdom, 67kr istället för 134kr.
Lättad satte jag mig på bussen, ringde pojke och talade om att jag var påväg.
Det var dans bort i Lillhärdal
Jag anlände till Sveg, blev där upplockad utav hela familjen Carlqvist och så åkte vi till Lillhärdal, tre mil utanför. Det var förvisso inte dans i Lillhärdal, men det var god mat och det var tjutande hundar, jamande katter och knasiga kaniner. vi åkte till vattnet och jag tog kort, vi hälsade på en gubbe i hans stuga och en Rolle i en verkstad.
Ångestfyllda Stockholm
Jag vill inte hem, jag ville det inte. men vi gick upp 03:30 och åkte runt 04:30
och jag kom hit vid 11-tiden.
*suckar*
Flera dagar utan dator, det var helt fullkomligt underbart och jag trivdes så bra. En liten stund med datorhelvetet och allt brakar lös. Jag förstår det inte?
Barnungar med samma intelligensnivå som en femåring borde inte få sitta som Spelledare btw.
Juh mer jag reser bort, är utan dator och kommer tillbaka till stockholm, så vill jag bara ännu mer försvinna från dator och mitt liv här. Kommer jag verkligen sakna SH sådär värst mycket? Jag kan trots allt träffa folk ändå. Och bara tanken på att kunna få bo däruppe i norr, kanske med pojk kanske inte. Det känns underbart.
Den här dumburken gör mig bara ledsen, ångestfylld och arg.
Jag funderar på att säga upp all kontakt med den överhuvudtaget faktiskt.
Det är lite ynkligt och det är lite påverkat just nu.
Febrilt försöker jag packa ner allt jag skall ha imorgon. 07:08 går min buss till skolan. sedan ska jag vidare mot glada hudiks.
Jag har ont i axeln, men hittade någon gel att ha på så nu känner jag inte av den alls.
Alvedon och öl, kanske inte en alltför bra kombination. Men jag tyckte jag behövde en öl. ynklig som jag är.
Min kära pojkvän orkade inte ta sig hit ikväll, och han sticker till landet och jag till hudiks imorrn, jag kommer få tokabstinens ty vi kommer inte ses på en vecka.
Lite ledsen är jag över att jag inte hinner till Linköping på lördag och kan gratulera Leffe på födelsedagen, men å andra sidan hinner jag med både Hudiks och farfar. Så det blir nog elitloppet för mig på söndag, som syster sade tidigare. Kanske är det sista året gubben orkar.
Men, imorgon bär det som sagt återigen av från detta förpestade sthlm upp till glada hudiks, där det är mysigt, trevligt, där människorna är trevliga på riktigt.
Nu tror jag att jag skall packa det sista, se till så att allt är klart och sedan sova, så att jag orkar upp imorgon bitti.
Så har man skaffat sig en blog också, får se hur detta går.
hade halvdag i skolan idag, Clowner utan gränser var där och berättade om deras arbete i krigsdrabbade länder. Det lämnade stort intryck på mig, jag grät, skrattade och spärrade upp ögonen av fasa, om vartannat. och dryga en timme med dem kändes lite väl kort.
Men att få skratta, måste nästan vara det viktigaste som finns.
Att se dessa små barn, som sett föräldrar, syskon och vänner dö, bli våldtagna, svälta, såras. Dessa barn, som bodde i små tält för att deras hem blivit förstörda, eller för att en flock idioter till människor ansett att det varit deras land och förskjutit flera hundra tusan människor från landet. Det var en plats, väst-sarah, som två av clownerna kom hem ifrån i söndags. De bodde i öknen, de hade inget vatten, ingen mark att odla på. och levde i små lerstugor. Det gjorde ont i mig, det skar i mig. Dessutom så fiskar EU på marockanskt vatten. det vatten som egentligen tillhör människorna i väst-sahara. så vi västlänningar, vi i sverige, jag i lilla rönninge, kanske sitter och äter upp de svältande människornas fisk. Nej, ingen mer fisk från marocko, det är en sak som är klar.
Då satt jag och grät, sedan uppträdde clownerna på filmen, barnen skrattade. De skrattade så de inte kunde sitta stilla, skakade av skratt, grät av skratt. och jag tror inte det fanns en enda torr kind i hela aulan.
Skratta för allt du är värd, det behöver man få göra, alltid.
