ät inte fisk från Marocko

Så har man skaffat sig en blog också, får se hur detta går.
hade halvdag i skolan idag, Clowner utan gränser var där och berättade om deras arbete i krigsdrabbade länder. Det lämnade stort intryck på mig, jag grät, skrattade och spärrade upp ögonen av fasa, om vartannat. och dryga en timme med dem kändes lite väl kort.

Men att få skratta, måste nästan vara det viktigaste som finns.
Att se dessa små barn, som sett föräldrar, syskon och vänner dö, bli våldtagna, svälta, såras. Dessa barn, som bodde i små tält för att deras hem blivit förstörda, eller för att en flock idioter till människor ansett att det varit deras land och förskjutit flera hundra tusan människor från landet. Det var en plats, väst-sarah, som två av clownerna kom hem ifrån i söndags. De bodde i öknen, de hade inget vatten, ingen mark att odla på. och levde i små lerstugor. Det gjorde ont i mig, det skar i mig. Dessutom så fiskar EU på marockanskt vatten. det vatten som egentligen tillhör människorna i väst-sahara. så vi västlänningar, vi i sverige, jag i lilla rönninge, kanske sitter och äter upp de svältande människornas fisk. Nej, ingen mer fisk från marocko, det är en sak som är klar.

Då satt jag och grät, sedan uppträdde clownerna på filmen, barnen skrattade. De skrattade så de inte kunde sitta stilla, skakade av skratt, grät av skratt. och jag tror inte det fanns en enda torr kind i hela aulan.

Skratta för allt du är värd, det behöver man få göra, alltid.