När är det okej att döda sin bästa vän?
Tusse har kanske cancer, juvercancer fick jag reda på i våras. Det skulle kosta alldeles för mycket att röntga honom, ta reda på vad som är fel. Ännu mer skulle det kosta att utföra en operation. Som det är ungefär 20% chans att han överlever med tanke på att han är så gammal. Nu så tappar han hår, han har inte riktigt fått tillbaka pälsen helt där han kliade bort den i våras. Han har diarré som kan bero på för mycket grönfoder, därav får han gå på diet i ett par dagar nu. Ingen annan mat än hö och ris, och mycket vatten. Det kan också bero på mask, eller annat skit.
Tusse är gammal, han är 8 år. Jag minns när jag precis fick honom, alldeles för tidigt. Han var bara 6 veckor. Men han och Vivan mådde bra trots det. De fick ungar och mådde bra. I 8 år av mitt liv har han funnits där. 8 år.
Men nu kommer vi till det jag går och grunnar på. När är det okej att döda sin bästa vän? När är det okej att leka gud och bestämma om någon skall leva eller dö? Han är 8 år min lilla älskling och han mår inte bra. Men kan jag verkligen ta det beslutet att han levt färdigt, eller kommer jag hata mig själv resten av livet om jag gör det.
Jag kan fortfarande inte förlåta mig själv för Zens avlivning, jag drömmer fortfarande mardrömmar om henne ibland. Jag önskar att jag gjort mer, försökt mer.
Jag vill vara liten igen, jag vill inte ha det här ansvaret för det är så tungt att det drar ner mig i botten. Jag vill att mor och far skall bestämma åt mig. Men det går inte, för det är jag som har ansvaret, det är jag som måste leka Gud :|
6 kommentarer:
vännen, jag förstår vad du går igenom. men jag anser att när man älskar någon och man ser att denna någon inte mår väl och det inte finns någon utväg (i ditt fall finns det nog inte det även om du skulle ha råd med alla mediciner och operationer i världen) då är det okej att avliva. prata med ninen umgås med honom. du ser hur han mår. ser du att han har tappat gnistan då är det okej att göra vad som krävs för att han inte längre ska behöva lida mer. för att slutligen ska få må bra.
*stora kramar*
jo alltså.. han är pigg och alert, mysig som alltid. han är slöare än vanligt dock, men det kanske är åldern jag vet inte. Men samtidigt känns det bara som att fler och fler saker blir fel med honom. knölarna, diarrén.
Jag önskar han kunde prata med mig så jag fick veta exakt hur han kände. :|
När man vet att det kommer plåga mer än vad som man känner att man vill utsätta sin älskling för är det dags att låta dem slumra in. Min förra katt fick njursvikt. Jag kunde valt att ta hem henne och hon kanske hade levt en månad till. Jag hade fått en hel månad med henne men jag visste att hon skulle plågas enormt från och till under den månaden. Då vet man att det är dags. Så mitt råd är att du väntar tills du vet med säkerhet att det är det rätta. När han tittar på dig med en blick som säger "snälla det är dags för mig att gå nu" då kommer du veta. Det är hemskt men det är något man måste göra och tårarna slutar inte komma även om det har gått flera år... /Leffe
leffe: jo, jag antar det. Jag skall vänta och se hur han mår. Just nu är han tillräckligt pigg för att vara jättearg på mig för dieten så.. jag tror inte han mår så dåligt egentligen :)
Inget val är fel, men inte heller något är rätt.
Finns alltid en kram och hämta hos mig om det skulle behövas.
:)
eynosh:
:) tack. men jag tror att jag överreagerade, lite åtminstone. Far tror bara att han har diarré lite som han bara har ibland sådär. Fast det är nog snart hans tid iallafall. Men inte nu. :)
Skicka en kommentar