Samtal med Zen

och så var kommunikationen med Zen avslutad. min lilla älskling som inte finns i livet längre. (och ja det är Tusse som är med på bilden, och nej han är inte svart, han har mörkbruna fläckar vet inte varför han ser svart ut på den här bilden :P)


TraXy: "Första intryck när jag såg på bilden var att hon är kvicktänkt, "skarp" liksom (mentalt), men även försiktig... misstänksam, typ."

ylva: "oO tycker det är så läskigt att det stämmer in på pricken"

TraXy: "Det jag fick fram var att hon tycker om att ligga i skuggan, och att hon tyckte om att bli klappad på öronen. Sedan var det något om att hon skadat tassen nån gång och att hon bitit dig ganska ordentligt. Och något om att hon åt morötter men inte blasten, eller tvärtom. Något om att bara vilja äta hälften av något."

ylva: "mhm, tusse och vivan låg alltid i solen och zen i skuggen *le lite* och hon var den som bet folk oftast, mest mig :| hihi ja blasten. menar alla kaniner älskar blast, och tusse och vivan älskade den. kastade sig över det medans zen kastade sig över morötterna bara :)"

TraXy: "ballt. och jag som trodde jag inte fått nån bra kontakt o_O"

ylva: "det där med skadat tassen vet jag inte, det kan hon iofs ha gjort men ingenting som jag märkt av. så förutom det stämmer det :)"

TraXy: "då vill du fortsätta? *gissa*"

ylva: "yes :D"

TraXy: "då kan vi jobba ihop igen. :) hur kan jag stå till tjänst idag?"

ylva: "vill veta hur det är med henne. hur hon mår och så."

TraXy: "fysiskt mår hon bra, hon har inte ont."

ylva: "känner hon sig ensam?"

TraXy: "känslomässigt tycker hon att det är lite långsamt, men annars bra"

ylva: "är hon arg på mig?"

TraXy: "spirituellt har hon "precis avslutat en resa och vilar medan väntar på nästa avgång""

TraXy: ""man är aldrig riktigt ensam om man är omsluten av kärlek""

ylva: "aaw.."

TraXy: "hon verkar mer undra VARFÖR hon skulle vara arg på dig"

ylva: "well för att jag avlivade henne istället för att verkligen se efter om jag gjort allt för att hon skulle må bra igen :|"

TraXy: "även om du hade gjort något annat så skulle det ändå bara ha varit tillfälligt. det var hennes tid att gå, och att göra något annat skulle bara tillfälligt skjutit upp det oundvikliga"

ylva: "men hon var så ung.."

TraXy: ""bland är vi inte menade att vara här så länge""

TraXy: ""vi gör det vi kommit för att göra""

ylva: "hon gjorde verkligen mycket den korta stund hon var här. utan henne skulle tusse och vivan säkert haft ihjäl varandra vissa stunder. heh"

TraXy: ""även små insatser, hur obetydliga de än kan verka, är viktiga""

TraXy: "hon säger också att nästa gång så kanske hon är här längre"

TraXy: "hon hälsar till dig med kärlek :)"

ylva: "hälsa tillbaka, om du kan"



Samtalet med Zen, genom TraXy dårå, har löst upp en knut jag haft om hjärtat ända sedan den dagen som Zen avlivades. Jag har drömt mardrömmar om dig min älskling, trott att du hatat mig, avskytt mig, velat mig illa. Och hela tiden så har du älskat mig, all this time. Älsklar dig gumman, av hela mitt hjärta det vet du.

Samtal med Tusse

Nu har Traxy försökt sig på att kommunicera med min älskling, och tjah. ni får la läsa själva hur det gick :)
TraXy: "Okej, då berättar jag lite om hur det är jag arbetar. Att vara en djurkommunikatör är lite som att vara en översättare, fast istället för att det är mellan två språk, så är det ena "språket" känslor. Som när ens husdjur vet precis när man kommer hem och står och väntar på en, eller att man tänker "kanske ska jag ta Fido ut på promenad" och vips så står han och väntar vid dörren... Tanken du har är egentligen en känsla, och den känslan fångas upp av djuren. Det jag gör är att jag koncentrerar mig på bilden av Tusse och känner av en känsla ifrån honom, som jag översätter till ord så att vi människor kan förstå det lite bättre."

TraXy: "Jag har börjat med att ta kontakt med Tusse, för att det är ett bra sätt att lära känna honom utan mänskligt inflytande som påverkar. Jag säger vad jag fick fram och så kan du avgöra om det låter som honom."

TraXy: "Första intrycket jag fick när jag tittade på bilden var att han är tillfreds med tillvaron, att han är ganska lugn och stillsam och att han tycker om närhet. Han påminner lite om min pappa, faktiskt. Lugn och ganska fåordig, som hummar lite till svar och så."

TraXy: "Han berättade att han smitit iväg någon gång, med kopplet efter sig. Sedan att han legat på din mage och blivit klappad (något han tyckte mycket om), och att det är något han tuggat sönder, men fick itne riktigt klarhet i vad det skulle ha varit. Lite blandade budskap, typ tidning eller sladd eller korg eller något."

TraXy: "Låter det som Tusse?"

ylva: "det låter verkligen som tusse :D och han har tuggat sönder mycket, som selen, koppel. (då när han smet iväg med det hängande efter sig. gosh, det här är bara.. så sant)

TraXy: "(Det är bara en första kontakt, för att se om jag fått någon kontakt eller inte. Om inte en siffra varit rätt, så hade vi inte gått vidare.)"

TraXy: "Jag kommer ställa en enkel fråga till dig, och medan jag ställer den, så kommer jag att rikta min koncentration mot Tusse och tolka de känslor jag får utav honom."

TraXy: "det kan vara något enkelt, som "hur mår du?" eller djupare, som "vad är ditt syfte?" eller liknande. eller om han har något beteende du undrar över. Frågan är kort och gott: Hur kan jag hjälpa till?"

ylva: "jag vill veta hur han mår, och om han har ont"

TraXy: "Han är lite trött, men det kommer väl med åldern, kan jag tänka mig. När jag frågade honom förut, så verkade det som att han har ont i höger ben/tass fram."
"Jag frågade om det var något han behövde hjälp med, vad gällde benet, men han sade att redan fick hjälp. (?)"

ylva: "kan du fråga vem han får hjälp av?"

TraXy: "Jag vet faktiskt inte, antingen vill han inte säga det, eller så är det för att personen i fråga inte själv vet att h*n hjälper. Han verkar tycka att det vore trevligt om han fick lite massage på det benet. Lite försiktigt bara, typ mellan tummen och pekfingret. Känns som att han mest av allt tycker om att bli kelad med, och att det får honom att må bättre."

ylva: "hm kanske jag som hjälper honom då.. jag har juh tagit upp honom allt oftare för att kela med honom och borsta honom och så"

TraXy: "Men det skulle förklara lite bättre känslan jag fick. Att du inte vet att du hjälper honom, men att du gör det genom att kela med honom"

ylva: "känner han sig ensam?"

TraXy: "Det verkar inte som att han känner sig ensam, utan tycker att det är ganska lugnt och skönt som han har det."

ylva: "vill veta om han är sjuk.. om han har cancer"

TraXy: "Jag kan fråga, men det är inget substitut för en veterinärdiagnos... för jag kan ha fel."

ylva: "mm neh det är klart. grejen är att veterinärena tror att han har cancer, men de vet inte. så mer.. om han mår dåligt av det eller ja.. så"

TraXy: "Han verkar inte riktigt svara på det, men jag hör mig för om han mår dåligt på något sätt. Har han problem med mat eller med att äta? Magproblem?"

ylva: "naeh.. fast han har diarré och han fick gå på diet ett par dagar förut.. det verkade han inte tycka om"

TraXy: "Det var något med magen nämligen. Jag ska pröva en metod som på engelska kallas för "Compassion Release", ungefär att man frigör upplagrade känslor i kroppen. Att jag delar djurets känslor och släpper taget om dem hos mig, vilket hjälper djuret att släppa dem. Som att jag känner djurets fysiska förnimmelser på min egen kropp, och så liksom... löser upp dem. Jag blir tyst i nån minut eller så. Håll ett öga på honom under tiden och se om han reagerar på något sätt. Ibland kan de bli trötta eller nervösa, eller så märker man ingenting."

TraXy: "Har han haft en kompis, som inte finns längre?"

ylva: "japp.. Förresten så blev han väldigt irriterad och stressad efter du skrivit det där. började bita i handduken och ville ner"

TraXy: "Har han lugnat ner sig nu?"

ylva: "jo det har han"

TraXy: "Ibland kan man få upp känslor medan man håller på, sådant som de försökt tränga undan eller liknande, som lagras inuti dem, precis som människor också kan göra. Det var då jag fick fram något om en vän som han saknade eller sörjde. Men inte på så sätt att någon skulle kunna ersätta henne. För, som sagt, han känner sig egentligen inte ensam."

TraXy: "Jag frågade förut hur han mår spirituellt sett. Svaret var att han befinner sig vid ett vägskäl, som han ser det, vilket också återspeglas i hur han mår känslomässigt. Usch, det här är jobbigt att säga. :( Han är gammal och han känner det som att det snart är hans tid att ta farväl, men samtidigt så vill han inte det, utan han vill vara kvar hos dig. Jag tror inte att han känner sig redo att gå än."

ylva: "jo... :| jag har väl förstått det jag med.. även fast jag inte vill inse det riktigt... för ärligt talat vet jag inte om jag kommer klara av att han försvinner han med.. eftersom han är det sista jag har"

TraXy: "Djur är inte sällan sådana att de inte lämnar oss förrän de vet att vi kommer att klara oss utan dem. De inväntar så att säga rätt tillfälle. Det är ju kanske inte "rätt" tillfälle ändå när det väl händer, för man blir ju helt förkrossad, men det är ändå vid en punkt då man troligtvis är som starkast. Fastän man kanske inte är medveten om det."

TraXy: "Jag tror som sagt inte att han är redo än, men samtidigt känner han att han inte är ung och kvick som förr, så han vet att det så småningom måste ske, men inte riktigt än."

ylva: "*nickar* okej"


Åh min älskade tussegubbe, du är det finaste som finns för mig och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Hur länge du nu stannar fysiskt hos mig spelar egentligen ingen roll, för jag vet att du alltid, alltid, kommer finnas här hos mig.