Eftersökes: mellanläge

Intensivitet är bra, i rätt mängder, jag klarar inte av människor som antingen är på eller av. Jag klarar inte av den intensiva uppmärksamheten man kan få av vissa och sedan bli helt ignorerad längre perioder. Jag vill inte ha en on och en offknapp, jag vill ha ett mellanläge. Jag vill inte hinna tröttna på dem bara efter någon dag, men jag har inte heller lust att bli ignorerad. Varför kan inte vissa människor finna ett mellanläge för?

Det är juh faktiskt så att det är människor jag faktiskt bryr mig om men som jag tröttnar, ledsnar och stör mig på så himla fort. För när ON-knappen väl är igång finns inget slut, inte förrän det är försent och man blir arg. då är vi på off-sidan oerhört länge.

Förresten, visst är det jobbigt med efterhängsna killar, som gör allt för en och som nästan är sådär dumma som lamm? Det är jobbigt, och lite gulligt.. och ganska mysigt. Ärligt talat så mår jag jävligt bra av det, låter säkert elakt, eller egoistiskt, dunno. Men jag suger åt mig det, varenda lilla droppe så fort jag kan. Och jag gillar att ha det så, jag har makten. Jag antar att jag är lite maktgalen. Dyrkan, ja det är nog nästan så man kan kalla det, ren och skär dyrkan. Det blir tråkigt i längden, det blir irriterande, men.. I like it :|

Sen har jag funderat på en till sak. Det slog mig för någon vecka sedan när jag talade med en, gammal vän som jag återupptagit bekantskapen med. Tänk, tänk om jag inte varit så feg just den gången för 5 och ett halvt år sen. Tänk om jag faktiskt vågat som den lilla 15åring jag var, tagit chansen, struntat i riskerna. Ja tänk ylva, tänk. För hade jag gjort det, ja då hade inte de efterföljande två samma år hänt, och här hade vi inte haft någon som satt och mådde så dåligt över sitt liv. Man kan ångra mycket i sitt liv, och som martin sa till mig för någon dag sedan. Tänk inte på hur det kunde varit, ångra inte. Det går ändå inte att göra någonting åt. Så det är egentligen bäst, glöm det. Radera ut det ur hjärndisken. Fast det går egentligen inte, jag sitter bara och funderar på hur det kunde varit. Han och jag kanske inte hade varit bäst tillsammans men det skulle besparat mig så mycket annat.

Fast om jag blivit besparad det, hade jag verkligen suttit här idag då? Hade jag kanske inte tagit en annan väg i livet, andra vänner, andra vägskäl. Kanske skulle jag inte sitta här idag med min ölmage, hängtuttarna, min underbara bekantskapskrets och en hel del fina minnen. Kanske skulle jag vara smal och snygg men fortfarande tillsammans med det där iqbefriade gänget som jag tyckte så mycket om. Jag tänker naturligtvis, skulle jag ha haft karima, sarah, vvt, sh, bf och f-maffian?

Jag tror inte jag skulle det faktiskt, och trots motvind så kommer man framåt tillslut. Det blev mer sentimentalt än jag tänkt mig det här, så jag kanske bara skall sluta. ja jo det är nog bäst.

Mellanläge FTW I say.

Jauvet

Lördagen tillbringades i Rissne. Robin och jag åkte dit och mötte upp Adian och Jezz. Det var de såkallade Rissnespelen. Medeltidsmarknad, tornerspel. Men det bästa och viktigaste av allt: Jauvet.

Det är faktiskt den underbaraste gycklargrupp jag sett och de är ett måste varje medeltidsvecka.
I år körde de Robin med Hooden från Wooden. Kalle, Palle, Putte, Mats och Niki. Fast Putte fick inte vara med den här gången, de röstade ut honom :P

Det var väldigt roligt, precis som alltid faktiskt.
och här får till och med publiken vara med och spela teater!

efter detta så åt vi köttätare galtaspett med bröd, yum. Men det hade satt fint med Mjöd. Sagt och gjort, vi åkte till Sjätte tunnan och jag och Jezz drack Mjöd. Robin och Adina drack alkoholfritt :P


Sedan åkte de andra hem men jag och Jezz ville ha mer. Vi försökte komma in på Hirschenkeller. Men se det gick inte, jag fick en kommentar om "Här måste man ha byxor på sig för att komma in" pff vadå byxor, jag hade faktiskt byxor på mig. Hmpf. Jag har iaf skickat iväg en fråga till JO om vart jag skall gå för att få det prövat. Jag känner mig diskriminerad och det köper jag bara inte.

Vi gick iaf till Kicki's istället, tog en till öl där och sen åkte vi hem till Jezz och tittade på wire in the blood.

Min syster

Jag vill tillägna det här inlägget min syster.

Min syster är den äldsta bland oss syskon, hon är 25 nu och jobbar som kriminalvårdare. Jag har många gånger skämtat med henne, om henne och så vidare. många gånger har jag tyckt att hon varit elak som pesten. Men när jag faktiskt tänker efter, vem det är som faktiskt hjälpt mig genom åren, så är det hon. Smink, kläder, allt sånt. desvärre har vi faktiskt inte riktigt haft en djupare relation, som jag haft med min äldre bror tillexempel.

Min syster är juh bortbytingen som vi alla brukar säga, hon är den som tycker om pop och går klädd i rosa, hon hör inte hemma bland oss brukar vi skämta om. Faktum är att jag inte skulle vara där jag är idag om det inte vore för min storasyster, bara att ha haft henne att se upp till genom åren har hjälpt mig någonting så enormt mycket. Bara tanken på att hon inte skulle finnas i mitt liv gör att jag gråter så mycket som jag aldrig gjort förr. Jag älskar min syster, något så enormt mycket och jag insåg ikväll att jag klarar inte av att höra att hon inte mår bra. Det får mig att gråta, det får mig att bli orolig, det får mig att vilja springa bort till henne, trots mitt skadade knä. Jag insåg att jag skulle göra allt för henne.

Älskade syster, jag undrar om du vet vad du verkligen betyder för mig.

En andra chans?

Vanligtvis så brukar man få en andra chans, eller det sägs det iallafall. I filmer så får man alltid en andra chans, vad som än hänt och vad man än gjort. Men i riktiga livet fungerar det inte riktigt på det sättet. Det är i själva verket väldigt sällan man får en chans till, det är nog meningen att man skall ta tag i saker och ting med en gång, när tillfället ges.

Jag vet egentligen att jag skulle tagit min chans då, precis just då. Men just just då, ja då tänkte jag inte så, utan jag tänkte att men nästa gång så, nästa gång. Jag trodde fortfarande på en andra chans, trots att jag egentligen vet att man sällan får det. Chansen gick mig förbi och det gröpte ett hål i mitt bröst, det känns vissa stunder tungt att andas, just för att jag faktiskt vet att jag borde följt mitt hjärta. Men så gjorde jag inte och det får jag sota för nu. Avstånd är jobbiga, det har jag alltid vetat, men det märks nu mer än någonsin, och det ger mig nog inga fler chanser, inte på ett bra tag. Inte förrän det säkert redan är försent iallafall, för alla parter.

Jag babblar, det är jag medveten om. Jag vågar dock inte tala om exakt vad det handlar om eftersom jag inte sagt något tidigare om det. Jag ville inte ge för höga förhoppningar, jag ville inte få för höga förhoppningar, men det fick jag och det gick åt skogen istället.

Sluta hoppas ylva, det kommer aldrig bli lätt för dig.

Everywhere I turn, I hurt someone
But there's nothing I can say
to change the things I've done
I'd do anything within my power
I'd give everything I've got
But the path I seek is hidden
from me now

Brother Bear, I let you down
You trusted me, believed in me
and I let you down
Of all the things I hid from you
I cannot hide the shame
And I pray someone, something will
come, to take away the pain

There's no way out of this dark place
No hope, no future
I know I can't be free
But I can't see another way
I can't face another day

Phil Collins - No way out

Vem är du?

Ja vem fan är jag egentligen?

Look at the time, it is perfect

Det är alldeles perfekt egentligen. Det är mörkt ute, det duggregnar, musiken. Det är alldeles perfekt för en deppig promenad i lilla rönninge, med kameran i högsta hugg. Så man kan drömma sig bort, försvinna en stund, vara någon annan, åtminstone någon annanstans. Om jag bara kunde gå ordentligt utan kryckorna vill säga.

I'm sitting here in the boring room
It's just another rainy Sunday afternoon
I'm wasting my time
I got nothing to do
I'm hanging around
I'm waiting for you
But nothing ever happens and I wonder

I'm driving around in my car
I'm driving too fast
I'm driving too far
I'd like to change my point of view
I feel so lonely
I'm waiting for you
But nothing ever happens and I wonder

I wonder how
I wonder why
Yesterday you told me 'bout the blue blue sky
And all that I can see is just a yellow lemon-tree
I'm turning my head up and down
I'm turning turning turning turning turning around
And all that I can see is just another lemon-tree

I'm sitting here
I miss the power
I'd like to go out taking a shower
But there's a heavy cloud inside my head
I feel so tired
Put myself into bed
Well, nothing ever happens and I wonder

Isolation is not good for me
Isolation I don't want to sit on the lemon-tree

I'm steppin' around in the desert of joy
Baby anyhow I'll get another toy
And everything will happen and you wonder

I wonder how
I wonder why
Yesterday you told me 'bout the blue blue sky
And all that I can see is just another lemon-tree
I'm turning my head up and down
I'm turning turning turning turning turning around
And all that I can see is just a yellow lemon-tree
And I wonder, wonder

I wonder how
I wonder why
Yesterday you told me 'bout the blue blue sky
And all that I can see, and all that I can see, and all that I can see
Is just a yellow lemon-tree

Fool's Garden - Lemon Tree

Nothing you can do

Det försvinner inte, den här dumma jobbiga olustkänslan försvinner inte. Nervositeten och magontet är kvar, fortfarande. Jag är rastlös och jag har så mycket att göra.

Det enda jag vill är att krypa upp i någons famn, jag vill lägga mig ner på golvet och skrika.. eller ännu hellre vill jag springa ut helt näck och vråla allt jag kan, jag vill krossa de här sabla glasflaskorna som står i mitt rum, jag vill knäcka varenda cd-skiva och slita sönder alla gosedjur. Jag vill slita av mig håret slå in garderobsdörren med knytnäven, bara för att se om det fortfarande känns.

Det gör ont, fast ändå inte. Såren är ärr och ärr gör inte ont. Men det känns som att det rispar längs hela kroppen, snart snart så blir det ett sår, någonstans och det orkar jag inte. Det gör så satans ont.

Jag orkar inte med det här.

No one shall see me cry

Det är nästan så jag vill gråta, det känns på det sättet ikväll.

Det är så mycket man borde ha gjort i sitt liv, så mycket man borde göra, så mycket som man måste göra. men vad händer egentligen med allt det där som man så gärna vill göra? Antingen så passar det inte, eller så skjuter man upp det, eller så är man för feg.

Det där sista är väl det som ställt till det mest för mig. Just nu vet jag att jag borde ha vågat, men det kan väl ändå inte vara försent nu? Jag menar, borde man inte få en chans till?

Det är ensamt här, väldigt ensamt. allting rör sig, fram och tillbaka, upp och ner. Men jag, jag sitter bara stilla. Jag finns här, det är ingen fara. Jag rör mig aldrig. Det är ni som rör er och jag som sitter still.

Jag har ont i magen av nervositet, jag tassar omkring på tå i mitt eget hus, jag ser både urskuldande och dömande åt min spegelbild, på samma gång.

Jag hör inte hemma här, inte nu, men ingenstans annars heller. Det känns så konstigt och främmande. Vilket då frågar du? Jo allt, allt är främmande för mig.

Jag har mat i frysen, jag har kläder på kroppen, jag har det hur bra som helst... i jämförelse med barnen i Afrika.

Wasure taku nai koto nara
Oboeyou to shinaku temo
Wasureru koto nante nai
Sou shizuka ni kanjiru

Are wa aru samui hi de
Tsuyoi ame no naka
Boku wa tada kimi dake o
Machi tsuzukete ita

Moshi ima ga boku no owari
Datta to shitara sore demo
Kamawanai to omoeru hodo
Nani mo kowaku nakatta

Shiawase ni warai au
Hitobito ga boku no
Sugu soba o nando demo
Toori nuketa kedo

Hitori kiri kasa mo naku
Tachi tsukusu boku wa
Dare yori mo odayaka ni
Hohoende ita

Kogoeru te o kazashite
Arawareta kimi o mite
Nakidashi sou ni natta no wa
Kanashimi no sei ja nai

Bokutachi o isshun no
Hikari ga terashita
Korekara no yuku michi o
Iwau kano you ni

Ayumi Hamasaki - Rainy Day

SHIRL 2006

Jag vet egentligen inte riktigt vart jag skall börja, och först hade jag tänkt skriva förrän jag sovit i något dygn eller så. Men kanske är det lika bra att skriva ner det medan minnena är färska.


05:00 i torsdags klev vi upp. 06:00 åkte vi från salem, 06:18 åkte vi från rönninge och slutligen 07:30 åkte vi från stockholms Centralstation. runt 10-tiden anlände vi till Norrköping och efter ett par timmars väntande var vi ett gäng som inväntade de sista vid Norrköpings Centralstation. Fotleken, är en sådan lek som man alltid leker i samband med IRL-träffar, och självklart skulle vi leka den. På något sätt, jag vet inte riktigt hur, för mitt ben vreds aldrig. Men det knäckte, ja knäckte. Man hörde det tydligt, och vi fångade det tillochmed på film, mitt ben knäcktes. Knät.

Det gjorde ont. Men men, vi tog oss till lokalen, jag haltade omkring och vi hade tokmysigt.

På fredagen kändes det dock bäst att uppsöka en läkare för att se vad som felades med mitt knä, hade det hoppat ur och tillbaka i led och hamnat snett, hade en flisa gått av och åkt in helt fel, var någonting brutet eller var det en spricka?

Ingetdera faktiskt, 250kr fattigare, 6 värktabletter, ett par kryckor rikare hoppade jag från sjukhuset med vetskapen om att det förmodligen var ett uttöjt ledband.

Vi hade kvastflygningslektioner utomhus, vi spelade quidditch, vi hade lagträningar, samarbetsövningar och tränade på våra quidditchstats, både i vatten och på land. Vi gav lektioner, vi fick lektioner, vi dansade, vi gjorde om Joti och ragzter till flickor, vi spelade minigolf, vi lagade mat, vi diskade, vi sov, vi spelade tv-spel, vi hade te-knytkalas, vi startade Sverokföreningen kvastskaft, vi kramades, vi pussades, vi skrattades och vi grät lite grann med. Några av oss iallafall. Vi ringde vänner, vi sms:ade, vi talade med föräldrar, vi åt mat, vi åt godis, vi drack te, gick på promenader, tipsrundor, vi lekte maffia, djungeltelegrafen, fotleken, vi firade Shetani, den lilla vita kaninen, badankeleken, vi tävlade i elevhemslagen. Jag, Admanta, Crrfn och Joti var Gryffindor, vi vann. Ett fint block, ett fint diplom och söta små tatueringar. soo sweet.

Elyene, Leffe (Bobo), Sweet, TraXy, Shetani, Taura-Tierno, ragzter, Arienne, Korpa, Crrfn, Zamora, Leiya, Admanta, Adian, Joti, rävöra, Jaylin, Gaya, sparrow, Elin, Gilthas och Adler

TACK, det här är en oförglömlig helg, jag har haft så tokigt roligt (trots att jag fortfarande är halt, inte sovit på över ett dygn, så är det helt enkelt tokbäst :D)