Borta

Med lite inspiration från axel's dikt så tänkte jag att jag skulle posta en dikt jag skrev för två år sedan när min älskade Vivan lämnade den här jorden.

Med tiden stannade mina tankar.
De tvärnitade på livets motorväg.
De stannade upp och kom till insikt.

Borta.

Det fanns inget mera du.
Inget mera vi.
Bara jag, ensam.
Det var då jag förstod.

Borta.

Livsglädjen, skrattet och livet själv.
Det dog inom mig, tillsammans med dig.

Borta.

Kvar stod jag, efterlämnad i dikeskanten.
Ihålig, tom, halv.
Ett skal av det som en gång var.

Jag förstår nu innebörden av ordet borta.

© ylva lindstrom 2004