Rosa Skolan

1906 byggdes Rönninge Folkskola, den som numera går under namnet Rönninge Skola. Lärarinnan bodde högst upp i skolan, under de svarta takuporna. Den här bilden är tagen 1913 och Skolan har alltså stått där i 7 år på den här bilden. Skolan har tre våningsplan där lärarinnan bor på det översta och lektionssalarna finns på de övriga planen. Till höger i skolan finns det 4 lektionssalar och till höger finns 4 stycken lite mindre rum, om dessa användes till lektionssalar eller ej på den tiden vet jag ingenting om.


Idag är det 2006 och det är alltså 100 år sedan skolan byggdes. Tillhörande skollokaler har byggts till denna Rosa Skola som den fortfarande kallas i folkmun här i Salems kommun, trots att dess färg i nuläget faktiskt är gul, och har varit så de senaste åren. Dessa tillbyggnationer har byggts dit, byggts om, rivts och byggts om på nytt. När jag gick i den här skolan läsåren 93/94 och 94/95 så fanns det två separata byggnader förutom Rosa Skolan. I andra klass brukade vår lärare ta oss med till Rosa Skolan, ett flertal gånger. Det var där de stora stygga mellanstadieeleverna gick men vi behövde leta efter fossiler i stentrapporna. Vårt projekt om Dinosaurier och andra mystiska varelser gick före vår rädsla för 6:orna. Men sedan förflyttades jag och alla elever på skolan, som då var en 1-6 skola, till Söderby. Där gick vi läsåret 95/96.

När vi sedan kom tillbaka till Rönninge Skola var allting nytt och annorlunda. De hade sprängt bort berget utanför matsalen och där låg nu gymnastiksalen istället. Matsalen låg där korridorerna till gymnastiksalen, hade legat. Vår lågstadiebyggnad som stått för sig själv var nu ihopbyggd med matsalen och alltså resten av skolan. Allting var nytt och annorlunda, förutom Rosa Skolan. Den stod där den stod, man kunde inte ändra på den. Det var som en välbekant stomme i vår kommun som bara skall finnas där. Och kanske var det väl därför som alla elever reagerade så himla starkt emot när skolstyrelsen fick för sig att måla våran Rosa Skola gul. Gul? Det gick inte ihop. Rosa Skolan kunde inte vara gul, den var juh Rosa. Men det var ingen som lyssnade på oss. Det behövdes en förändring sades det, så så blev det. Rosa Skolan blev gul. Men aldrig någonsin kommer den kallas Gula Skolan, för i våra hjärtan är den fortfarande Rosa.

Nrä jag någon gång har vägarna förbi gamla Rönninge där Rosa Skolan finns så ler jag, bara av anblicken av den välbekanta strukturen på huset. Det bor dock ingen lärarinna på översta planet längre, men annars är väl allting sig likt. Det kan gå vilka elever som helst på skolan, det kan arbeta vilka lärare och rektorer som helst där, de kan bygga om, bygga till och riva träbyggnaderna. Men Rosa Skolan kan de inte röra, och det känns på något sätt tryggt.