En andra chans?

Vanligtvis så brukar man få en andra chans, eller det sägs det iallafall. I filmer så får man alltid en andra chans, vad som än hänt och vad man än gjort. Men i riktiga livet fungerar det inte riktigt på det sättet. Det är i själva verket väldigt sällan man får en chans till, det är nog meningen att man skall ta tag i saker och ting med en gång, när tillfället ges.

Jag vet egentligen att jag skulle tagit min chans då, precis just då. Men just just då, ja då tänkte jag inte så, utan jag tänkte att men nästa gång så, nästa gång. Jag trodde fortfarande på en andra chans, trots att jag egentligen vet att man sällan får det. Chansen gick mig förbi och det gröpte ett hål i mitt bröst, det känns vissa stunder tungt att andas, just för att jag faktiskt vet att jag borde följt mitt hjärta. Men så gjorde jag inte och det får jag sota för nu. Avstånd är jobbiga, det har jag alltid vetat, men det märks nu mer än någonsin, och det ger mig nog inga fler chanser, inte på ett bra tag. Inte förrän det säkert redan är försent iallafall, för alla parter.

Jag babblar, det är jag medveten om. Jag vågar dock inte tala om exakt vad det handlar om eftersom jag inte sagt något tidigare om det. Jag ville inte ge för höga förhoppningar, jag ville inte få för höga förhoppningar, men det fick jag och det gick åt skogen istället.

Sluta hoppas ylva, det kommer aldrig bli lätt för dig.

Everywhere I turn, I hurt someone
But there's nothing I can say
to change the things I've done
I'd do anything within my power
I'd give everything I've got
But the path I seek is hidden
from me now

Brother Bear, I let you down
You trusted me, believed in me
and I let you down
Of all the things I hid from you
I cannot hide the shame
And I pray someone, something will
come, to take away the pain

There's no way out of this dark place
No hope, no future
I know I can't be free
But I can't see another way
I can't face another day

Phil Collins - No way out